Oj, jag har fått...

... en idé.

En lösning som funnits mitt framför näsan hela tiden. Men är man blockerad så är man.

Nu blir det till att fundera.

När jag blir...

... upprörd, eller kanske t o m arg, brukar jag inte dra mig för att ringa, maila eller skriva snigelpost.

Nu är jag upprörd, kanske rentav arg och jag vet inte hur/vad jag ska göra.

Vederbörande är en familjemedlem som jag älskar. Hon, ja det är en hon, har nu gjort något som faktiskt upprör mig. Ja jag blir t o m lite arg. Det känns som om hon leker med omgivningens känslor. Som värsta lilla bortskämda våp. Förlåt mina ord...

Har hon inte förstått vad hon har, hade? Förstår hon inte vad hon gör andra? Och vad hon förlorar? Och vad hon kommer att ångra?

Jaja, Måste reda ut tankarna innan jag ger mig på henne. Ok! Jag kommer ju helt säkert över detta, men gör hon det?

Ett blogginlägg...

... med bara positiva nyheter.

Japp det ska jag försöka åstadkomma nu. Var på Medicin. Inga tecken på Crohn! Yes! Han höll med mig om att jag kunde testa utan medicinen. Det lär ju gå bra. Berättade inte att jag slutade med den för ett år sedan.

"Du har säkert Crohn, men inte just nu" sa han. Och rev sitt huvud.

Nu är det...

... skrämmande.

Det är verkligen hög tid att något händer i mitt liv. MÅSTE komma igång. På något sätt!

Skrämmande? Vad är det som är så skrämmande? Jo! Jag gör saker som jag sedan inte har en aning om att jag gjort... Det ena exemplet efter det andra har dykt upp nu, speciellt senaste veckan/veckorna.

Idag skulle jag betala med mitt bankkort. Remsan slutade fungera för länge sedan. Jag har dragit mig för att beställa nytt kort pga att det tar en vecka innan det nya kommer. Det har ju fungerat bra att betala med chipet eller med leg.

Idag så... fungerade inte det heller längre. Gick hem kollade kortet online. Det är makulerat. Förmodligen av mig. Kan inte ens med att ringa banken och fråga om jag har gjort det? :(

Behöver nog snart ett Personligt Ombud om det ska fortsätta så här...

Och alla dessa mail jag skickat till höger och vänster (förstår jag när svaren börjar ramla in)

:(

Skickade ett mail...

... till Göran Hägglund.

Meddelande: Min högsta önskan är att bli så bra att jag kan leva ett normalt liv med arbete i 10 - elva år till.

Vad för rehabiltering erbjuds vi som har "icke tidsbegränsad" sjukersättning?

Förmodar att vi är strukna från alla åtgärder?

Fick i dag avslag på remiss från min läkare för att få delta i ett rehabiliteringsprogram. Misstänker starkt att avslaget beror på ovansående.

Ingen hjälp får man till att må bättre, ingen hjälp får man att komma i arbete och således är man inte heller värd lika mycket som det stora flertalet. Dvs vi är med höga skatter med och betalar deras jobbskatteavdrag, som vi inte har en chans att få...

Detta är allvarligt!

Väntar på den nya regeringen
----------------------------------------------------------------------

Anledningen att jag skickade var ju givetvis ovanstående. Men jag tror att vi är ganska många som nu lämnas helt åt sitt öde pga att de eventuella insatser som kommer att göras för de som hamnar i en akut sits ekonomist.

Vi andra har vår ekonomiska bit "säkrad". Men vi kanske vill bli friskare vi också?

Har nog hamnat på nån lista över avskrivna inventarier - inget värde.

Djupt, djupare...

... djupast.

Undrar om jag kan komma ännu djupare än djupast?

Och avslaget från Per Angesjö, Primärvårdskansliet Regionens hus i Mariestad var inte precis lyftande...

Medans jag stod o diskade...

... ramlade ett minne över mig, tungt som ett stenblock.

Jag kom ihåg hur jag berättade för vänner om hur jag hade haft det i Sverige, innan jag flyttade till Kos. Reaktionen och min egen känsla när jag berättade var att det var otroligt, att det var skrämmande. Att det var härligt att jag blivit så mycket bättre...

Mitt liv innan jag flyttade till Grekland bestod av att handla mat, gå till apoteket och till läkare punkt slut.

Jag ryser: jag är ju där igen!

All den förbättring jag så sakteliga lyckades bygga upp under åren på Kos har saboterats av att jag flyttade tillbaka till Sverige.

Hur ska jag ta mig ur detta nu?!? Det finns en fördel jämfört med 2002: Jag VET att det faktiskt KAN bli bättre.

Vardagen ...

... infinner sig igen. Det är skönt. Nu blir det lättare att veta om det är onsdag eller söndag.

Med vardagen följer också fortsättningen på vårdkarusellen: Medicinavd, KSS, Medicinavd. Vad jag vet hittills. Väntar på ytterligare två kallelser till två andra experter. Jag håller experterna sysselsatta jag.

Förresten så har jag fått svar på leverbiopsin. Det har jag nästan förträngt. Några frågetecken fick jag allt. Får ta upp det med fredagens expert.

Miniutdrag ur svaret: måttlig, tämligen diskreta, mycket bra (som en tröst?) Ingen skrumplever än på många år. (Skål!) Ingen panik . Optimerad behandling av psoriasis krävs (klimatvård?)

Jaja livet går vidare

Underbart är kort...

... alldeles för kort.

Vaknade med en härlig känsla idag. "Hoppade" upp ur sängen, vred på persiennen: Sol! Allt kändes toppen. Ja, jag t o m trallade på nån låt en liten stund. Det hör absolut inte till vanligheterna.

På med kaffet. Dricker kaffet.

Så var det slut på det roliga. Det bara rann av mig...

Det var i alla fall kul så länge det varade!

Mitt Nyårslöfte...

... måste onekligen bli:

Att aldrig mer, varken muntligt eller skriftligt, berätta om hur bra min sömn funkar. Osööööökt slutar mekanismen att fungera då.

Mitt inköp av WII Fit Plus leder till stadig viktuppgång... Ska nog inte skylla WII för det. Vikten har varit på stadig uppgång sedan maj 2008. Men med WII Fit ser man ju det så tydligt. En kurva som borde gå neråt stiger, stiger och stiger.

Något måste vara fel. Min vinterjacka har gått sönder (blivit för liten?). Äger ett par långbyxor som jag kommer i. Plus de där shortsen du såg Ancie. Vi hade roligt åt att de var så otroligt stora. Det är de inte längre... Skorna får jag knappt på mig, t om fötterna har blivit feta, eller i alla fall svullna. Har aldrig haft rynkor på fötterna förr... ;)

Nu blir det till att ta upp detta vid nästa läkarmöte 19 jan. Då hoppas jag på en medicinsk förklaring till att jag gått upp 31 kg (och ökar) sedan maj 2008.

Årets första...

... inlägg.

Har tillbringat nyårsaftonen hemma med Facebook, WII och lite TV. Det går ju bra det med. Kunde ju alltid ha gått fram till torget. Fyrverkerierna är fina. Stämningen på topp och halva Lidköping på plats. Men det är just det. Alla är där. I sällskap. Då känns det lite jobbigt att vara ensam.

Nu har jag i alla fall bytt ut väggalmanackan. Nya oskrivna blad. Hoppas på att fylla dagarna med brasaker.

Jag ringde Vasilis strax efter 23:00 (dvs Nytt år i Grekland). Allt är väl med honom även om han återigen är arbetslös. Arbetsmarknaden i Grekland är tuff. Hoppas bara att det inte knäcker honom igen. Har tidigare sett hur dåligt han mått när han varit utan jobb. Det är så overkligt på nåt sätt: Jag sitter och pratar i telefon med den person jag älskade/älskar. Samtidigt vet jag att han kan bli en djävul...

Och, jag blev återigen inbjuden att hälsa på. Måste erkänna att det lockar... Finalen av karnevalen och Rena Måndagen (12 - 15 feb) med Vlachiko Gamo i Thiva vore inte fel. Vi hade ju planerat att åka dit något år just den helgen...

Glöm det!!!