onsdag 30 december 2009

Vill inte riskera något...

... men måste bara berätta lite hur jag mår nu.

Risken med att berätta är att det blir bakslag. Har hänt förr. Jaja jag måste få vara lite negativ!

Hur mår jag då? Först och allra främst så har sömnen fungerat ett tag nu, typ en vecka. Fantastiskt! Det är så skönt att gå och lägga sig, läsa lite, släcka lampan och sedan somna ganska snart. WOW!!!!

Jag kom på några knep. Det första var andningen. Tidigare har jag väl försökt triviala saker såsom att räkna får. Det är bara det att mina får vägrar hoppa, springer åt fel håll, har fel färg osv. jag gav upp den metoden för länge sedan.

Så tillbaks till andningen. Jag andades som man andas när man sover. Så där som jag gjort ibland när jag låtsats sova ;) . Numera lurar jag t o m mig själv :) . Om någon som läser detta har sömnproblem: Testa!

Nästa steg, som jag tagit några gånger var att sova när jag var trött. Låter ju himla enkelt. Men dygnet blev faktiskt välldigt konstigt. Jag hamnade på typ 27-timmarsdygn... Men så småningom hamnade jag rätt! Och där är jag nu :) .

Nästa gång sömnrubbningen sätter in blir det till att tänka på andningen och leva 27 tim dygn ett tag igen. Yes!

Så till nåt helt annat. Besiktigade Asproulaki igår. Gick igenom utan anmärkning. :) Bortsett från några muntliga sådana då...

Leverbiopsin har jag inte fått svar på än. Förmodar att det kommer en kallelse till Infektion och att de lämnar besked då.

För övrigt har alla stenkoll på min lever numera. Det var levertest innan biopsin, min läkare på vårdcentralen tog leverprover och nu ska jag till medicin och ta leverprover... Vad envisa de är! Men det är ju skönt att de följer upp. Men måste det verkligen ske på tre håll?? Jaja, besöket på medicin avser annars en årlig uppföljning av Kronblom. Och då måste jag kanske avslöja att jag inte tagit medicinen, eller, kan jag låtsas att jag tagit den? Fy! Vad jag är olydig.

Oroar mig lite för Vasilis. Har inte hört från honom på länge. Han svarar inte på SMS. Och jag vill helst inte ringa. Det är ju väldigt kluvet det där. Jag vill ha lite kontakt. Veta hur han har det. Men det kanske är fel? På nyår ringer jag hur som helst. Det är nyår och han har namnsdag, så det så!

Nu ska jag strax förflytta mig till sängen och andas lugnt :)

onsdag 2 december 2009

Så var ...

... det avklarat. Punktuationen av levern. Det är nog först nu jag förstår hur mycket detta har bekymrat mig sedan i maj. Jag har nog tagit till min vanliga strutshållning.

Nu känns det som om en stor tyngd fallit av mina axlar.

Och jag skämdes allt lite när det var klart. Först var jag fånig och var nervös. Sen var jag fåning och var rädd. Sen var jag rädd att det skulle göra ont. Trots att det inte gjorde speciellt ont reagerade jag sedan reflexmässigt och ryckte till när hon var på väg in i levern. DET FÅR MAN INTE GÖRA. Det blev till att bara koncentrera sig på att ligga still, lyssnandes på en sköterska som sa åt mig att föreställa mig juldagen, min födelsedag, när jag tar en promenad i snön. Berättade sedan för henne vad jag tycker om snö...

Detta var i alla fall inget att vara rädd för! Det vet jag nu.

Puuuuuuuuuuuuuust

Svar kommer om 2 - 4 veckor.