Men, det är risk att det inte blir nåt gnäll. Då kan jag ju inte skriva, eller?
Ok. Skriver ändå. Kan säkert klämma in nåt litet gnyande här och där.
For iväg till Trollhättan, Näl, som avtalat. Där fick jag inte stanna. De kunde ta kontakt med Öppenvården i Lidköping åt mig. "Gnäll"
Turen fortsatte då till Falköping. På vägen dit kom det en sån där dum tanke som kan tänkas dyka upp ibland: "Om jag vrider ratten åt höger och kör av vägen?..." Det var bara en tanke, men den visade sig vara bra ;) .
Vägen mellan Trollhättan och Falköping har jag nog aldrig åkt förr. Där fanns både tranor och Striptease!
Tack vare att jag nämnde att jag tänkt tanken att vrida på ratten så fick jag stanna på sjukhuset. Det ångrar jag inte! Äntligen var det någon som såg mitt problem och som förstod. Utredning startad och eftervård planeras. De är helt underbara där. Överläkaren, Laijos, har jag förtroende för. Han pillrar till det med pillren så det blir bra. Och maten är god ;) . Jag är mäkta förvånad hur social jag klarat av att vara i samspel med både personal och medpatienter. Alla mediciner är utbytta, de tre senaste nätterna har jag både somnat och sovit som en normal människa. Härligt!
Dags för lite gnäll tycker jag. Eller hur? I söndags kväll ringde min mobil. Polisen i Falköping undrade om jag visste var min bil var. Jodå, det visste jag. Han berättade att den blivit sönderslagen. Bakrutan plus höger bak. Så, hur kan man få till detta till något positivt? Det är alltid bra att tänka positivt. I det här fallet: Under söndagen funderade jag på vad jag skulle kunna tänka mig att hitta på att göra för kul med min skatteåterbäring. Det slipper jag tänka på nu.
Nu har jag permission till söndag kväll. Idag har lille store Erland gratulerats, nio år. Ojne Vojne vad tiden går.
På måndag ska jag göra klar min bokhylla sen tror jag att det blir hemgång. Och från sjukhuset ska de ta Öppenvården i örat eftersom det inte hänt något på den fronten sedan 10 mars.
.
