Det ser mörkt ut

Jomenvisst ser det mörkt ut. Det är ju november. Årets värsta månad alla kategorier. I alla fall i Sverige. Försökte komma på vilken månad som var värst i Grekland. Den enda jag eventuellt skulle kunna nämna är typ mitten juli - mitten augusti...

Jag ska snart flytta. Och jag saknar en massa saker. Det blir spännande att se hur jag pusslar ihop ett hem. Så ska man ju inte tänka tillbaka. Gjort är gjort. Men det känns surt. Vasilis har ringt. Han har lämnat Kos, igen. OCH han har lämnat allt i vårt hem där. Ett fullt utrustat hem och här sitter jag utan kastrull. Alla sura pengar vi betalat för att få ihop det där hemmet. Och här sitter jag utan fönsterskrapa. Och utan pengar. Men bil har jag. Den var ju bra för att få med mig lite saker hem. Som t ex en rulle med hushållspapper. Ja ja. Jag var inte riktigt klartänkt de där dagarna på Kos. Men jag har i alla fall kvar hushållspapper än. Det var en stor rulle. Och bilen då. Ja den hade jag tänkt sälja. Men jag är ju sk gymnasieekonom. Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna få till det till en i närheten av godkänd affär. Bara att få hit bilen och få den svensk kostade 10 000 kr. För att få köra den tillkom det diverse reparationer, men ok det hade ju behövt göras i vilket fall som helst. Nu har jag inte pengar till bensin. Men jag har bil i alla fall. Jippie.

Idag klarade jag av kapitel två hos doktorn. Hon hann ju inte med alla krämpor sist. Så lyckades jag förhandla i kassan. Jag tyckte inte att jag skulle behöva betala eftersom hon just inte hade hunnit med alla krämpor sist. Gymnasieekonomen segrade. Tilläggas bör att när jag kom hem hade det kommit en räkning från vårdcentralen avseende det uteblivna besöket. Den gången jag försov mig. Somliga straffar Gud direkt. Men gymnasieekonomen ska nog ta och skriva ett litet brev till landstinget så får vi se om jag sparar 125 kr där.

Så bidde det en diagnos till. En remiss till. Röntgen nästa. Förmodligen en artros (du fick rätt Ancie) som för tillfället är inflammerad. Och pga Kronblom alias Crohn får jag inte ta antiinflammatorisk medicin. Jaha. Men jag fick Citodon och sov gott sedan. Blodtrycket var på gränsen till för högt. Men doktorn tyckte att det inte var så konstigt med allt som är som det är med mig. Så det ska kollas igen när/om allt lugnat ner sig. Hjärtat slog i alla fall som det skulle. Så jag är inte hjärtlös i alla fall.

Blodlös är jag nog. De tappade mig på fyra stora rör med blod. Jag blir inte förvånad om Dr Maria ringer i morgon och har hittat nåt nytt spännande resultat. Nån liten sjukdom måste jag väl ha missat, eller?

Nej. Nu gäller det att bita ihop. Bita ihop och bli så bra som jag kan bli. Nummer ett på listan är att få ordning på sömnen. Fick nya sömntabletter idag. De förra fungerade inte så bra. Fast jag får nog vänta ut november och december. Jag längtar till sisådär mitten av januari när man märker att ljuset återvänder. Och fina dagar med blå atmosfär.

Jag skulle ha skrivit ner nåt mer men minns inte just nu. Eller så ids jag inte. Så det får bara bli en lite sorgsen avslutning:

Till Minne
av
Dick

Så full av kärlek
Så full av glädje
Så trogen
Så lekfull
Så underbart charmig

Men någon i omgivningen lurade i dig gift.

Dick, varför var du så nyfiken och godtrogen?

Blog Action Day 2008

Blog action day 15 okt 2008 gäller Fattigdom.

Jag har ju i min presentation beskrivit mig som fattig som en kyrkråtta så jag får väl blogga lite om mig då? Nej, i alla fall inte bara. Det finns många fattiga.

Min näsa räcker dock inte speciellt långt. Så, hur i hela friden kan Sverige straffa de som inte längre kan jobba. Gamla och sjuka personer. Här är det den sk arbetslinjen som gäller. Jobba på tills du faller död ner. Då får du skatterabatt.

De gamla som gjort sitt, byggt upp Sverige, får idag betala högst skatt. Det kan vara lite tufft att gå och jobba om man är typ 80.

Så finns det de sjuka, som jag. Jag har jobbat i många år. Jag var alltför duktig och det hela slutade med kronisk depression. Idag är det storartat om jag orkar skriva några ord här. För att inte tala om att ta hand om disken. Att dammsuga, ve o fasa. Jag har ju inte ens "orkat" kolla vilken sorts dammsugarpåse jag måste köpa. Och köpa dammsugarpåse? Jag tror att jag har TRE kronor i min plånbok och "lön" på måndag. Men högst skatt ska jag betala för att jag inte jobbar.

Jag längtar efter att kunna jobba... Men vem kan hjälpa mig? Det går inte ens att enkelt träffa en läkare. Pratade med Vårdcentralen igår, fick tipset att ringa 5.30 på morgonen. Jag som är glad om jag lyckats somna till dess.

Nu bidde det mycket svammel om mig. Det finns ju de som har det värre. Och nästan alla kan nog hjälpa till. Jag skulle gärna vilja ha ett fadderbarn som jag kan följa. Det kanske blir verklighet en dag.

Under tiden försöker jag bidra på bl a children.care2.com

Där hjälper jag genom ett enda litet klick barn som:

All About Jorge...

Jorge is 8 years old. He was born on August 14th, 1998 in Ecuador. He lives with his parents and three siblings; Jacqueline, Franklin and Jimmy Darwin.

Jorge enjoys playing soccer and going for walks outside. His favorite foods are rice, chicken, granadilla and pears.

Both of Jorge's parents work. His father is a watchman and his mother works as a maid. Together, they earn $180.00 a month.


Care2's Race for Children in Need generates funding from corporate race sponsors to help meet the basic physical, emotional and educational needs of 14 children that Care2 has committed to sponsor for the year. Each of Care2's member clicks help generate this funding. It take 18,000 clicks to support each child for 30 days. If we can increase the number of our daily clicks, we will increase the number of children we can support each month. To start off the race, we will support 14 children from Colombia, the Dominican Republic, Ecuador, Guatemala & the Philippines.