fredag 22 oktober 2010

Så sitter jag ...

... då här kl 5:13 och vill gå och sova men jag är inte trött...

Det är inte kul. Jag måste ha en normal dygnsrytm för att orka med. Vareviga dag är en kamp för att hålla humöret uppe. Jag har kämpat på bra, men sedan jag kom tillbaka från Kos så verkar det som att glöden slocknat. T ex så har jag inte kommit ur pjamasen idag. Och nyinflyttade grannen kom och ringde på och presenterade sig. Trevligt. Men undrar vad hon tänkte?

Nu ska jag vara lite positiv: De dagliga pyttepromenaderna på Kos har förbättrat min rörlighet. Ännu ett stort skäl till att jag måste få dygnsrytmen tillbaka annars blir jag ju snart förstelnad igen.

NLT har landat och jag går strax till sängs för att läsa den. Nej förresten. Jag är ju inte klar med onsdagstidningen än. Eller? Ja ja NLT blir det i alla fall. Sedan lär jag sova till i morgon sent igen. Mål: Komma i säng tidigt i kväll...

...

måndag 18 oktober 2010

Här sprudlar ...

... det av aktivitet. Not.

Kan det bero på att jag befinner mig i ebbläge? Deprimerad är jag ju inte som den visa säger.

På Kos var det givetvis bra. Men lite trist att inte vara så rörlig som jag ville. Fötter och ben protesterade. Inte ens cykel klarade de av. Benpåkarna hade problem med att hastigt inse att de behövdes som stöd när cykeln stannade...

Så det bidde till att hålla mig i och omkring hotellet och med utvalda viloplatser på vägen. Två gånger lyckades jag ta mig lite längre. En gång fram till centrum för att aktivera mitt Alphakort så att jag fick lite pengar.

Andra gången! Yes! Jag kom ut på en båttur med Frederike. Valde henne för att jag i så många år lovat att åka med. Sen att resan blev helt gratis plus kaffe och en öl gjorde ju inte saken sämre. En härlig dag var det!

På väg in till Pothia, Kalymnos


Tre veckor gick fort. Men det kändes ändå lite ok att åka. Saknade att ha mina saker omkring mig, mitt "hemma". Ett litet hotellrum är inte så kul i längden. Synd bara att mitt "hemma" ligger på fel plats.

Tillbaka i Lisch var det dags för arbetsträning som jag skolkade från. "Orkade" inte. Och ska sanningen fram så hade jag varken kläder eller skor heller. Det hade varit lite kallt och kufiskt att komma med pyamasshorts och sandaler. Det är varken lätt eller billigt att hänga med när kropp och fötter och ben brer ut sig på alla håll.
Nu har jag i alla fall hittat ett par skor för 50 kr. Jackan blev inte lika billig och inte byxorna heller...

Apropå svullna fötter. Mitt ämnesomsättningsprov var helt ok. Telefonsamtal med läkaren inbokad 4 nov.

Efter att ha förberett mig till själ och kropp (psoriasis) var jag redo att starta Interferonkuren. Enl min läkare skulle den kunna startas på ca en vecka efter beslut. Men men läkaren föräldraledig. Ber om en annan läkare men nej. Jag kommer att få kallelse till ord läkare i december. De har redan startat de tio som startas på hösten och nu ser det ut som att jag inte kan börja behandlingen förrän i januari. Ett trist bakslag. Jag grät t o m några tårar när jag fick beskedet.

Januari, februari, mars.... Det var ju i mars jag eventuellt ville inleda en längre vistelse på Kos...
...