Sista utvägen...

... närmar sig med stormsteg. Jag är såååååååå nära att ge upp alla försök att få ett drägligt liv.

Jag har ett par halmstrån kvar.

Fungerar inte det heller orkar jag inte kämpa mer. Nej, jag ska inte ta livet av mig.

Jag ska börja leva livet! Hur? Jag börjar missköta mig. Skiter i allt vad räkningar heter. Festar upp pengarna. Så blir Kronofogden inkopplad och då får jag i alla fall kvar mer att leva på än vad jag har nu, upptäckte jag bland Tonys papper...

Det är frestande. Men Tony? Hur kändes det egentligen att leva så år efter år? Tja, eventuellt bättre än denna ständiga matransonering, öresräkning, detta icke-liv!

Tror att det...

... är dags att leta efter en sekreterare som kan uppdatera bloggen åt mig...