lördag 27 februari 2010

Kors i ...

... taket.

Efter att ha varit vaken några timmar blev jag som vanligt trött. Strunt samma, tänkte jag. Jag går och lägger mig lite. Men något for i mig. Bestämde mig för att åtminstone dammsuga lite innan.

Så blev det och hastigt.... Fel, inte så hastigt kanske. Men så småningom var alla  mina golv i min  lilla lägenhet både dammsugna och torkade.

Sen var det skönt att sova lite, tre timmar...

Nu är det mysigt att promenera omkring barfota utan att få en massa skräp på fötterna. Får njuta så länge det varar.

Kommer osökt att tänka på den tiden när det inte fanns ett dammkorn i mitt hem. Min dåvarande sambo klagade på att jag använde tofflor inomhus. "Då känner du ju inte om det är smuts på golvet".

Kanske skulle börja använda tofflor igen? Men inte idag :)

fredag 26 februari 2010

Om jag ändå...

... vore lite piggare.

Läste just i NLT om ett jobb jag skulle vilja ha om inte om fanns. 6 - 8 tim i veckan.

Men, det är inte läge för det än, på länge :(

måndag 22 februari 2010

Det här är ...

... inte kul.

Och då är det inte snön jag tänker på.

Igår skulle jag ta en promenad till affären.

Tittade ut genom fönstret. Ja, det är ju inte min cykel ändå.


Och bilen är inte att tänka på. När kan man komma fram med den?


Här kan man ta pulkan från fönstret.


Övergångsställe? Det var där förut.


Tog mig över gatan i närheten av övergångsstället. Men var är trottoaren? Ok, hittade en stig.



Vid stigens ände tornade ett "berg" upp sig. Detta blev mitt fall.



Uppför gick fint. Men när jag skulle ner på andra sidan halkade jag och föll. OK, snön var mjuk. Det stora problemet var att jag hade stora problem att komma upp på fötter igen. Inte kul.

Mera WII Fit åt folket!

torsdag 18 februari 2010

Funderingarna...

... fortsätter.

Jag ska väl banne mig inte behöva bli missbrukare för att få hjälp!?! Såg på TV idag om hjärnoperationer på psykiskt sjuka. Främst personer med tvångstankar men även depression,

Så drastiskt behöver det väl ändå inte bli!?! Det talades i alla fall om att man var tvungen att göra allt man kunde för dessa personer så att de skulle kunna leva ett bra liv.........

Jag orkar inte försöka längre med att försöka få hjälp. Det är så tungt med avslag och med att själv behöva ta reda på vilken hjälp som faktiskt finns.

Det hade varit mycket lättare i Grekland. När jag låg på sjukhus efter att ha blivit slagen blev jag informerad om att hjälp fanns. Via typ kvinnojour på Rodos. Haken där var att jag var tvungen att göra en polisanmälan. Ville inte det. V var ju själv i behov av hjälp.

Ett sista försök ska jag försöka göra. Ska kontakta kommunen och se om jag kan få ett sk Personligt Ombud.
Mer info

Får jag det blir det till att göra en kraftansträngning för att få ihop alla de "trådar" jag behöver hjälp med.

Fast jag har nog slutat tro på att jag ska få någon hjälp på varken det ena eller andra sättet. Det blir väl overksamma piller i vanlig ordning.

Funderingar...

... vid datorn.

Här sitter jag och spelar spel. Tankarna far iväg. De hamnade på avslaget på remissen till Rehab.Kan det "bara" ha varit en miss i remissen? "Remissen avslås då det inte framkommer i vilken mån regionens egna resurser använts."

Regionens resurser användes i mitt fall till knäböj, nackvridning hos sjukgymnast... Påverkade inte psyket så mycket så att säga.

Den rehabilitering jag hittar inom regionens egna resurser tycks vara riktade mot barn, ungdomar och missbrukare. Kan det vara därför regionen slutit avtal med Mössebergs Rehab? Som har det jag behöver.

Ja ja. Jag kan inte bli barn igen. Jag kan inte bli ungdom igen. Återstår missbrukare. Sista utvägen för att få hjälp att komma tillbaka?

torsdag 11 februari 2010

Det kom ett svar...

... från Psykiatriska Öppenvårdsmottagningen.

Via "Mina Vårdkontakter" skickade jag igår ett meddelande till enhetschefen där jag beskrev hur fel han hade.

Tittade nu i mina vårdkontakter:

Svar från mottagningen:
Vi har mottagit ditt meddelande och kontaktar dig2010-02-11, klockan 0900 via brev.
Ytterligare upplysningar:
Vi skickar kallelse omgående.



Med vänlig hälsning


Ibland går det undan...

onsdag 10 februari 2010

Det kom ett brev ...

... med posten idag.

Skrivet i en mycket otrevlig ton. Fullt av osanningar. Det kändes som ett riktigt påhopp.

Det är jobbigt att ta när man inte är så stark psykiskt. Ja, det skulle kunna vara jobbigt även för den som är lite starkare.

Det finns nog en del personer som behöver lära sig lite om hur det är att vara deprimerad mm.

Vart kom brevet ifrån?

PSYKIATRISKA ÖPPENVÅRDSMOTTAGNINEN
Bo Karlsson
Enhetschef

måndag 8 februari 2010

Så har jag då ...

... gjort det igen.

Avbokat en läkartid. Denna gång Hud, KSS. Orkar bara inte. Inte minst pga att jag skulle ha fått tillbringa hela dan på KSS. Tänkte åka med Ronden och då blir det så. Vanlig buss? Jobbigt, byte och hur får man tillbaka reseersättning. Får man kvitto på bussen? Orkar inte ta reda på det.

Så nu blir det en ny tid i slutet av mars. Då hoppas jag att bilen är i form så jag slipper buss. Trist bara att allt blir så fördröjt. Måste ju klara av detta besök på Hud för att få ordning på psoriasisen innan nästa hemska steg...

Jaja. Positiva saker: Tvättar i stället. Plus att jag hinner med att motionera med Pascal och ponny i morgon :)  .

torsdag 4 februari 2010

Usch...

... och fy!

Hemmet förfaller. Jag förfaller.

Ligger kvar så länge jag kan i sängen. Vill inte gå upp...

onsdag 3 februari 2010

Jag känner mig...

... onekligen tämligen korkad.

Apropå att bli upprörd, arg och vad det nu var jag skrev.

Hur korkad får man lov att bli? De känslorna finns det ju mycket större anledning att rikta år annat håll!

Än har jag inte "vågat" ge mig in i den diskussionen. Kanske bäst att låta bli, det blir bara så fel när jag "bryr mig".

Idag har jag i alla fall lufsat runt i ett ridhus fullt med sågspån. Det tär på en gammal kropp. Vilken himla tur att ponnyn inte ville trava. Och ännu mer tur att inte Pascal proppsade på att få galoppera!