Kors i ...

... taket.

Efter att ha varit vaken några timmar blev jag som vanligt trött. Strunt samma, tänkte jag. Jag går och lägger mig lite. Men något for i mig. Bestämde mig för att åtminstone dammsuga lite innan.

Så blev det och hastigt.... Fel, inte så hastigt kanske. Men så småningom var alla  mina golv i min  lilla lägenhet både dammsugna och torkade.

Sen var det skönt att sova lite, tre timmar...

Nu är det mysigt att promenera omkring barfota utan att få en massa skräp på fötterna. Får njuta så länge det varar.

Kommer osökt att tänka på den tiden när det inte fanns ett dammkorn i mitt hem. Min dåvarande sambo klagade på att jag använde tofflor inomhus. "Då känner du ju inte om det är smuts på golvet".

Kanske skulle börja använda tofflor igen? Men inte idag :)

Om jag ändå...

... vore lite piggare.

Läste just i NLT om ett jobb jag skulle vilja ha om inte om fanns. 6 - 8 tim i veckan.

Men, det är inte läge för det än, på länge :(

Funkar inte att lägga upp ny sida just nu. Men! Titelraden fungerar - då får jag väl skriva här då ;) ... Funderar igen. Värst vad jag funderar! Kanske skulle bli filosof? Nej, inget för mig som med min depressiva hjärna inte klarar att hålla kvar en tankebana i tre minuter ens. Förr, då när jag bodde på Kos, mådde jag mycket bättre än här och nu. Kan inte påstå att jag var "frisk" men ändå. På morgonen satt jag i lugn och ro vid datorn och drack mitt kaffe. I två timmar. Om tankebanorna for iväg till något jag måste göra under dagen stoppade jag dem Först kaffet - sen får vi bestämma oss. Regel: Varje dag skulle innehålla en nödvändig uppgift. Då klarade jag det oftast. Nu? I nödvändig uppgift ingick inte saker som att diska eller laga mat eller duscha. Nu? Klarar jag inte ens det...

Längtar...

... hem.

Det här är ...

... inte kul.

Och då är det inte snön jag tänker på.

Igår skulle jag ta en promenad till affären.

Tittade ut genom fönstret. Ja, det är ju inte min cykel ändå.

Och bilen är inte att tänka på. När kan man komma fram med den?

Här kan man ta pulkan från fönstret.

Övergångsställe? Det var där förut.

Tog mig över gatan i närheten av övergångsstället. Men var är trottoaren? Ok, hittade en stig.

Vid stigens ände tornade ett "berg" upp sig. Detta blev mitt fall.

Uppför gick fint. Men när jag skulle ner på andra sidan halkade jag och föll. OK, snön var mjuk. Det stora problemet var att jag hade stora problem att komma upp på fötter igen. Inte kul.

Mera WII Fit åt folket!

Funderingarna...

... fortsätter.

Jag ska väl banne mig inte behöva bli missbrukare för att få hjälp!?! Såg på TV idag om hjärnoperationer på psykiskt sjuka. Främst personer med tvångstankar men även depression,

Så drastiskt behöver det väl ändå inte bli!?! Det talades i alla fall om att man var tvungen att göra allt man kunde för dessa personer så att de skulle kunna leva ett bra liv.........

Jag orkar inte försöka längre med att försöka få hjälp. Det är så tungt med avslag och med att själv behöva ta reda på vilken hjälp som faktiskt finns.

Det hade varit mycket lättare i Grekland. När jag låg på sjukhus efter att ha blivit slagen blev jag informerad om att hjälp fanns. Via typ kvinnojour på Rodos. Haken där var att jag var tvungen att göra en polisanmälan. Ville inte det. V var ju själv i behov av hjälp.

Ett sista försök ska jag försöka göra. Ska kontakta kommunen och se om jag kan få ett sk Personligt Ombud.
Mer info

Får jag det blir det till att göra en kraftansträngning för att få ihop alla de "trådar" jag behöver hjälp med.

Fast jag har nog slutat tro på att jag ska få någon hjälp på varken det ena eller andra sättet. Det blir väl overksamma piller i vanlig ordning.

Funderingar...

... vid datorn.

Här sitter jag och spelar spel. Tankarna far iväg. De hamnade på avslaget på remissen till Rehab.Kan det "bara" ha varit en miss i remissen? "Remissen avslås då det inte framkommer i vilken mån regionens egna resurser använts."

Regionens resurser användes i mitt fall till knäböj, nackvridning hos sjukgymnast... Påverkade inte psyket så mycket så att säga.

Den rehabilitering jag hittar inom regionens egna resurser tycks vara riktade mot barn, ungdomar och missbrukare. Kan det vara därför regionen slutit avtal med Mössebergs Rehab? Som har det jag behöver.

Ja ja. Jag kan inte bli barn igen. Jag kan inte bli ungdom igen. Återstår missbrukare. Sista utvägen för att få hjälp att komma tillbaka?

Det kom ett svar...

... från Psykiatriska Öppenvårdsmottagningen.

Via "Mina Vårdkontakter" skickade jag igår ett meddelande till enhetschefen där jag beskrev hur fel han hade.

Tittade nu i mina vårdkontakter:

Svar från mottagningen:
Vi har mottagit ditt meddelande och kontaktar dig2010-02-11, klockan 0900 via brev.
Ytterligare upplysningar:
Vi skickar kallelse omgående.

---

Med vänlig hälsning


Ibland går det undan...

Det kom ett brev ...

... med posten idag.

Skrivet i en mycket otrevlig ton. Fullt av osanningar. Det kändes som ett riktigt påhopp.

Det är jobbigt att ta när man inte är så stark psykiskt. Ja, det skulle kunna vara jobbigt även för den som är lite starkare.

Det finns nog en del personer som behöver lära sig lite om hur det är att vara deprimerad mm.

Vart kom brevet ifrån?

PSYKIATRISKA ÖPPENVÅRDSMOTTAGNINEN
Bo Karlsson
Enhetschef

Så har jag då ...

... gjort det igen.

Avbokat en läkartid. Denna gång Hud, KSS. Orkar bara inte. Inte minst pga att jag skulle ha fått tillbringa hela dan på KSS. Tänkte åka med Ronden och då blir det så. Vanlig buss? Jobbigt, byte och hur får man tillbaka reseersättning. Får man kvitto på bussen? Orkar inte ta reda på det.

Så nu blir det en ny tid i slutet av mars. Då hoppas jag att bilen är i form så jag slipper buss. Trist bara att allt blir så fördröjt. Måste ju klara av detta besök på Hud för att få ordning på psoriasisen innan nästa hemska steg...

Jaja. Positiva saker: Tvättar i stället. Plus att jag hinner med att motionera med Pascal och ponny i morgon :)  .

Usch...

... och fy!

Hemmet förfaller. Jag förfaller.

Ligger kvar så länge jag kan i sängen. Vill inte gå upp...

Jag känner mig...

... onekligen tämligen korkad.

Apropå att bli upprörd, arg och vad det nu var jag skrev.

Hur korkad får man lov att bli? De känslorna finns det ju mycket större anledning att rikta år annat håll!

Än har jag inte "vågat" ge mig in i den diskussionen. Kanske bäst att låta bli, det blir bara så fel när jag "bryr mig".

Idag har jag i alla fall lufsat runt i ett ridhus fullt med sågspån. Det tär på en gammal kropp. Vilken himla tur att ponnyn inte ville trava. Och ännu mer tur att inte Pascal proppsade på att få galoppera!

Oj, jag har fått...

... en idé.

En lösning som funnits mitt framför näsan hela tiden. Men är man blockerad så är man.

Nu blir det till att fundera.

När jag blir...

... upprörd, eller kanske t o m arg, brukar jag inte dra mig för att ringa, maila eller skriva snigelpost.

Nu är jag upprörd, kanske rentav arg och jag vet inte hur/vad jag ska göra.

Vederbörande är en familjemedlem som jag älskar. Hon, ja det är en hon, har nu gjort något som faktiskt upprör mig. Ja jag blir t o m lite arg. Det känns som om hon leker med omgivningens känslor. Som värsta lilla bortskämda våp. Förlåt mina ord...

Har hon inte förstått vad hon har, hade? Förstår hon inte vad hon gör andra? Och vad hon förlorar? Och vad hon kommer att ångra?

Jaja, Måste reda ut tankarna innan jag ger mig på henne. Ok! Jag kommer ju helt säkert över detta, men gör hon det?

Ett blogginlägg...

... med bara positiva nyheter.

Japp det ska jag försöka åstadkomma nu. Var på Medicin. Inga tecken på Crohn! Yes! Han höll med mig om att jag kunde testa utan medicinen. Det lär ju gå bra. Berättade inte att jag slutade med den för ett år sedan.

"Du har säkert Crohn, men inte just nu" sa han. Och rev sitt huvud.

Nu är det...

... skrämmande.

Det är verkligen hög tid att något händer i mitt liv. MÅSTE komma igång. På något sätt!

Skrämmande? Vad är det som är så skrämmande? Jo! Jag gör saker som jag sedan inte har en aning om att jag gjort... Det ena exemplet efter det andra har dykt upp nu, speciellt senaste veckan/veckorna.

Idag skulle jag betala med mitt bankkort. Remsan slutade fungera för länge sedan. Jag har dragit mig för att beställa nytt kort pga att det tar en vecka innan det nya kommer. Det har ju fungerat bra att betala med chipet eller med leg.

Idag så... fungerade inte det heller längre. Gick hem kollade kortet online. Det är makulerat. Förmodligen av mig. Kan inte ens med att ringa banken och fråga om jag har gjort det? :(

Behöver nog snart ett Personligt Ombud om det ska fortsätta så här...

Och alla dessa mail jag skickat till höger och vänster (förstår jag när svaren börjar ramla in)

:(

Skickade ett mail...

... till Göran Hägglund.

Meddelande: Min högsta önskan är att bli så bra att jag kan leva ett normalt liv med arbete i 10 - elva år till.

Vad för rehabiltering erbjuds vi som har "icke tidsbegränsad" sjukersättning?

Förmodar att vi är strukna från alla åtgärder?

Fick i dag avslag på remiss från min läkare för att få delta i ett rehabiliteringsprogram. Misstänker starkt att avslaget beror på ovansående.

Ingen hjälp får man till att må bättre, ingen hjälp får man att komma i arbete och således är man inte heller värd lika mycket som det stora flertalet. Dvs vi är med höga skatter med och betalar deras jobbskatteavdrag, som vi inte har en chans att få...

Detta är allvarligt!

Väntar på den nya regeringen
----------------------------------------------------------------------

Anledningen att jag skickade var ju givetvis ovanstående. Men jag tror att vi är ganska många som nu lämnas helt åt sitt öde pga att de eventuella insatser som kommer att göras för de som hamnar i en akut sits ekonomist.

Vi andra har vår ekonomiska bit "säkrad". Men vi kanske vill bli friskare vi också?

Har nog hamnat på nån lista över avskrivna inventarier - inget värde.

Djupt, djupare...

... djupast.

Undrar om jag kan komma ännu djupare än djupast?

Och avslaget från Per Angesjö, Primärvårdskansliet Regionens hus i Mariestad var inte precis lyftande...

Medans jag stod o diskade...

... ramlade ett minne över mig, tungt som ett stenblock.

Jag kom ihåg hur jag berättade för vänner om hur jag hade haft det i Sverige, innan jag flyttade till Kos. Reaktionen och min egen känsla när jag berättade var att det var otroligt, att det var skrämmande. Att det var härligt att jag blivit så mycket bättre...

Mitt liv innan jag flyttade till Grekland bestod av att handla mat, gå till apoteket och till läkare punkt slut.

Jag ryser: jag är ju där igen!

All den förbättring jag så sakteliga lyckades bygga upp under åren på Kos har saboterats av att jag flyttade tillbaka till Sverige.

Hur ska jag ta mig ur detta nu?!? Det finns en fördel jämfört med 2002: Jag VET att det faktiskt KAN bli bättre.

Vardagen ...

... infinner sig igen. Det är skönt. Nu blir det lättare att veta om det är onsdag eller söndag.

Med vardagen följer också fortsättningen på vårdkarusellen: Medicinavd, KSS, Medicinavd. Vad jag vet hittills. Väntar på ytterligare två kallelser till två andra experter. Jag håller experterna sysselsatta jag.

Förresten så har jag fått svar på leverbiopsin. Det har jag nästan förträngt. Några frågetecken fick jag allt. Får ta upp det med fredagens expert.

Miniutdrag ur svaret: måttlig, tämligen diskreta, mycket bra (som en tröst?) Ingen skrumplever än på många år. (Skål!) Ingen panik . Optimerad behandling av psoriasis krävs (klimatvård?)

Jaja livet går vidare