Så är då...

... Operation Tarmsköljning inledd.

Idag inte tillåtet att äta ärtor, majs och fröer.

Jag har ätit Majs. Kunde liksom inte stå emot det just idag. Sedan har jag en korg med Kiwi som behöver ätas upp innan morgondagen. Innehåller inte de fröer?

Från i morgon, fram till smörgåsen som Landstinget bjuder på på fredag middag nån gång, blir det flytande föda. Är Yoghurt flytande?

Torsdag em/kväll ska jag ägna åt att dricka 4 liter laxermedel. Skål alla Nära och Kära. Var inte för nära då dock.

Tre timmar innan laxeringen startar får jag inte ens äta soppa. Efter är det dock ok att dricka tunna vätskor igen, förutsatt att de inte är röda. Hur många tror att jag är intresserad av ytterligare vätska efter dessa fyra liter? Räck upp en hand!

Shit (vad lämpligt uttryck!). Visste att det var nåt jag måste göra idag. Till Apoteket för att hämta ut det Ädla Pulvret. Tänk om de inte har det på lager? Vad ledsen jag blir då ;) .

De är väldigt stränga här i Sverige! I Grekland fick jag minsann äta ända till Kl 12 på laxeringsdagen. Ett mål som jag såg fram emot men missade pga en lång promenad :) . En annan historia.

Min erfarenhet från Hotellvistelse på Turistparadiset Rodos: Laxermedel och nära till Toaletten. Och inte fick jag äta av frukosten heller...

Jag klarade inte av att dricka 4 liter förra gången. Det är ganska mycket även för mig som alltid har vatten intill mig. Det blev bara 2 liter sedan sa jag till Vasilis att jag inte trodde jag kunde bli renare i tarmen.

Lite orolig var jag nästa dag. Att läkaren skulle upptäcka mitt fusk. Men tarmen var ren. Jag har bildbevis:

Usch! Jag är nervös och rädd. Sist lovade jag mig själv att inte göra om det. Hellre skulle jag dö av tarmcancer. Jag skällde och svor på alla språk jag kunde. Och kanske på några jag inte kunde också. Jag förbannade den Sadist till läkare som kunde leva med att ha som yrke att pina människor på detta sätt. Hade jag inte varit fasthållen hade jag hoppat av operationsbordet...

Efteråt var han så trevlig så... Han envisades med att prata grekiska med mig. Jag hade nog förstått det om jag varit intresserad. Han förklarade varför det hade gjort så ont på just mig. Men som sagt jag var ju inte intresserad, skulle ju aldrig göra om det... Han fortsatte att vara trevlig. Kom t o m och tittade till mig på natten. Fick ligga kvar ett dygn för observation utifall om att det skulle tillstöta komplikationer.

Och nu ska jag göra om det. Jag lägger mig INTE på bordet om de inte pumpar i mig MASSOR av smärtstillande och lugnande INNAN!

Någon som kan gissa hur skönt det kändes att ta båten hem till Kos nästa kväll?

De senaste veckorna...

... har fått mig att tänka mer på Vasilis än på länge. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till honom att han är så lik Tony.

De senaste veckorna fick jag det bekräftat på ännu ett par punkter, mindre positiva, som jag inte vetat om. Men att de är mindre positiva gör inte att jag älskar Tony mindre! Ingen är perfekt och få människor är så fulla med värme och kärlek som Tony var.

Och Vasilis är.

Jag skickade honom ett SMS från Näl. Berättade om Tony och bad honom att försöka att inte hamna samma situation. Det kom inget svar. Jag har provat att ringa några gånger. Telefonen avstängd. Vad kan ha hänt? Idag ringde jag hans mamma och frågade. Hon hörde direkt att jag var ledsen. Så väl känner min fd svärmor-to-be mig... (Jag kallade henne "mamma" då när det begav sig)

Vasilis var där. Hade tappat bort telefonen. Han mår inte så bra men har minskat ner på vinkonsumtionen. Nu oroar han sig mest för mig, hur jag ska komma igenom sorgen. Han var inte säker på om han tyckte att det var bra att jag lyssnade på Tonys musik just nu mm mm.

Och att begravningen dröjer till 14 april tycker han givetvis är hemskt. I Grekland sker begravningen oftast dagen efter dödsfallet.

Summa summarum: Det var jätteskönt att prata med honom. Det skulle ha varit skönt att ha hans armar om mig just nu. Ja, han ville krama om mej men lite svårt per telefon.

Fick inbjudan att komma till Thiva för lite miljöombyte.

Här är han inte i toppform. Måtte han inte halka tillbaka!

Om än med en stor tomhet...

... och saknad så fortsätter livet i sina gamla fotspår.

Ja, nu ska jag gnälla igen:

Sedan årsskiftet någon gång har jag tänkt att nästa månad blir det lite bättre, ekonomiskt. Då kan jag nog börja betala av skulden till Anna och Nils...

* Igår upptäckte jag att jag får restskatt på 2000 kr nånting pga att jag flyttade hit försent på året.

* I januari ställde jag av bilen. Jag hade problem med ett däck. Godkänt på Bilprovningen men luften pyste ut och det var skadat av den Grekiska solen. Jag tyckte inte att det skulle vara så kul att ha ett tomt bildäck när jag så småningom skulle ställa på bilen igen. Så jag köpte ett nytt däck. Idag upptäckte jag att de bytt fel däck... Nu har jag en bil med ett tomt däck och bilen ska snart ställas på. Och jag får lov att köpa ett däck till: 700 kr nånting...

* Det var två saker. Vad blir den tredje? Det brukar ju alltid vara tre åt gången...

Jag är så...

... tom.

Min storebror finns inte längre. Jag kan inte fatta det. Jag glömmer det. Jag kommer ihåg det. Jag förtränger det.

Min storebror som jag lekte med. Som jag "förföljde" Och aldrig klagade han. På att lillasyster följde med honom överallt. Lillasyster ville som Storebror. Storebror fick Brandbil, Lillasyster fick Polisbil. Dockor? Krafs!

Vi hängde ihop tills Lillasyster en dag insåg faran. De var inne på en farlig väg. Lillasyster valde att kliva bort från den.

Varför tog hon inte Storebror med sig?

Lillasyster gråter...