Så är då...

... Operation Tarmsköljning inledd.

Idag inte tillåtet att äta ärtor, majs och fröer.

Jag har ätit Majs. Kunde liksom inte stå emot det just idag. Sedan har jag en korg med Kiwi som behöver ätas upp innan morgondagen. Innehåller inte de fröer?

Från i morgon, fram till smörgåsen som Landstinget bjuder på på fredag middag nån gång, blir det flytande föda. Är Yoghurt flytande?

Torsdag em/kväll ska jag ägna åt att dricka 4 liter laxermedel. Skål alla Nära och Kära. Var inte för nära då dock.

Tre timmar innan laxeringen startar får jag inte ens äta soppa. Efter är det dock ok att dricka tunna vätskor igen, förutsatt att de inte är röda. Hur många tror att jag är intresserad av ytterligare vätska efter dessa fyra liter? Räck upp en hand!

Shit (vad lämpligt uttryck!). Visste att det var nåt jag måste göra idag. Till Apoteket för att hämta ut det Ädla Pulvret. Tänk om de inte har det på lager? Vad ledsen jag blir då ;) .

De är väldigt stränga här i Sverige! I Grekland fick jag minsann äta ända till Kl 12 på laxeringsdagen. Ett mål som jag såg fram emot men missade pga en lång promenad :) . En annan historia.

Min erfarenhet från Hotellvistelse på Turistparadiset Rodos: Laxermedel och nära till Toaletten. Och inte fick jag äta av frukosten heller...

Jag klarade inte av att dricka 4 liter förra gången. Det är ganska mycket även för mig som alltid har vatten intill mig. Det blev bara 2 liter sedan sa jag till Vasilis att jag inte trodde jag kunde bli renare i tarmen.

Lite orolig var jag nästa dag. Att läkaren skulle upptäcka mitt fusk. Men tarmen var ren. Jag har bildbevis:

Usch! Jag är nervös och rädd. Sist lovade jag mig själv att inte göra om det. Hellre skulle jag dö av tarmcancer. Jag skällde och svor på alla språk jag kunde. Och kanske på några jag inte kunde också. Jag förbannade den Sadist till läkare som kunde leva med att ha som yrke att pina människor på detta sätt. Hade jag inte varit fasthållen hade jag hoppat av operationsbordet...

Efteråt var han så trevlig så... Han envisades med att prata grekiska med mig. Jag hade nog förstått det om jag varit intresserad. Han förklarade varför det hade gjort så ont på just mig. Men som sagt jag var ju inte intresserad, skulle ju aldrig göra om det... Han fortsatte att vara trevlig. Kom t o m och tittade till mig på natten. Fick ligga kvar ett dygn för observation utifall om att det skulle tillstöta komplikationer.

Och nu ska jag göra om det. Jag lägger mig INTE på bordet om de inte pumpar i mig MASSOR av smärtstillande och lugnande INNAN!

Någon som kan gissa hur skönt det kändes att ta båten hem till Kos nästa kväll?

De senaste veckorna...

... har fått mig att tänka mer på Vasilis än på länge. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till honom att han är så lik Tony.

De senaste veckorna fick jag det bekräftat på ännu ett par punkter, mindre positiva, som jag inte vetat om. Men att de är mindre positiva gör inte att jag älskar Tony mindre! Ingen är perfekt och få människor är så fulla med värme och kärlek som Tony var.

Och Vasilis är.

Jag skickade honom ett SMS från Näl. Berättade om Tony och bad honom att försöka att inte hamna samma situation. Det kom inget svar. Jag har provat att ringa några gånger. Telefonen avstängd. Vad kan ha hänt? Idag ringde jag hans mamma och frågade. Hon hörde direkt att jag var ledsen. Så väl känner min fd svärmor-to-be mig... (Jag kallade henne "mamma" då när det begav sig)

Vasilis var där. Hade tappat bort telefonen. Han mår inte så bra men har minskat ner på vinkonsumtionen. Nu oroar han sig mest för mig, hur jag ska komma igenom sorgen. Han var inte säker på om han tyckte att det var bra att jag lyssnade på Tonys musik just nu mm mm.

Och att begravningen dröjer till 14 april tycker han givetvis är hemskt. I Grekland sker begravningen oftast dagen efter dödsfallet.

Summa summarum: Det var jätteskönt att prata med honom. Det skulle ha varit skönt att ha hans armar om mig just nu. Ja, han ville krama om mej men lite svårt per telefon.

Fick inbjudan att komma till Thiva för lite miljöombyte.

Här är han inte i toppform. Måtte han inte halka tillbaka!

Om än med en stor tomhet...

... och saknad så fortsätter livet i sina gamla fotspår.

Ja, nu ska jag gnälla igen:

Sedan årsskiftet någon gång har jag tänkt att nästa månad blir det lite bättre, ekonomiskt. Då kan jag nog börja betala av skulden till Anna och Nils...

* Igår upptäckte jag att jag får restskatt på 2000 kr nånting pga att jag flyttade hit försent på året.

* I januari ställde jag av bilen. Jag hade problem med ett däck. Godkänt på Bilprovningen men luften pyste ut och det var skadat av den Grekiska solen. Jag tyckte inte att det skulle vara så kul att ha ett tomt bildäck när jag så småningom skulle ställa på bilen igen. Så jag köpte ett nytt däck. Idag upptäckte jag att de bytt fel däck... Nu har jag en bil med ett tomt däck och bilen ska snart ställas på. Och jag får lov att köpa ett däck till: 700 kr nånting...

* Det var två saker. Vad blir den tredje? Det brukar ju alltid vara tre åt gången...

Jag är så...

... tom.

Min storebror finns inte längre. Jag kan inte fatta det. Jag glömmer det. Jag kommer ihåg det. Jag förtränger det.

Min storebror som jag lekte med. Som jag "förföljde" Och aldrig klagade han. På att lillasyster följde med honom överallt. Lillasyster ville som Storebror. Storebror fick Brandbil, Lillasyster fick Polisbil. Dockor? Krafs!

Vi hängde ihop tills Lillasyster en dag insåg faran. De var inne på en farlig väg. Lillasyster valde att kliva bort från den.

Varför tog hon inte Storebror med sig?

Lillasyster gråter...

Och för övrigt...

...
tycker jag fortfarande att det är roande med Googles annonser: Antika möbler. Ok, mina "nya" möbler är inte nya men tyvärr inte heller antika.

Nu tänker jag också stoppa in mina "egna annonser" här på bloggen. Saker som intresserar mig. Klicka gärna så kanske jag får en extra peng. Så ägnar jag mig åt tiggeri oxå...

För att komma i kapp...

... med väsentligheter som hänt i Sverige under tiden jag varit borta tittar jag nu på gammalt Big Brother:

Jaha, det är hon som är Linda Rosing! Men apropå vad jag skrivit tidigare. Om mej själv alltså som mer eller mindre inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut. VARFÖR har hon nu sprutat in silikon eller vad det är i överläppen? Hon var ju jättesör där på Big Brother.

F ö sympatiserar jag med Kajsa. Inte bara för att jag vill ha hennes frisyr.

Detta så långt. Vet inte vilket avsnitt vi är på. Och inte ens vilket år!

Men, när jag ser programmet längtar jag efter en samvaro med andra människor. Inte på de villkoren men ändå att kunna sitta tillsammans med vänner och ha det trevligt. Får jag vara med om det igen?

Efter behandlingen? Före behandlingen? Eller, kanske att jag bara ska vara mamma och mormor resten av livet...

Vill vara men inte bara!

Sjumilakliv...

... tog utvecklingen igår! Nu har jag runt bord, hörnskåp och en SÄNG! Sängen saknar än så länge ben men vad gör det? I natt sov jag för första gången sedan 26 april 2008 i MIN EGEN SÄNG! Jag vaknade med en härlig känsla och somnade om och somnade om och somnade om ända tills jag gick upp.

Det är tur att jag inte ska föda fler barn. Idag fick jag äntligen Pap-testet gjort. Åtta år sedan förra gången. Alltför länge. Apropå att inte föda fler barn. Barnmorskan kunde inte komma in i livmoderhalsen. Den har växt igen. Förmodligen efter den operation jag gjorde 1983 när jag hade en liten envis cancer där.

Jag har nog blivit riktigt gammal eller beror det på nåt annat? Jag menar, visst är det så att de så kallade äldre människorna fortfarande klär upp sig och gör sig fina när de ska till doktorn? Det gör i alla fall jag numera. Så gott det går... Ålderstecken? Å andra sidan är det ju inte så ofta som det finns anledning att anstränga sig längre. Idag, inför barnmorskebesöket, blev det både foundation, mascara och Eau de Cologne. Hoppsan sa.

Det är ändå skönt att jag bryr mig ibland. Om hur jag ser ut alltså. Spelar väl inte så stor roll när jag sitter här i min ensamhet egentligen. Gå till affären? Äsch, skit i det: Jag går som jag är. På sin höjd draj jag lite i håret och sprejar på stråna. Tänka sig, när jag var tonåring kunde jag inte gå utanför dörren utan ögonskugga, eyeliner uppe och nere och tre ton mascara.

Ibland tänker jag att jag ska börja bry mig lite även om jag bara sitter här och ugglar. Tror att det skulle vara bra för självkänslan. Vi får väl se...

Sköterskan från psyk ringde. Jag ska med i en "ångestgrupp" ledd av en sjukgymnast. Jaha det blir nog bra. Bryr mig inte så mycket om vad det är för grupp. Huvudsaken är att jag kommer utanför dörren och träffar lite folk.

Nej, nu måste jag ta bort mascaran mm. Se, det är ju bara jobbigt att göra sig till ;) .

Sjumilakliv...

Jag önskar...

... fler dagar som denna dag!

1. "Lön"
2. Faktura från Telia: - 46 kr
3. Mail från Atava: - 200,70

Oxå har jag kanske hittat säng oxå!

Mera sånt!
(kanske dags att spela på Lotto?)

Bara en liten ...

... Teliarapport.

Igår fungerade telefonen. Plus att min trådlösa bredbandsanslutning fått rätt namn. Det namn som support kille nr 1 nämnde var problemet med att mitt trådlösa internet inte fungerade. Så det kanske var där felet var hela tiden? Synd att inte supportkille nr 1 fick sköta hela ärendet...

Nu, gällande bredbandstelefonin, hade jag fått besked om att de skulle ringa alt skicka ett sms när telefonen fungerade igen. Det gjorde den alltså igår, men inget meddelande från Telia.

Idag däremot kom det TRE sms:

Nr 1: Kl 12:28
Hej, vi behöver komma i kontakt med dig för att kunna åtgärda din felanmälan. Vänligen kontakta oss på nytt. Mvh Telia

Nr 2: Kl 12:29
Hej, vi hittar inget fel i din bredbandstelefonitjänst, för fortsatt felsökning ring oss på 90200. Mvh Telia

Nr 3: Kl 12:29
Telia har behandlat din felanmälan och din tjänst för tfn: 051015920 ska nu fungera igen. Vänliga hälsningar från Telia och välkommen åter.

I morgon ska jag ringa och fråga om telefonen fungerar :). Så ska jag kolla vad jag får för kompensation också. :) . Måste ju ta vara på allt som är gratis... ;)

Jag känner en press...

... att prestera något här. Det kanske finns någon stackare där uti i cyberrymden som saknar mitt svammel, gnat, gnäll och tjat.

Så det får bli några rader innan madrassläge.

I fredags hade Lina fullt upp. Tre katter och en hund skulle till veterinären. På en gång. Jag behövde bara hålla två trollpojkar sällskap.



Nu kan inte katterna föröka sig längre och hunden ska vidare till Vara och få sin böld bortskuren. Inget allvarligt men den har börjat blöda. Herr Whippet Bisquit är väldigt frusen av sig och så här på vintern behöver han kläder på när han tvingas ut på promenad. Dessa kläder skaver på bölden. Förmodligen anledningen till att den blöder.

Det var härligt att träffa pojkarna igen. Det var ett tag sen. Och ännu härligare var det att Erland stannade kvar över natten. Det blev en tur till lekplatsen och när vi var hemma igen diskade han åt mig.

På lördag morgon sa jag till honom att det var tur att Dolda Kameran inte filmat oss under natten. "Vadå?" undrade Erland. Jo, Erland la sig på madrassen för att sova. Klarade inte det utan kom till mig i soffan. När han somnat i soffan gick jag och la mig på madrassen. Innan jag hunnit somna kom en mycket bestämd pojke och dök ner hos mig på madrassen. Mysigt att ha honom intill sig men en aning trångt. Så när han somnat gick jag till soffan och la mig. Så fortskred natten...

Här hade jag tänkt avsluta inlägget men kom på att något saknas. Mitt gnäll och min klagan!

Så, vad har vi på den fronten då? Tja, var hos psyksköterska i veckan. Ett förberedande "förhör" enligt fastställt formulär. Det visade att jag bland mycket annat är på gränsen till att diagnosticeras med bulimi. När jag då berättade om vad jag gjorde som tonåring blev hon orolig. Nu ska de hålla ett möte om mig så får vi se om det blir inlåsning :) eller inte.

Jag fick också brev från endoskopimottagningen. Ingen tid inbokad ännu. Men den som väntar på nåt hemskt kan aldrig vänta för länge.

Så fick jag brev från Mag- och tarmdoktorn. Remiss skickad till KSS. Leder till ett antal tuffa månader/år????

I denna vecka ska jag på mammografi och i nästa vecka på pappografi. Hihi, vad lustig jag var. Nästa vecka är det som "vi" säger i Grekland Pap-test, dvs cellprovstagning. Pap-test uppkallat efter greken Pap-nånting som uppfann testet.

Nog med gnäll? Nej lite till men kanske det värsta.

I fredags fick jag veta av Lina att min telefon inte fungerar. Telia, Telia, Telia. Så fredag och lördag har jag suttit i telefonkö några timmar. Bad om kompensation för icke-fungerande telefon. Ja, hör av dej när det fungerar igen så räknar vi från tidpunkten för felanmälan och fram tills det fungerar. Men men sa jag. Jag kunde ju inte felanmäla innan jag visste att det var fel... Jag kan ju själv ringa utan problem. Men ingen kan ringa till mig. Hur ska jag veta det när ingen ringer... Nej, det är klart, höll han med...

Slut för idag tack för idag.

Jag fick ett doftminne...

... precis nu. Från Wennerbergsskolans matsal:

Vid ett tillfälle serverades champinjonsoppa. När rasten var slut och det var dags att gå tillbaks till lektion satt två flickor kvar. Det var en (förlåt kommer inte ihåg vad du heter just nu)som äääääälskade soppan. Hon åt tallrik efter tallrik. Den andra, tja det var jag... Jag var och är fortfarande inte kräsen med mat. Men detta gick bara inte att stoppa in i munnen! Där fanns en väldigt sträng mattant, tant Stina, som hade koll på att ingen mat kastades bort. Denna gång fick jag faktiskt dispens eftersom rasten var slut.

Efter detta dröjde det måååååååååååååååååånga år innan jag år champinjoner. Champinjonsoppa har jag inte ens kommit på tanken att prova.

Också helt plötsligt, nu för en liten stunds sedan lärde jag mig något nytt. Det var inte champinjonernas fel. Förlåt små söta champinjonisar! Boven i dramat var detta:



Selleri. Det var sellerins fel hela tiden. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all denna selleri jag har. Höll som bäst på med att skölja för att sedan skära i bitar och stoppa i frysen. Men vill jag verkligen äta detta?

Så varför har jag överhuvudtaget köpte selleri om jag inte ens vet vad jag ska göra med det? Jo, jag ville ha detta:

Bladselleri. Till Fasolian (som jag ätit av i tre dar). Efter att ha letat i "alla" affärer utan att hitta bladselleri fick jag ge mig och köpte stjälkselleri som hade några enstaka blad.

"Det går lika bra med selleri" - Förutsatt att man har rätt selleri. Nästa gång får det bli enbart persilja. Går det lika bra som selleri?

Jag kanske får ta och odla lite själv...

Ojdå, Hur dum får man bli?

På söndag, tror jag att det är, ska jag ställa av bilen. Så nu blir det lite funderande över vad jag behöver göra innan dess. Eftersom en av anledningarna till just avställningen är den dyra TV-notan kom jag osökt att tänka på en TV.Den lilla lilla jag har duger väl men det är lite svårt att läsa ibland, t o m med glasögon.

Så, jag gjorde slag i saken och for till FA-fyndet där jag sett billiga TV-apparater tidigare. Hittade TV nr 1: Fräsch 600 kr. Hittade TV nr 2: Mindre Fräsch 250 kr och på lappen stod bl a:
"Fungerar hur länge?". Så får jag se den! TV nr 3: Fräsch, Philips 28 tum, stereo, 400 kr.

Den bidde det. Men den är stor. Stor och bred. Och stor och bred och tung. Haffade en personal av manligt kön och visst skulle han hjälpa mej att få TVn i bilen. Hemkommen var avsikten att låta TVn ligga kvar i bilen tills assistans eventuellt skulle dyka upp.

Men, men. Jag är jag och jag kan vara envis. Jag kan vara otålig. Jag klarar allt... Så jag stod och tittade lite på den. Försökte lyfta lite på den. Tungt! Går aldrig. Så hittade jag en lösning. Fick ur den ur bilen. Så hade jag spanat in hur jag tungt och osmidigt kunde typ hänga stativet över ena axeln. Hå hå ja ja. Här kommer Hulkan trodde väl jag. Fick upp Tvn gick två meter så small(!) det till i ryggen. Din dumma nöt sa jag till mig själv. Nu blir du invalid på kuppen. Stod där och vred mig i smärtor en stund. Kanske att någon vänlig själ passerar? Onej. Så där står jag och tittar på trapporna. Inte många trappsteg. Men dock trappsteg. Fram med Hulkan igen. Det tog kanske en halvtimme... sedan var TVn inne.

Och nu behöver jag knappt glasögon när jag ska se på TV. Fast det gör tämligen ont i ryggen så jag vet knappt hur jag ska sitta/ligga för att se på den. Tur att jag har Citodon hemma. Kan ha varit ett revben som fick sig en törn. Det har jag ju varit med om ett antal gånger innan. Utan att ha burit TV. Är det så så lär jag få dras med detta onda ett tag.

Nej nu ska jag gå och titta på min STORA TV!!

testing testing

 

Min Bror och Jag

Han föddes i mars 1954, Jag december 1955. Han hade stora problem med att jag bet mamma i brösten.

Så sakteliga växte vi upp. Storebror älskade lillasyster, som kallades Lillan. Lillan lekte med storebror Tony och hans kompisar. Då var det fortfarande lugnt på vissa gator, såsom Siriusgatan, i Lidköping. Så där lekte vi mycket. Vi fick flytta oss när det då och då dök upp en bil.

Storebror Tony råkade döda Lillans undulat. I många år trodde Lillan att någon annan var skyldig. Tony, Lillan förlåter dig!

Lillasyster föddes. Mamman hade gått igenom tunga missfall. Barnen på gatan: Är din mamma alltid med barn?

Återigen föddes lillasyster. Återigen fick vi åka iväg... Jag tror att jag var hos farmor/farfar (där jag alltid ramlade ur sängen...) Men så kom ju moster Berit från Göteborg igen... Ja hon var ju där även den gång som Mamma genomled ett fruktansvärt missfall.

Liten var jag. Men minns mammas tårar. Hur hon "födde" barnet på toaletten...

Sen kom Ancie och för första gången lekte pojkflickan Lillan med dockor... Och så fick hon inte heta Lillan längre.

Så otroligt tillbaka

Ja, tillbaka där jag var för typ sex år sedan. Vill inte! Hade samtal via ICQ ikväll med en vän som jag lärde känna då för länge sen. Mycket trevlig person, har träffat honom IRL. Men samtidigt känns det som att jag är där igen. Där, dit som jag inte orkade återvända.

Det är ingen dans på rosor att leva i Grekland, på Kos. Men det är ett liv. Du lever! Här i Lidköping förvaring...

Nej, nu ska jag gå och förvara mig på madrassen (som jag fått pli på, sticker inte längre iväg, hitan ditan)

Duvorna väntar i Stadsparken!

Det kom ett telefonsamtal

...Mattias, handläggare av bostadstillägg på Försäkringskassan. Bad så mycket om ursäkt, några gånger. Räknade ut mitt bostadstillägg där och då. Kommer in på mitt konto 21 januari.

Ljuset återvänder...

Löneförhöjning!

Dags att fira! Jag har fått 408 kr/mån netto mer i pension.

Nu vill jag ha bostadstillägg oxå.

Det kom ett mail

Fick precis mail från FK:

"Hej

Ditt e-postmeddelade har vidarebefordrats till handläggare av bostadstillägg.


Med vänlig hälsning"

Positivt? Negativt? Ingentingt?

Hur påverkas man?

Jag undrar hur "dement" man blir av att vara socialt isolerad.

Jag gör så konstiga saker. Jag glömmer och glömmer och glömmer. Nu, allra senast: Var la jag kaffemåttet? Har t o m kollat i soppåsen om jag har slängt det. Skulle inte ha förvånat mig, gör som sagt var konstiga saker... Går omkring och pratar med mig själv. Snart börjar väl TVn svara mig.

Och som sagt, jag gör konstiga saker. I natt låg jag och funderade på hur allvarligt brott (inbrott) man kunde göra där eventuellt straff, om man nu blir upptäckt, resulterar i enbart fotboja (heter det så?). Inlåst i hemmet är jag ju redan...

Jag MÅSTE ha en säng snart. Idag vaknade jag med fruktansvärd huvud/nackvärk. Anledning: vaknade ett flertal gånger under natten. Kudden hade ramlat utanför madrassen och mitt lilla huvud hade följt med. Så där låg jag alltså med huvudet i en något jobbig vinkel...

Nu har jag inte ringt Försäkringskassan sedan i måndags. Kanske dags för en liten påminnelse. Ja terrorist blir man också av isolering. I måndags var jag i alla fall inte otrevlig i telefonen. Det är ju faktiskt inte personalens fel! Nu är mitt ärende under behandling. Vad nu det betyder? Får nog ringa och fråga.

Nu kanske det är dags att hoppa ur pyamasen och åka och köpa en veckoranson cigaretter. För de sista lånade pengarna... Mat har jag köpt. Men ju mer jag behöver sluta röka desto mer röker jag...

Hej hopp, Nästa år är ett annat år!