...en kvinna som pratade så attans snabbt att jag inte fattade nåt. Det var doktorn på Infektion, KSS. Jag blev iskall. Vi hade inte kommit överens om att hon skulle ringa. Vad är fel? Många prover tagna. Min tanke var att nu har jag säkert HIV också.
Men allt såg bra ut enligt rådande förhållanden. Inga tecken på andre infektioner av levern. Bra blodvärden.
Hon hade kollat upp om Crohn kontra Hepatit-behandling. Det ska inte var något problem. Ev kan jag komma att behöva ändra/öka Crohnmedicineringen.
Men så hittade hon ett lite större problem Psoriasisen... Det finns ju mediciner till det också. Hon undrade om jag brukar sola. Ja i Grekland gjorde jag det ;) sa jag. Nu fick jag en idé. Man kanske skulle kunna få genomgå behandlingen utomlands? Grekland? Annars har ju Landstinget avtal med nån Kanarieö får klimatvårdbehandling. Haha. Britt-Marie ska sluta med önsketänkanden!!!
Min Genotyp som det så fint heter har god prognos. 70% chans att bli frisk. Men det är ändå 30% risk att inte bli det. Inte tänka på det nu.
Jag har äntligen berättat för Lina. Inget hysch-pysch mer nu.
Så för att återgå till något annat jag klagat över jämt och ständigt. Det är ju så lätt att klaga men när det ändrar sig till det bättre glömmer jag att berätta. Sömnen! Säger jag så här kl 04:54 på morgonen, har blivit mycket bättre. Med rätt sömntabletter somnar jag snabbt och sover gott. Under förutsättning att jag inte går in på "Tonys" sida på FB strax innan. Hans foto däruppe i hörnet berör mig så mycket. Alltså att jag sitter här nu beror på 1: Slut på rätt sömntabletter 2: Kikade in på Tonys sida.
Nu är han gravsatt. Det gjorde vi i går. Bilder kommer i en uppdatering. Orkar inte tampas med min trötta dator nu.
Och idag börjar den psykiska gruppterapin med enskilt samtal med den sjukgymnast som ska leda det hela. Hjärnjympa?
onsdag 6 maj 2009
fredag 1 maj 2009
Tänkte att jag kanske...
... skulle skriva något om morgonens (läs i går) besök på KSS. Om inte annat som för min egen skull.
Jag vet att jag bara nämnt (och nämner) det som i förbigående här på bloggen. Mina förehavanden på KSS. Tja, det har ju med hälsan att göra. Vilken givande uppgift. Någon som inte redan fattat?
Just detta lilla hälsoproblem som också är det största håller jag ganska tyst om. Det är inte många som vet. Bara Vasilis, Elvi och Ancie. Också Tony också då... Honom berättade jag för vid vårt sista telefonsamtal. Han tyckte inte att jag skulle oroa mig och han tyckte inte att jag skulle skämmas.
Nej, varför ska jag skämmas?
En sak som dagens möte med läkaren ledde fram till var att jag nu, innan behandling, måste involvera alla omkring mig. De måste i alla fall veta och förstå varför jag kommer att bli ännu tröttare, sjukare, konstigare, mer deprimerad mm mm mm mm mm mm mm under 12 alt 24 veckor. Ja, :) , så kan jag bli mer "argsint" också! Ler igen och tänker på Tony när han vaknade upp tisdagen den 10 mars: Är jag snäll? Eller är jag argsint?
Ja! Den typen av (Nu säger jag det...) Hepatit C jag har behöver inte behandlingsalternativet på 48 veckor. Det kan räcka med 12 alt 24. Dessutom så är min lever inte påverkad jättemycket. Lätt förhöjda värden.
Så kom vi då till när jag smittats? Hur? Narkotika uteslöt vi fort och lätt. Det faktum att levern är påverkad tyder på att jag haft det länge. Måste kolla om jag fått blodtransfusion! Men å andra sidan Kan jag ha fått det från Vasilis, som har det... Fast det var så nyss så levern borde inte vara påverkad. Och risken att smittas sexuellt är otroligt liten. Så var man då tillbaka på ruta 1...
Jag vill inte vara smittad av Vasilis. Det känns inte bra. Han blev så rädd när han fick diagnosen. Rädd för att han skulle ha smittat mig... Jag vill kunna ringa honom och säga att jag förmodligen inte fått det från honom.
Det positiva med att ha smittats av honom är ju mest positivt för mig dock. Då, fick jag lära mig idag, är det ännu mer lättbehandlat. Eftersom det är så "färskt".
Det positiva med att ha smittats av sjukvården väger ändå inte upp det hela: Det är en liten ekonomisk ersättning... Plåster på såren...
Apropå behandlingen. Man måste vara "redo" att starta den. De sa idag att det kan ta upp emot två år innan man kommit dit mentalt. Jag har ju gått igenom de två åren nu och jag tror att jag börjar bli klar. Inte riktigt än, dock...
Tänkte i bilen på väg till KSS att jag nog ville behandlas under vinterhalvåret när allt ändå känns tungt. Så sa läkaren glatt att jag nog ska ta behandlingen under sommarhalvåret när jag mår bättre...
Vi får väl se... Normalt sett blir det återbesök efter ca tre månader. Jag har sån tur/otur att min läkare ska föda barn. Så jag kommer att kallas igen om en månad. Det känns bra! Då får jag svar på mina aktuella värden. Lämnade mina grekiska papper hos henne. De har en grekisk läkare där som hon skulle visa de för... Så ska hon kolla upp det här med behandlingen kontra Crohn.
Apropå Crohn. När jag kom hem hade svaren från endoskopin kommit. Allt toppen! Allt normalt. Polyperna de tagit bort var godartade. Inga tecken på inflammation. :) Ja, det har jag ju redan märkt de senaste månaderna, att Kronblom är håller sig lugn alltså.
Däremot har jag ju då fått mer värk. Både i knän och i hela kroppen. Har läst någon stans att det är ganska vanligt i samband med att tarminflammationen vilar. På nåt sätt vill Kronblom ge sig till känna.
Men... det kan också vara en följd av Hepatit C. Hon frågade mig om just det idag. Trötthet, värk? Även detta tyder på att jag skulle ha haft infektionen länge.
Men vad beror på vad? Vad kom först? Hönan eller ägget? skulle vara så skönt att beta av det som kan åtgärdas. Vill så innerligt gärna bli av med bl a min trötthet.
Jag vill komma tillbaka till arbete. Jag kommer nog aldrig att klara ett heltidsjobb. Eller vem vet? Jag drömmer ofta om att jag arbetar igen. Vad underbart det är! Jag har registrerat på på AF via internet. En mycket ofullständig CV och mycket diffusa uppgifter om vad jag sysslat med. Men ändå en början. Ska, har jag lovat mig, upp till AF någon dag och anmäla mig för sk "Nystartjobb". Vill/behöver jobba liiiiiiiiiite. Ja, jag har faktiskt sökt tre jobb också :).
Ja, vad fick jag svamlat ur mig denna gång då? Inte mycket mer än svammel. Men detta är ju min svammelblogg så jag får ju se till att hålla stilen. Det visar i alla fall hur det snurrar i huvet på mig ;).
Jag vet att jag bara nämnt (och nämner) det som i förbigående här på bloggen. Mina förehavanden på KSS. Tja, det har ju med hälsan att göra. Vilken givande uppgift. Någon som inte redan fattat?
Just detta lilla hälsoproblem som också är det största håller jag ganska tyst om. Det är inte många som vet. Bara Vasilis, Elvi och Ancie. Också Tony också då... Honom berättade jag för vid vårt sista telefonsamtal. Han tyckte inte att jag skulle oroa mig och han tyckte inte att jag skulle skämmas.
Nej, varför ska jag skämmas?
En sak som dagens möte med läkaren ledde fram till var att jag nu, innan behandling, måste involvera alla omkring mig. De måste i alla fall veta och förstå varför jag kommer att bli ännu tröttare, sjukare, konstigare, mer deprimerad mm mm mm mm mm mm mm under 12 alt 24 veckor. Ja, :) , så kan jag bli mer "argsint" också! Ler igen och tänker på Tony när han vaknade upp tisdagen den 10 mars: Är jag snäll? Eller är jag argsint?
Ja! Den typen av (Nu säger jag det...) Hepatit C jag har behöver inte behandlingsalternativet på 48 veckor. Det kan räcka med 12 alt 24. Dessutom så är min lever inte påverkad jättemycket. Lätt förhöjda värden.
Så kom vi då till när jag smittats? Hur? Narkotika uteslöt vi fort och lätt. Det faktum att levern är påverkad tyder på att jag haft det länge. Måste kolla om jag fått blodtransfusion! Men å andra sidan Kan jag ha fått det från Vasilis, som har det... Fast det var så nyss så levern borde inte vara påverkad. Och risken att smittas sexuellt är otroligt liten. Så var man då tillbaka på ruta 1...
Jag vill inte vara smittad av Vasilis. Det känns inte bra. Han blev så rädd när han fick diagnosen. Rädd för att han skulle ha smittat mig... Jag vill kunna ringa honom och säga att jag förmodligen inte fått det från honom.
Det positiva med att ha smittats av honom är ju mest positivt för mig dock. Då, fick jag lära mig idag, är det ännu mer lättbehandlat. Eftersom det är så "färskt".
Det positiva med att ha smittats av sjukvården väger ändå inte upp det hela: Det är en liten ekonomisk ersättning... Plåster på såren...
Apropå behandlingen. Man måste vara "redo" att starta den. De sa idag att det kan ta upp emot två år innan man kommit dit mentalt. Jag har ju gått igenom de två åren nu och jag tror att jag börjar bli klar. Inte riktigt än, dock...
Tänkte i bilen på väg till KSS att jag nog ville behandlas under vinterhalvåret när allt ändå känns tungt. Så sa läkaren glatt att jag nog ska ta behandlingen under sommarhalvåret när jag mår bättre...
Vi får väl se... Normalt sett blir det återbesök efter ca tre månader. Jag har sån tur/otur att min läkare ska föda barn. Så jag kommer att kallas igen om en månad. Det känns bra! Då får jag svar på mina aktuella värden. Lämnade mina grekiska papper hos henne. De har en grekisk läkare där som hon skulle visa de för... Så ska hon kolla upp det här med behandlingen kontra Crohn.
Apropå Crohn. När jag kom hem hade svaren från endoskopin kommit. Allt toppen! Allt normalt. Polyperna de tagit bort var godartade. Inga tecken på inflammation. :) Ja, det har jag ju redan märkt de senaste månaderna, att Kronblom är håller sig lugn alltså.
Däremot har jag ju då fått mer värk. Både i knän och i hela kroppen. Har läst någon stans att det är ganska vanligt i samband med att tarminflammationen vilar. På nåt sätt vill Kronblom ge sig till känna.
Men... det kan också vara en följd av Hepatit C. Hon frågade mig om just det idag. Trötthet, värk? Även detta tyder på att jag skulle ha haft infektionen länge.
Men vad beror på vad? Vad kom först? Hönan eller ägget? skulle vara så skönt att beta av det som kan åtgärdas. Vill så innerligt gärna bli av med bl a min trötthet.
Jag vill komma tillbaka till arbete. Jag kommer nog aldrig att klara ett heltidsjobb. Eller vem vet? Jag drömmer ofta om att jag arbetar igen. Vad underbart det är! Jag har registrerat på på AF via internet. En mycket ofullständig CV och mycket diffusa uppgifter om vad jag sysslat med. Men ändå en början. Ska, har jag lovat mig, upp till AF någon dag och anmäla mig för sk "Nystartjobb". Vill/behöver jobba liiiiiiiiiite. Ja, jag har faktiskt sökt tre jobb också :).
Ja, vad fick jag svamlat ur mig denna gång då? Inte mycket mer än svammel. Men detta är ju min svammelblogg så jag får ju se till att hålla stilen. Det visar i alla fall hur det snurrar i huvet på mig ;).
söndag 26 april 2009
Jag packade upp mina...
... sommarkläder i fredags. Det kändes så fel. De kläderna hörde ju inte hit. Inte till detta livet. De hör ju till mitt andra liv. Mitt riktiga liv. På Kos. Det var ganska skrämmande att känna så. Det blev så tydligt liksom. Vart jag hör hemma...
Blev något förundrad på annat sätt också, när jag tittade på vissa plagg. Fick jag på mig den för ett år sedan? Hur gick det till? Ja ja. Jag har ju gått upp nästan 20 kg i vikt nu på ett år så det förklarar väl saken.
Ska jag slänga de små kläderna? Som jag gjorde med dom stora kläderna. Då för tre år sedan när jag gick ner 23 kg i vikt. Det skulle inte vara så dumt att ha dem idag...
Jag är väldigt trött och less på det här livet nu. Äntligen var vi på gång att komma iväg ut på något. Förmodligen kul. Gjorde misstaget att kolla ekonomin innan. Det bidde till att stanna hemma i cellen. Har inte varit "ute" sedan i augusti. Hemma på Kos. Där som jag gick ut två - tre gånger per vecka. Kanske bara en sväng till tavernan, men ändå. Träffade lite folk. Nu är jag folkskygg.
Var/är så "knäckt" att jag sa nej till Lina beträffande två möjligheter att träffa barnbarnen...
Idag gick jag ut och satte mig lite på gården. Hoppades innerligt att det inte skulle vara någon annan där. Så jag skulle bli tvungen att prata. Det var det inte :) . Det var skönt att sitta en stund och läsa.
Gröna stolar och bord och parasoll... Jag tycks vara förföljd av grönt. Som jag inte tycker om, hävdar jag bestämt. Apropå kläderna. Blev glad när jag såg en blus jag använt mycket, som jag trivs i och tror att jag kan använda nu också. Mönster: Gröna elefanter...
Blev något förundrad på annat sätt också, när jag tittade på vissa plagg. Fick jag på mig den för ett år sedan? Hur gick det till? Ja ja. Jag har ju gått upp nästan 20 kg i vikt nu på ett år så det förklarar väl saken.
Ska jag slänga de små kläderna? Som jag gjorde med dom stora kläderna. Då för tre år sedan när jag gick ner 23 kg i vikt. Det skulle inte vara så dumt att ha dem idag...
Jag är väldigt trött och less på det här livet nu. Äntligen var vi på gång att komma iväg ut på något. Förmodligen kul. Gjorde misstaget att kolla ekonomin innan. Det bidde till att stanna hemma i cellen. Har inte varit "ute" sedan i augusti. Hemma på Kos. Där som jag gick ut två - tre gånger per vecka. Kanske bara en sväng till tavernan, men ändå. Träffade lite folk. Nu är jag folkskygg.
Var/är så "knäckt" att jag sa nej till Lina beträffande två möjligheter att träffa barnbarnen...
Idag gick jag ut och satte mig lite på gården. Hoppades innerligt att det inte skulle vara någon annan där. Så jag skulle bli tvungen att prata. Det var det inte :) . Det var skönt att sitta en stund och läsa.
Gröna stolar och bord och parasoll... Jag tycks vara förföljd av grönt. Som jag inte tycker om, hävdar jag bestämt. Apropå kläderna. Blev glad när jag såg en blus jag använt mycket, som jag trivs i och tror att jag kan använda nu också. Mönster: Gröna elefanter...
tisdag 21 april 2009
Två steg framåt...
... ett steg bakåt. Det positiva är att det blir ett plussaldo!
Britt-Marie är inte längre den som det inte är några problem med. Britt-Marie är inte längre den man inte behöver ha bekymmer om. Det var många år sedan Britt-Marie inte orkade vara "perfekt" längre. Britt-Marie är också människa...
Jag tog mig utanför dörren igår. Fick inhandlat både mat, krokar och lås till källaren. Krokarna hängdes upp i badrummet med hjälp av superklister. Nu ska jag trassla ut mina halsband och hänga upp dem. Fick även gjort lite annat småpyssel. Jag kände mig ganska nöjd.
Så skulle jag sova. Började tänka på Tony så då var det kört för några timmar. Somnade på morgonkvisten. Vaknade mitt på dan. Attans! Ville ju kolla gravsten.
Som alltid när jag har/haft sömnproblem var jag inställd på att idag var en "förlorad" dag. MEN jag tog mig till slut utanför dörren. Sedan lyckades jag t o m få ner julpyntet i källaren. Glömde dock Påsktuppen...
Hade tänkt värma pizza men grillade revben i stället. När jag ätit trodde jag att lite kött fastnat mellan tänderna i fram. Men nej. Det var den spruckna tanden som särat på sig lite till. Det syns inte, ännu. Så det var väl ett halvt steg bakåt. Men jag känner mig trots allt ganska nöjd med dessa två dagar.
Så ringde telefonen. Pappa. Han ringer bara om han inte får tag i Ancie. Och så var det även denna gång. Han kan inte fatta att jag inte ordnat med gravsten. Den måste ju upp innan tjälen kommer... Inte en fråga om hur jag mår... Inte en fråga om varför... Nej, det är klart. Britt-Marie är det ju inga problem med.
Nu har i alla fall Britt-Marie som det inte är några problem med frikort inom sjukvården till mitten av december. Så Britt-Marie ska passa på att få lite terapi om möjligt. Det är ju gratis ;) .
Britt-Marie är inte längre den som det inte är några problem med. Britt-Marie är inte längre den man inte behöver ha bekymmer om. Det var många år sedan Britt-Marie inte orkade vara "perfekt" längre. Britt-Marie är också människa...
Jag tog mig utanför dörren igår. Fick inhandlat både mat, krokar och lås till källaren. Krokarna hängdes upp i badrummet med hjälp av superklister. Nu ska jag trassla ut mina halsband och hänga upp dem. Fick även gjort lite annat småpyssel. Jag kände mig ganska nöjd.
Så skulle jag sova. Började tänka på Tony så då var det kört för några timmar. Somnade på morgonkvisten. Vaknade mitt på dan. Attans! Ville ju kolla gravsten.
Som alltid när jag har/haft sömnproblem var jag inställd på att idag var en "förlorad" dag. MEN jag tog mig till slut utanför dörren. Sedan lyckades jag t o m få ner julpyntet i källaren. Glömde dock Påsktuppen...
Hade tänkt värma pizza men grillade revben i stället. När jag ätit trodde jag att lite kött fastnat mellan tänderna i fram. Men nej. Det var den spruckna tanden som särat på sig lite till. Det syns inte, ännu. Så det var väl ett halvt steg bakåt. Men jag känner mig trots allt ganska nöjd med dessa två dagar.
Så ringde telefonen. Pappa. Han ringer bara om han inte får tag i Ancie. Och så var det även denna gång. Han kan inte fatta att jag inte ordnat med gravsten. Den måste ju upp innan tjälen kommer... Inte en fråga om hur jag mår... Inte en fråga om varför... Nej, det är klart. Britt-Marie är det ju inga problem med.
Nu har i alla fall Britt-Marie som det inte är några problem med frikort inom sjukvården till mitten av december. Så Britt-Marie ska passa på att få lite terapi om möjligt. Det är ju gratis ;) .
måndag 20 april 2009
En månad ...
... har gått. Sedan Tony somnade in. Vart tog den vägen? Ja, vart tog större delen av mars månad vägen och nu är det snart maj.
Jag har varit och är nog fortfarande i nåt sorts töcken. Om det nu heter så? Vilket konstigt ord! Jag tänker ofta på Tony som om han fortfarande lever. Sen kommer jag ihåg... Det är nog ganska normalt tror jag.
Nu börjar det bli dags att ta tag i det löfte jag gav mig själv på Näl. Att börja leva! För en timma sedan ramlade månadens bidrag in så jag kan i alla fall fylla på kylskåpet. Det var näringen det. Sedan måste jag tvinga mig utanför dörren dagligen! Gör gott både för kropp och själ. Har fått mer och mer ont i hela kroppen. Det beror säkert på att jag är så stillasittande som jag är. Läste någonstans här på nätet uttrycket: "Smärta ger smärta" ... Nej så var det nog inte riktigt. Eller? Tja nåt liknande i alla fall som jag tyckte stämde bra in på hur jag tror det funkar i mitt fall.
Hmmmmm, Men vadå Smärta ger Smärta? Det är väl klart som korvspad att Smärta ger Smärta annars skulle det ju inte finnas någon Smärta...
Så får jag väl göra en bekännelse: Jag började för några dagar sedan med antideppmedicinen igen... Det känns så osäkert just nu: Vad beror på vad? Det har ju hänt saker och mer läkarbesök mm är inplanderade. Vilket kom först? Hönan eller ägget? I början av mars var jag helt övertygad om att jag skulle kunna sluta med dem och fasade ut. Summa summarum, jag fortsätter med dem ett tag till så får vi se. Men jag kommer inte att gå med på att öka dosen!
På ekonomifronten fortsatt tufft. Hur bär man sig åt för att hitta en bank som vill hjälpa till? OK, jag har ingen hög inkomst men om jag samlar skulderna i en korg halverar jag månadskostnaden. Borde inte det räcka för att de ska förstå att jag klarar av att betala?
Idag som nu är igår var det Χρίστος Ανέστη i Grekland. Dvs Påskdagen, uppståndelsen. Kanske dags för att gå vidare med min Nystart. Det var ju på förra Påskdagen som jag lämnade Vasilis, i alla fall fysiskt. Och faktist så lämnade jag honom på Påskdagen för två år sedan också... Det var nog då allt började, egentligen...
Mina ex: Svärföräldrar och en kraftigt tablettpåverkad Vasilis.
Koukouretsin (tv) hann jag smaka på. Lammet var inte klart när jag lämnade Thiva...
Jag har varit och är nog fortfarande i nåt sorts töcken. Om det nu heter så? Vilket konstigt ord! Jag tänker ofta på Tony som om han fortfarande lever. Sen kommer jag ihåg... Det är nog ganska normalt tror jag.
Nu börjar det bli dags att ta tag i det löfte jag gav mig själv på Näl. Att börja leva! För en timma sedan ramlade månadens bidrag in så jag kan i alla fall fylla på kylskåpet. Det var näringen det. Sedan måste jag tvinga mig utanför dörren dagligen! Gör gott både för kropp och själ. Har fått mer och mer ont i hela kroppen. Det beror säkert på att jag är så stillasittande som jag är. Läste någonstans här på nätet uttrycket: "Smärta ger smärta" ... Nej så var det nog inte riktigt. Eller? Tja nåt liknande i alla fall som jag tyckte stämde bra in på hur jag tror det funkar i mitt fall.
Hmmmmm, Men vadå Smärta ger Smärta? Det är väl klart som korvspad att Smärta ger Smärta annars skulle det ju inte finnas någon Smärta...
Så får jag väl göra en bekännelse: Jag började för några dagar sedan med antideppmedicinen igen... Det känns så osäkert just nu: Vad beror på vad? Det har ju hänt saker och mer läkarbesök mm är inplanderade. Vilket kom först? Hönan eller ägget? I början av mars var jag helt övertygad om att jag skulle kunna sluta med dem och fasade ut. Summa summarum, jag fortsätter med dem ett tag till så får vi se. Men jag kommer inte att gå med på att öka dosen!
På ekonomifronten fortsatt tufft. Hur bär man sig åt för att hitta en bank som vill hjälpa till? OK, jag har ingen hög inkomst men om jag samlar skulderna i en korg halverar jag månadskostnaden. Borde inte det räcka för att de ska förstå att jag klarar av att betala?
Idag som nu är igår var det Χρίστος Ανέστη i Grekland. Dvs Påskdagen, uppståndelsen. Kanske dags för att gå vidare med min Nystart. Det var ju på förra Påskdagen som jag lämnade Vasilis, i alla fall fysiskt. Och faktist så lämnade jag honom på Påskdagen för två år sedan också... Det var nog då allt började, egentligen...
Mina ex: Svärföräldrar och en kraftigt tablettpåverkad Vasilis.
Koukouretsin (tv) hann jag smaka på. Lammet var inte klart när jag lämnade Thiva...
tisdag 14 april 2009
Ett stort TACK..
... till Tonys alla vänner. Tack för alla blommor. Tack för alla kramar. Tack också till alla som inte kunde vara med idag.
En fin hyllning till Tony i ett fullsatt kapell.
Tack Roadmasters Lidköping för Er hyllning:
En fin hyllning till Tony i ett fullsatt kapell.
Tack Jimmy Paulsson för vacker sång:
Tack Roadmasters Lidköping för Er hyllning:
måndag 13 april 2009
torsdag 9 april 2009
Varför envisas...
... sjukvården med att skriva ut dessa "Lyckopiller"?
Mitt svar: En enkel och billig lösning på problemet.
Jag är väldigt glad att det finns diverse antidepressiva mediciner. De har hjälpt mig! Men när man kommer dithän att de inte gör någon nytta längre. Varför ska man fortsätta äta dem?
Jag kan inte påstå att jag mår särskilt bra just nu. Men det vore väl nästintill sjukt om jag gjorde det! Med tanke på allt som hänt det senaste året och lite till. Ja, t o m skulle jag väl vilja påstå, de två senaste åren.
Jag hade mejlat Vårdcentralen om receptförnyelse. I förmiddags ringde min läkare. Undrade om vi inte inte skulle ta och boka in en tid för besök. Jag tyckte inte det behövdes. Så kom hon då in på svaret hon fått från Vuxenpsyk, om att psykiatrikern ville att jag skulle öka på dosen antidepp. Jag vägrade. Förklarade att jag nu fasat ut med dem och jag mår varken bättre eller sämre. Och med den infektion jag redan har i kroppen vill jag inte äta medicin i onödan.
Men, så är jag då klassad som "suicidal". Så det kommer att komma en kallelse för att träffa henne. Och hela det mötet kommer väl att handla om operation övertalning att jag ska återgå till Lyckopillren.
Vem känner mig bättre än jag själv? Det är inte piller jag behöver nu. Jag behöver hjälp att bryta ett destruktivt mönster. Gruppterapin på psyk som skulle startat i mars har jag inte hört ett ljud om. OK. De sa inte vilket år det gällde...
Om jag själv säger att jag, typ, behöver "en spark i baken" (ok, det kanske inte räcker med EN) för att komma igång med mitt liv borde varje människa med någon erfarenhet av depression förstå att det finns hopp om att jag kan komma tillbaka. Jag har vissa mål som jag vill nå, så sakteliga. Steg för steg och vem vet jag kanske t o m skulle kunna bli en fungerande individ igen. Jag längtar efter ett arbete... Men det kostar väl för mycket för samhället. Men å andra sidan kostar jag ju pengar nu också. Och förutom ekonomin: Hur är det ställt med medmänskligheten i vårt Sverige 2009?
Ann-Carin, Hur ser det ut på ert program? Jag kanske skulle bli politiker? ;)
Nu fick jag lust att kolla tillbaka på mina gamla hemsida igen. Den där jag skrev om hur jag hade det när jag mådde som allra allra värst. Det var ju ett tag sen jag la in en återblick här. Det blir inte idag men kanske i morgon.
Nu är det slut på gnället för idag.
Hade pojkarna här en stund idag. Så underbart!
Trots att vi bor nära nu är det inte så ofta jag ser dem. Så är ju livet. De har fullt upp med arbete, dagis, hemmet osv osv. Det förstår jag. Nu kan det dock bli bättre. Jag har ju bilen inregistrerad så jag kan åka till dem. Bara det att jag inte vant mig vid att jag har bil än ;) .
Så tillåter jag mig att vara en grym mor en liten stund. Lina har hittat ett jobb i London och är intresserad av att flytta dit. Hon skulle gärna vilja prova på att bo utomlands ett tag. Och i sanningens namn måste jag väl erkänna att det nog även vore en bra möjlighet för Ivo att få ett jobb inom sitt område som jag knappt kan stava till. Men en förenklad version är att han har en fil kand (?) i data nånting mikrobiologi nånting. Skulle säkert passa honom bättre än att fixa flintastekar på Scan... Men, rent egoistiskt, själviskt: Nu när jag flyttat till Sverige för att bo nära dem...
Jag får väl hoppas på hennes andra dröm: Att de ska få fast jobb så hon kan köpa häst :)
Ann-Carin! I morgon är det fullmåne ;)
Mitt svar: En enkel och billig lösning på problemet.
Jag är väldigt glad att det finns diverse antidepressiva mediciner. De har hjälpt mig! Men när man kommer dithän att de inte gör någon nytta längre. Varför ska man fortsätta äta dem?
Jag kan inte påstå att jag mår särskilt bra just nu. Men det vore väl nästintill sjukt om jag gjorde det! Med tanke på allt som hänt det senaste året och lite till. Ja, t o m skulle jag väl vilja påstå, de två senaste åren.
Jag hade mejlat Vårdcentralen om receptförnyelse. I förmiddags ringde min läkare. Undrade om vi inte inte skulle ta och boka in en tid för besök. Jag tyckte inte det behövdes. Så kom hon då in på svaret hon fått från Vuxenpsyk, om att psykiatrikern ville att jag skulle öka på dosen antidepp. Jag vägrade. Förklarade att jag nu fasat ut med dem och jag mår varken bättre eller sämre. Och med den infektion jag redan har i kroppen vill jag inte äta medicin i onödan.
Men, så är jag då klassad som "suicidal". Så det kommer att komma en kallelse för att träffa henne. Och hela det mötet kommer väl att handla om operation övertalning att jag ska återgå till Lyckopillren.
Vem känner mig bättre än jag själv? Det är inte piller jag behöver nu. Jag behöver hjälp att bryta ett destruktivt mönster. Gruppterapin på psyk som skulle startat i mars har jag inte hört ett ljud om. OK. De sa inte vilket år det gällde...
Om jag själv säger att jag, typ, behöver "en spark i baken" (ok, det kanske inte räcker med EN) för att komma igång med mitt liv borde varje människa med någon erfarenhet av depression förstå att det finns hopp om att jag kan komma tillbaka. Jag har vissa mål som jag vill nå, så sakteliga. Steg för steg och vem vet jag kanske t o m skulle kunna bli en fungerande individ igen. Jag längtar efter ett arbete... Men det kostar väl för mycket för samhället. Men å andra sidan kostar jag ju pengar nu också. Och förutom ekonomin: Hur är det ställt med medmänskligheten i vårt Sverige 2009?
Ann-Carin, Hur ser det ut på ert program? Jag kanske skulle bli politiker? ;)
Nu fick jag lust att kolla tillbaka på mina gamla hemsida igen. Den där jag skrev om hur jag hade det när jag mådde som allra allra värst. Det var ju ett tag sen jag la in en återblick här. Det blir inte idag men kanske i morgon.
Nu är det slut på gnället för idag.
Hade pojkarna här en stund idag. Så underbart!
Trots att vi bor nära nu är det inte så ofta jag ser dem. Så är ju livet. De har fullt upp med arbete, dagis, hemmet osv osv. Det förstår jag. Nu kan det dock bli bättre. Jag har ju bilen inregistrerad så jag kan åka till dem. Bara det att jag inte vant mig vid att jag har bil än ;) .
Så tillåter jag mig att vara en grym mor en liten stund. Lina har hittat ett jobb i London och är intresserad av att flytta dit. Hon skulle gärna vilja prova på att bo utomlands ett tag. Och i sanningens namn måste jag väl erkänna att det nog även vore en bra möjlighet för Ivo att få ett jobb inom sitt område som jag knappt kan stava till. Men en förenklad version är att han har en fil kand (?) i data nånting mikrobiologi nånting. Skulle säkert passa honom bättre än att fixa flintastekar på Scan... Men, rent egoistiskt, själviskt: Nu när jag flyttat till Sverige för att bo nära dem...
Jag får väl hoppas på hennes andra dröm: Att de ska få fast jobb så hon kan köpa häst :)
Ann-Carin! I morgon är det fullmåne ;)
tisdag 31 mars 2009
Så är då...
... Operation Tarmsköljning inledd.
Idag inte tillåtet att äta ärtor, majs och fröer.
Jag har ätit Majs. Kunde liksom inte stå emot det just idag. Sedan har jag en korg med Kiwi som behöver ätas upp innan morgondagen. Innehåller inte de fröer?
Från i morgon, fram till smörgåsen som Landstinget bjuder på på fredag middag nån gång, blir det flytande föda. Är Yoghurt flytande?
Torsdag em/kväll ska jag ägna åt att dricka 4 liter laxermedel. Skål alla Nära och Kära. Var inte för nära då dock.
Tre timmar innan laxeringen startar får jag inte ens äta soppa. Efter är det dock ok att dricka tunna vätskor igen, förutsatt att de inte är röda. Hur många tror att jag är intresserad av ytterligare vätska efter dessa fyra liter? Räck upp en hand!
Shit (vad lämpligt uttryck!). Visste att det var nåt jag måste göra idag. Till Apoteket för att hämta ut det Ädla Pulvret. Tänk om de inte har det på lager? Vad ledsen jag blir då ;) .
De är väldigt stränga här i Sverige! I Grekland fick jag minsann äta ända till Kl 12 på laxeringsdagen. Ett mål som jag såg fram emot men missade pga en lång promenad :) . En annan historia.
Min erfarenhet från Hotellvistelse på Turistparadiset Rodos: Laxermedel och nära till Toaletten. Och inte fick jag äta av frukosten heller...
Jag klarade inte av att dricka 4 liter förra gången. Det är ganska mycket även för mig som alltid har vatten intill mig. Det blev bara 2 liter sedan sa jag till Vasilis att jag inte trodde jag kunde bli renare i tarmen.
Lite orolig var jag nästa dag. Att läkaren skulle upptäcka mitt fusk. Men tarmen var ren. Jag har bildbevis:
Idag inte tillåtet att äta ärtor, majs och fröer.
Jag har ätit Majs. Kunde liksom inte stå emot det just idag. Sedan har jag en korg med Kiwi som behöver ätas upp innan morgondagen. Innehåller inte de fröer?
Från i morgon, fram till smörgåsen som Landstinget bjuder på på fredag middag nån gång, blir det flytande föda. Är Yoghurt flytande?
Torsdag em/kväll ska jag ägna åt att dricka 4 liter laxermedel. Skål alla Nära och Kära. Var inte för nära då dock.
Tre timmar innan laxeringen startar får jag inte ens äta soppa. Efter är det dock ok att dricka tunna vätskor igen, förutsatt att de inte är röda. Hur många tror att jag är intresserad av ytterligare vätska efter dessa fyra liter? Räck upp en hand!
Shit (vad lämpligt uttryck!). Visste att det var nåt jag måste göra idag. Till Apoteket för att hämta ut det Ädla Pulvret. Tänk om de inte har det på lager? Vad ledsen jag blir då ;) .
De är väldigt stränga här i Sverige! I Grekland fick jag minsann äta ända till Kl 12 på laxeringsdagen. Ett mål som jag såg fram emot men missade pga en lång promenad :) . En annan historia.
Min erfarenhet från Hotellvistelse på Turistparadiset Rodos: Laxermedel och nära till Toaletten. Och inte fick jag äta av frukosten heller...
Jag klarade inte av att dricka 4 liter förra gången. Det är ganska mycket även för mig som alltid har vatten intill mig. Det blev bara 2 liter sedan sa jag till Vasilis att jag inte trodde jag kunde bli renare i tarmen.
Lite orolig var jag nästa dag. Att läkaren skulle upptäcka mitt fusk. Men tarmen var ren. Jag har bildbevis:
Usch! Jag är nervös och rädd. Sist lovade jag mig själv att inte göra om det. Hellre skulle jag dö av tarmcancer. Jag skällde och svor på alla språk jag kunde. Och kanske på några jag inte kunde också. Jag förbannade den Sadist till läkare som kunde leva med att ha som yrke att pina människor på detta sätt. Hade jag inte varit fasthållen hade jag hoppat av operationsbordet...
Efteråt var han så trevlig så... Han envisades med att prata grekiska med mig. Jag hade nog förstått det om jag varit intresserad. Han förklarade varför det hade gjort så ont på just mig. Men som sagt jag var ju inte intresserad, skulle ju aldrig göra om det... Han fortsatte att vara trevlig. Kom t o m och tittade till mig på natten. Fick ligga kvar ett dygn för observation utifall om att det skulle tillstöta komplikationer.
Och nu ska jag göra om det. Jag lägger mig INTE på bordet om de inte pumpar i mig MASSOR av smärtstillande och lugnande INNAN!
Efteråt var han så trevlig så... Han envisades med att prata grekiska med mig. Jag hade nog förstått det om jag varit intresserad. Han förklarade varför det hade gjort så ont på just mig. Men som sagt jag var ju inte intresserad, skulle ju aldrig göra om det... Han fortsatte att vara trevlig. Kom t o m och tittade till mig på natten. Fick ligga kvar ett dygn för observation utifall om att det skulle tillstöta komplikationer.
Och nu ska jag göra om det. Jag lägger mig INTE på bordet om de inte pumpar i mig MASSOR av smärtstillande och lugnande INNAN!
Någon som kan gissa hur skönt det kändes att ta båten hem till Kos nästa kväll?
måndag 30 mars 2009
De senaste veckorna...
... har fått mig att tänka mer på Vasilis än på länge. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till honom att han är så lik Tony.
De senaste veckorna fick jag det bekräftat på ännu ett par punkter, mindre positiva, som jag inte vetat om. Men att de är mindre positiva gör inte att jag älskar Tony mindre! Ingen är perfekt och få människor är så fulla med värme och kärlek som Tony var.
Och Vasilis är.
Jag skickade honom ett SMS från Näl. Berättade om Tony och bad honom att försöka att inte hamna samma situation. Det kom inget svar. Jag har provat att ringa några gånger. Telefonen avstängd. Vad kan ha hänt? Idag ringde jag hans mamma och frågade. Hon hörde direkt att jag var ledsen. Så väl känner min fd svärmor-to-be mig... (Jag kallade henne "mamma" då när det begav sig)
Vasilis var där. Hade tappat bort telefonen. Han mår inte så bra men har minskat ner på vinkonsumtionen. Nu oroar han sig mest för mig, hur jag ska komma igenom sorgen. Han var inte säker på om han tyckte att det var bra att jag lyssnade på Tonys musik just nu mm mm.
Och att begravningen dröjer till 14 april tycker han givetvis är hemskt. I Grekland sker begravningen oftast dagen efter dödsfallet.
Summa summarum: Det var jätteskönt att prata med honom. Det skulle ha varit skönt att ha hans armar om mig just nu. Ja, han ville krama om mej men lite svårt per telefon.
Fick inbjudan att komma till Thiva för lite miljöombyte.
Här är han inte i toppform. Måtte han inte halka tillbaka!
De senaste veckorna fick jag det bekräftat på ännu ett par punkter, mindre positiva, som jag inte vetat om. Men att de är mindre positiva gör inte att jag älskar Tony mindre! Ingen är perfekt och få människor är så fulla med värme och kärlek som Tony var.
Och Vasilis är.
Jag skickade honom ett SMS från Näl. Berättade om Tony och bad honom att försöka att inte hamna samma situation. Det kom inget svar. Jag har provat att ringa några gånger. Telefonen avstängd. Vad kan ha hänt? Idag ringde jag hans mamma och frågade. Hon hörde direkt att jag var ledsen. Så väl känner min fd svärmor-to-be mig... (Jag kallade henne "mamma" då när det begav sig)
Vasilis var där. Hade tappat bort telefonen. Han mår inte så bra men har minskat ner på vinkonsumtionen. Nu oroar han sig mest för mig, hur jag ska komma igenom sorgen. Han var inte säker på om han tyckte att det var bra att jag lyssnade på Tonys musik just nu mm mm.
Och att begravningen dröjer till 14 april tycker han givetvis är hemskt. I Grekland sker begravningen oftast dagen efter dödsfallet.
Summa summarum: Det var jätteskönt att prata med honom. Det skulle ha varit skönt att ha hans armar om mig just nu. Ja, han ville krama om mej men lite svårt per telefon.
Fick inbjudan att komma till Thiva för lite miljöombyte.
Här är han inte i toppform. Måtte han inte halka tillbaka!
torsdag 26 mars 2009
Om än med en stor tomhet...
... och saknad så fortsätter livet i sina gamla fotspår.
Ja, nu ska jag gnälla igen:
Sedan årsskiftet någon gång har jag tänkt att nästa månad blir det lite bättre, ekonomiskt. Då kan jag nog börja betala av skulden till Anna och Nils...
* Igår upptäckte jag att jag får restskatt på 2000 kr nånting pga att jag flyttade hit försent på året.
* I januari ställde jag av bilen. Jag hade problem med ett däck. Godkänt på Bilprovningen men luften pyste ut och det var skadat av den Grekiska solen. Jag tyckte inte att det skulle vara så kul att ha ett tomt bildäck när jag så småningom skulle ställa på bilen igen. Så jag köpte ett nytt däck. Idag upptäckte jag att de bytt fel däck... Nu har jag en bil med ett tomt däck och bilen ska snart ställas på. Och jag får lov att köpa ett däck till: 700 kr nånting...
* Det var två saker. Vad blir den tredje? Det brukar ju alltid vara tre åt gången...
Ja, nu ska jag gnälla igen:
Sedan årsskiftet någon gång har jag tänkt att nästa månad blir det lite bättre, ekonomiskt. Då kan jag nog börja betala av skulden till Anna och Nils...
* Igår upptäckte jag att jag får restskatt på 2000 kr nånting pga att jag flyttade hit försent på året.
* I januari ställde jag av bilen. Jag hade problem med ett däck. Godkänt på Bilprovningen men luften pyste ut och det var skadat av den Grekiska solen. Jag tyckte inte att det skulle vara så kul att ha ett tomt bildäck när jag så småningom skulle ställa på bilen igen. Så jag köpte ett nytt däck. Idag upptäckte jag att de bytt fel däck... Nu har jag en bil med ett tomt däck och bilen ska snart ställas på. Och jag får lov att köpa ett däck till: 700 kr nånting...
* Det var två saker. Vad blir den tredje? Det brukar ju alltid vara tre åt gången...
fredag 20 mars 2009
Jag är så...
... tom.
Min storebror finns inte längre. Jag kan inte fatta det. Jag glömmer det. Jag kommer ihåg det. Jag förtränger det.
Min storebror som jag lekte med. Som jag "förföljde" Och aldrig klagade han. På att lillasyster följde med honom överallt. Lillasyster ville som Storebror. Storebror fick Brandbil, Lillasyster fick Polisbil. Dockor? Krafs!
Vi hängde ihop tills Lillasyster en dag insåg faran. De var inne på en farlig väg. Lillasyster valde att kliva bort från den.
Varför tog hon inte Storebror med sig?
Lillasyster gråter...
Min storebror finns inte längre. Jag kan inte fatta det. Jag glömmer det. Jag kommer ihåg det. Jag förtränger det.
Min storebror som jag lekte med. Som jag "förföljde" Och aldrig klagade han. På att lillasyster följde med honom överallt. Lillasyster ville som Storebror. Storebror fick Brandbil, Lillasyster fick Polisbil. Dockor? Krafs!
Vi hängde ihop tills Lillasyster en dag insåg faran. De var inne på en farlig väg. Lillasyster valde att kliva bort från den.
Varför tog hon inte Storebror med sig?
Lillasyster gråter...
lördag 28 februari 2009
Och för övrigt...
...
tycker jag fortfarande att det är roande med Googles annonser: Antika möbler. Ok, mina "nya" möbler är inte nya men tyvärr inte heller antika.
Nu tänker jag också stoppa in mina "egna annonser" här på bloggen. Saker som intresserar mig. Klicka gärna så kanske jag får en extra peng. Så ägnar jag mig åt tiggeri oxå...
tycker jag fortfarande att det är roande med Googles annonser: Antika möbler. Ok, mina "nya" möbler är inte nya men tyvärr inte heller antika.
Nu tänker jag också stoppa in mina "egna annonser" här på bloggen. Saker som intresserar mig. Klicka gärna så kanske jag får en extra peng. Så ägnar jag mig åt tiggeri oxå...
För att komma i kapp...
... med väsentligheter som hänt i Sverige under tiden jag varit borta tittar jag nu på gammalt Big Brother:
Jaha, det är hon som är Linda Rosing! Men apropå vad jag skrivit tidigare. Om mej själv alltså som mer eller mindre inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut. VARFÖR har hon nu sprutat in silikon eller vad det är i överläppen? Hon var ju jättesör där på Big Brother.
F ö sympatiserar jag med Kajsa. Inte bara för att jag vill ha hennes frisyr.
Detta så långt. Vet inte vilket avsnitt vi är på. Och inte ens vilket år!
Men, när jag ser programmet längtar jag efter en samvaro med andra människor. Inte på de villkoren men ändå att kunna sitta tillsammans med vänner och ha det trevligt. Får jag vara med om det igen?
Efter behandlingen? Före behandlingen? Eller, kanske att jag bara ska vara mamma och mormor resten av livet...
Vill vara men inte bara!
Jaha, det är hon som är Linda Rosing! Men apropå vad jag skrivit tidigare. Om mej själv alltså som mer eller mindre inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut. VARFÖR har hon nu sprutat in silikon eller vad det är i överläppen? Hon var ju jättesör där på Big Brother.
F ö sympatiserar jag med Kajsa. Inte bara för att jag vill ha hennes frisyr.
Detta så långt. Vet inte vilket avsnitt vi är på. Och inte ens vilket år!
Men, när jag ser programmet längtar jag efter en samvaro med andra människor. Inte på de villkoren men ändå att kunna sitta tillsammans med vänner och ha det trevligt. Får jag vara med om det igen?
Efter behandlingen? Före behandlingen? Eller, kanske att jag bara ska vara mamma och mormor resten av livet...
Vill vara men inte bara!
måndag 23 februari 2009
Sjumilakliv...
... tog utvecklingen igår! Nu har jag runt bord, hörnskåp och en SÄNG! Sängen saknar än så länge ben men vad gör det? I natt sov jag för första gången sedan 26 april 2008 i MIN EGEN SÄNG! Jag vaknade med en härlig känsla och somnade om och somnade om och somnade om ända tills jag gick upp.
Det är tur att jag inte ska föda fler barn. Idag fick jag äntligen Pap-testet gjort. Åtta år sedan förra gången. Alltför länge. Apropå att inte föda fler barn. Barnmorskan kunde inte komma in i livmoderhalsen. Den har växt igen. Förmodligen efter den operation jag gjorde 1983 när jag hade en liten envis cancer där.
Jag har nog blivit riktigt gammal eller beror det på nåt annat? Jag menar, visst är det så att de så kallade äldre människorna fortfarande klär upp sig och gör sig fina när de ska till doktorn? Det gör i alla fall jag numera. Så gott det går... Ålderstecken? Å andra sidan är det ju inte så ofta som det finns anledning att anstränga sig längre. Idag, inför barnmorskebesöket, blev det både foundation, mascara och Eau de Cologne. Hoppsan sa.
Det är ändå skönt att jag bryr mig ibland. Om hur jag ser ut alltså. Spelar väl inte så stor roll när jag sitter här i min ensamhet egentligen. Gå till affären? Äsch, skit i det: Jag går som jag är. På sin höjd draj jag lite i håret och sprejar på stråna. Tänka sig, när jag var tonåring kunde jag inte gå utanför dörren utan ögonskugga, eyeliner uppe och nere och tre ton mascara.
Ibland tänker jag att jag ska börja bry mig lite även om jag bara sitter här och ugglar. Tror att det skulle vara bra för självkänslan. Vi får väl se...
Sköterskan från psyk ringde. Jag ska med i en "ångestgrupp" ledd av en sjukgymnast. Jaha det blir nog bra. Bryr mig inte så mycket om vad det är för grupp. Huvudsaken är att jag kommer utanför dörren och träffar lite folk.
Nej, nu måste jag ta bort mascaran mm. Se, det är ju bara jobbigt att göra sig till ;) .
Det är tur att jag inte ska föda fler barn. Idag fick jag äntligen Pap-testet gjort. Åtta år sedan förra gången. Alltför länge. Apropå att inte föda fler barn. Barnmorskan kunde inte komma in i livmoderhalsen. Den har växt igen. Förmodligen efter den operation jag gjorde 1983 när jag hade en liten envis cancer där.
Jag har nog blivit riktigt gammal eller beror det på nåt annat? Jag menar, visst är det så att de så kallade äldre människorna fortfarande klär upp sig och gör sig fina när de ska till doktorn? Det gör i alla fall jag numera. Så gott det går... Ålderstecken? Å andra sidan är det ju inte så ofta som det finns anledning att anstränga sig längre. Idag, inför barnmorskebesöket, blev det både foundation, mascara och Eau de Cologne. Hoppsan sa.
Det är ändå skönt att jag bryr mig ibland. Om hur jag ser ut alltså. Spelar väl inte så stor roll när jag sitter här i min ensamhet egentligen. Gå till affären? Äsch, skit i det: Jag går som jag är. På sin höjd draj jag lite i håret och sprejar på stråna. Tänka sig, när jag var tonåring kunde jag inte gå utanför dörren utan ögonskugga, eyeliner uppe och nere och tre ton mascara.
Ibland tänker jag att jag ska börja bry mig lite även om jag bara sitter här och ugglar. Tror att det skulle vara bra för självkänslan. Vi får väl se...
Sköterskan från psyk ringde. Jag ska med i en "ångestgrupp" ledd av en sjukgymnast. Jaha det blir nog bra. Bryr mig inte så mycket om vad det är för grupp. Huvudsaken är att jag kommer utanför dörren och träffar lite folk.
Nej, nu måste jag ta bort mascaran mm. Se, det är ju bara jobbigt att göra sig till ;) .
torsdag 19 februari 2009
Jag önskar...
... fler dagar som denna dag!
1. "Lön"
2. Faktura från Telia: - 46 kr
3. Mail från Atava: - 200,70
Oxå har jag kanske hittat säng oxå!
Mera sånt!
(kanske dags att spela på Lotto?)
1. "Lön"
2. Faktura från Telia: - 46 kr
3. Mail från Atava: - 200,70
Oxå har jag kanske hittat säng oxå!
Mera sånt!
(kanske dags att spela på Lotto?)
onsdag 18 februari 2009
Bara en liten ...
... Teliarapport.
Igår fungerade telefonen. Plus att min trådlösa bredbandsanslutning fått rätt namn. Det namn som support kille nr 1 nämnde var problemet med att mitt trådlösa internet inte fungerade. Så det kanske var där felet var hela tiden? Synd att inte supportkille nr 1 fick sköta hela ärendet...
Nu, gällande bredbandstelefonin, hade jag fått besked om att de skulle ringa alt skicka ett sms när telefonen fungerade igen. Det gjorde den alltså igår, men inget meddelande från Telia.
Idag däremot kom det TRE sms:
Nr 1: Kl 12:28
Hej, vi behöver komma i kontakt med dig för att kunna åtgärda din felanmälan. Vänligen kontakta oss på nytt. Mvh Telia
Nr 2: Kl 12:29
Hej, vi hittar inget fel i din bredbandstelefonitjänst, för fortsatt felsökning ring oss på 90200. Mvh Telia
Nr 3: Kl 12:29
Telia har behandlat din felanmälan och din tjänst för tfn: 051015920 ska nu fungera igen. Vänliga hälsningar från Telia och välkommen åter.
I morgon ska jag ringa och fråga om telefonen fungerar :). Så ska jag kolla vad jag får för kompensation också. :) . Måste ju ta vara på allt som är gratis... ;)
Igår fungerade telefonen. Plus att min trådlösa bredbandsanslutning fått rätt namn. Det namn som support kille nr 1 nämnde var problemet med att mitt trådlösa internet inte fungerade. Så det kanske var där felet var hela tiden? Synd att inte supportkille nr 1 fick sköta hela ärendet...
Nu, gällande bredbandstelefonin, hade jag fått besked om att de skulle ringa alt skicka ett sms när telefonen fungerade igen. Det gjorde den alltså igår, men inget meddelande från Telia.
Idag däremot kom det TRE sms:
Nr 1: Kl 12:28
Hej, vi behöver komma i kontakt med dig för att kunna åtgärda din felanmälan. Vänligen kontakta oss på nytt. Mvh Telia
Nr 2: Kl 12:29
Hej, vi hittar inget fel i din bredbandstelefonitjänst, för fortsatt felsökning ring oss på 90200. Mvh Telia
Nr 3: Kl 12:29
Telia har behandlat din felanmälan och din tjänst för tfn: 051015920 ska nu fungera igen. Vänliga hälsningar från Telia och välkommen åter.
I morgon ska jag ringa och fråga om telefonen fungerar :). Så ska jag kolla vad jag får för kompensation också. :) . Måste ju ta vara på allt som är gratis... ;)
måndag 16 februari 2009
Jag känner en press...
... att prestera något här. Det kanske finns någon stackare där uti i cyberrymden som saknar mitt svammel, gnat, gnäll och tjat.
Så det får bli några rader innan madrassläge.
I fredags hade Lina fullt upp. Tre katter och en hund skulle till veterinären. På en gång. Jag behövde bara hålla två trollpojkar sällskap.
Nu kan inte katterna föröka sig längre och hunden ska vidare till Vara och få sin böld bortskuren. Inget allvarligt men den har börjat blöda. Herr Whippet Bisquit är väldigt frusen av sig och så här på vintern behöver han kläder på när han tvingas ut på promenad. Dessa kläder skaver på bölden. Förmodligen anledningen till att den blöder.
Så det får bli några rader innan madrassläge.
I fredags hade Lina fullt upp. Tre katter och en hund skulle till veterinären. På en gång. Jag behövde bara hålla två trollpojkar sällskap.
Nu kan inte katterna föröka sig längre och hunden ska vidare till Vara och få sin böld bortskuren. Inget allvarligt men den har börjat blöda. Herr Whippet Bisquit är väldigt frusen av sig och så här på vintern behöver han kläder på när han tvingas ut på promenad. Dessa kläder skaver på bölden. Förmodligen anledningen till att den blöder.
Det var härligt att träffa pojkarna igen. Det var ett tag sen. Och ännu härligare var det att Erland stannade kvar över natten. Det blev en tur till lekplatsen och när vi var hemma igen diskade han åt mig.
På lördag morgon sa jag till honom att det var tur att Dolda Kameran inte filmat oss under natten. "Vadå?" undrade Erland. Jo, Erland la sig på madrassen för att sova. Klarade inte det utan kom till mig i soffan. När han somnat i soffan gick jag och la mig på madrassen. Innan jag hunnit somna kom en mycket bestämd pojke och dök ner hos mig på madrassen. Mysigt att ha honom intill sig men en aning trångt. Så när han somnat gick jag till soffan och la mig. Så fortskred natten...
På lördag morgon sa jag till honom att det var tur att Dolda Kameran inte filmat oss under natten. "Vadå?" undrade Erland. Jo, Erland la sig på madrassen för att sova. Klarade inte det utan kom till mig i soffan. När han somnat i soffan gick jag och la mig på madrassen. Innan jag hunnit somna kom en mycket bestämd pojke och dök ner hos mig på madrassen. Mysigt att ha honom intill sig men en aning trångt. Så när han somnat gick jag till soffan och la mig. Så fortskred natten...
Här hade jag tänkt avsluta inlägget men kom på att något saknas. Mitt gnäll och min klagan!
Så, vad har vi på den fronten då? Tja, var hos psyksköterska i veckan. Ett förberedande "förhör" enligt fastställt formulär. Det visade att jag bland mycket annat är på gränsen till att diagnosticeras med bulimi. När jag då berättade om vad jag gjorde som tonåring blev hon orolig. Nu ska de hålla ett möte om mig så får vi se om det blir inlåsning :) eller inte.
Jag fick också brev från endoskopimottagningen. Ingen tid inbokad ännu. Men den som väntar på nåt hemskt kan aldrig vänta för länge.
Så fick jag brev från Mag- och tarmdoktorn. Remiss skickad till KSS. Leder till ett antal tuffa månader/år????
I denna vecka ska jag på mammografi och i nästa vecka på pappografi. Hihi, vad lustig jag var. Nästa vecka är det som "vi" säger i Grekland Pap-test, dvs cellprovstagning. Pap-test uppkallat efter greken Pap-nånting som uppfann testet.
Nog med gnäll? Nej lite till men kanske det värsta.
I fredags fick jag veta av Lina att min telefon inte fungerar. Telia, Telia, Telia. Så fredag och lördag har jag suttit i telefonkö några timmar. Bad om kompensation för icke-fungerande telefon. Ja, hör av dej när det fungerar igen så räknar vi från tidpunkten för felanmälan och fram tills det fungerar. Men men sa jag. Jag kunde ju inte felanmäla innan jag visste att det var fel... Jag kan ju själv ringa utan problem. Men ingen kan ringa till mig. Hur ska jag veta det när ingen ringer... Nej, det är klart, höll han med...
Slut för idag tack för idag.
Så, vad har vi på den fronten då? Tja, var hos psyksköterska i veckan. Ett förberedande "förhör" enligt fastställt formulär. Det visade att jag bland mycket annat är på gränsen till att diagnosticeras med bulimi. När jag då berättade om vad jag gjorde som tonåring blev hon orolig. Nu ska de hålla ett möte om mig så får vi se om det blir inlåsning :) eller inte.
Jag fick också brev från endoskopimottagningen. Ingen tid inbokad ännu. Men den som väntar på nåt hemskt kan aldrig vänta för länge.
Så fick jag brev från Mag- och tarmdoktorn. Remiss skickad till KSS. Leder till ett antal tuffa månader/år????
I denna vecka ska jag på mammografi och i nästa vecka på pappografi. Hihi, vad lustig jag var. Nästa vecka är det som "vi" säger i Grekland Pap-test, dvs cellprovstagning. Pap-test uppkallat efter greken Pap-nånting som uppfann testet.
Nog med gnäll? Nej lite till men kanske det värsta.
I fredags fick jag veta av Lina att min telefon inte fungerar. Telia, Telia, Telia. Så fredag och lördag har jag suttit i telefonkö några timmar. Bad om kompensation för icke-fungerande telefon. Ja, hör av dej när det fungerar igen så räknar vi från tidpunkten för felanmälan och fram tills det fungerar. Men men sa jag. Jag kunde ju inte felanmäla innan jag visste att det var fel... Jag kan ju själv ringa utan problem. Men ingen kan ringa till mig. Hur ska jag veta det när ingen ringer... Nej, det är klart, höll han med...
Slut för idag tack för idag.
onsdag 4 februari 2009
Jag fick ett doftminne...
... precis nu. Från Wennerbergsskolans matsal:
Vid ett tillfälle serverades champinjonsoppa. När rasten var slut och det var dags att gå tillbaks till lektion satt två flickor kvar. Det var en (förlåt kommer inte ihåg vad du heter just nu)som äääääälskade soppan. Hon åt tallrik efter tallrik. Den andra, tja det var jag... Jag var och är fortfarande inte kräsen med mat. Men detta gick bara inte att stoppa in i munnen! Där fanns en väldigt sträng mattant, tant Stina, som hade koll på att ingen mat kastades bort. Denna gång fick jag faktiskt dispens eftersom rasten var slut.
Efter detta dröjde det måååååååååååååååååånga år innan jag år champinjoner. Champinjonsoppa har jag inte ens kommit på tanken att prova.
Också helt plötsligt, nu för en liten stunds sedan lärde jag mig något nytt. Det var inte champinjonernas fel. Förlåt små söta champinjonisar! Boven i dramat var detta:
Selleri. Det var sellerins fel hela tiden. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all denna selleri jag har. Höll som bäst på med att skölja för att sedan skära i bitar och stoppa i frysen. Men vill jag verkligen äta detta?
Så varför har jag överhuvudtaget köpte selleri om jag inte ens vet vad jag ska göra med det? Jo, jag ville ha detta:
Bladselleri. Till Fasolian (som jag ätit av i tre dar). Efter att ha letat i "alla" affärer utan att hitta bladselleri fick jag ge mig och köpte stjälkselleri som hade några enstaka blad.
"Det går lika bra med selleri" - Förutsatt att man har rätt selleri. Nästa gång får det bli enbart persilja. Går det lika bra som selleri?
Jag kanske får ta och odla lite själv...
Vid ett tillfälle serverades champinjonsoppa. När rasten var slut och det var dags att gå tillbaks till lektion satt två flickor kvar. Det var en (förlåt kommer inte ihåg vad du heter just nu)som äääääälskade soppan. Hon åt tallrik efter tallrik. Den andra, tja det var jag... Jag var och är fortfarande inte kräsen med mat. Men detta gick bara inte att stoppa in i munnen! Där fanns en väldigt sträng mattant, tant Stina, som hade koll på att ingen mat kastades bort. Denna gång fick jag faktiskt dispens eftersom rasten var slut.
Efter detta dröjde det måååååååååååååååååånga år innan jag år champinjoner. Champinjonsoppa har jag inte ens kommit på tanken att prova.
Också helt plötsligt, nu för en liten stunds sedan lärde jag mig något nytt. Det var inte champinjonernas fel. Förlåt små söta champinjonisar! Boven i dramat var detta:
Selleri. Det var sellerins fel hela tiden. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all denna selleri jag har. Höll som bäst på med att skölja för att sedan skära i bitar och stoppa i frysen. Men vill jag verkligen äta detta?
Så varför har jag överhuvudtaget köpte selleri om jag inte ens vet vad jag ska göra med det? Jo, jag ville ha detta:
Bladselleri. Till Fasolian (som jag ätit av i tre dar). Efter att ha letat i "alla" affärer utan att hitta bladselleri fick jag ge mig och köpte stjälkselleri som hade några enstaka blad.
"Det går lika bra med selleri" - Förutsatt att man har rätt selleri. Nästa gång får det bli enbart persilja. Går det lika bra som selleri?
Jag kanske får ta och odla lite själv...
fredag 30 januari 2009
Ojdå, Hur dum får man bli?
På söndag, tror jag att det är, ska jag ställa av bilen. Så nu blir det lite funderande över vad jag behöver göra innan dess. Eftersom en av anledningarna till just avställningen är den dyra TV-notan kom jag osökt att tänka på en TV.Den lilla lilla jag har duger väl men det är lite svårt att läsa ibland, t o m med glasögon.
Så, jag gjorde slag i saken och for till FA-fyndet där jag sett billiga TV-apparater tidigare. Hittade TV nr 1: Fräsch 600 kr. Hittade TV nr 2: Mindre Fräsch 250 kr och på lappen stod bl a:
"Fungerar hur länge?". Så får jag se den! TV nr 3: Fräsch, Philips 28 tum, stereo, 400 kr.
Den bidde det. Men den är stor. Stor och bred. Och stor och bred och tung. Haffade en personal av manligt kön och visst skulle han hjälpa mej att få TVn i bilen. Hemkommen var avsikten att låta TVn ligga kvar i bilen tills assistans eventuellt skulle dyka upp.
Men, men. Jag är jag och jag kan vara envis. Jag kan vara otålig. Jag klarar allt... Så jag stod och tittade lite på den. Försökte lyfta lite på den. Tungt! Går aldrig. Så hittade jag en lösning. Fick ur den ur bilen. Så hade jag spanat in hur jag tungt och osmidigt kunde typ hänga stativet över ena axeln. Hå hå ja ja. Här kommer Hulkan trodde väl jag. Fick upp Tvn gick två meter så small(!) det till i ryggen. Din dumma nöt sa jag till mig själv. Nu blir du invalid på kuppen. Stod där och vred mig i smärtor en stund. Kanske att någon vänlig själ passerar? Onej. Så där står jag och tittar på trapporna. Inte många trappsteg. Men dock trappsteg. Fram med Hulkan igen. Det tog kanske en halvtimme... sedan var TVn inne.
Och nu behöver jag knappt glasögon när jag ska se på TV. Fast det gör tämligen ont i ryggen så jag vet knappt hur jag ska sitta/ligga för att se på den. Tur att jag har Citodon hemma. Kan ha varit ett revben som fick sig en törn. Det har jag ju varit med om ett antal gånger innan. Utan att ha burit TV. Är det så så lär jag få dras med detta onda ett tag.
Nej nu ska jag gå och titta på min STORA TV!!
Så, jag gjorde slag i saken och for till FA-fyndet där jag sett billiga TV-apparater tidigare. Hittade TV nr 1: Fräsch 600 kr. Hittade TV nr 2: Mindre Fräsch 250 kr och på lappen stod bl a:
"Fungerar hur länge?". Så får jag se den! TV nr 3: Fräsch, Philips 28 tum, stereo, 400 kr.
Den bidde det. Men den är stor. Stor och bred. Och stor och bred och tung. Haffade en personal av manligt kön och visst skulle han hjälpa mej att få TVn i bilen. Hemkommen var avsikten att låta TVn ligga kvar i bilen tills assistans eventuellt skulle dyka upp.
Men, men. Jag är jag och jag kan vara envis. Jag kan vara otålig. Jag klarar allt... Så jag stod och tittade lite på den. Försökte lyfta lite på den. Tungt! Går aldrig. Så hittade jag en lösning. Fick ur den ur bilen. Så hade jag spanat in hur jag tungt och osmidigt kunde typ hänga stativet över ena axeln. Hå hå ja ja. Här kommer Hulkan trodde väl jag. Fick upp Tvn gick två meter så small(!) det till i ryggen. Din dumma nöt sa jag till mig själv. Nu blir du invalid på kuppen. Stod där och vred mig i smärtor en stund. Kanske att någon vänlig själ passerar? Onej. Så där står jag och tittar på trapporna. Inte många trappsteg. Men dock trappsteg. Fram med Hulkan igen. Det tog kanske en halvtimme... sedan var TVn inne.
Och nu behöver jag knappt glasögon när jag ska se på TV. Fast det gör tämligen ont i ryggen så jag vet knappt hur jag ska sitta/ligga för att se på den. Tur att jag har Citodon hemma. Kan ha varit ett revben som fick sig en törn. Det har jag ju varit med om ett antal gånger innan. Utan att ha burit TV. Är det så så lär jag få dras med detta onda ett tag.
Nej nu ska jag gå och titta på min STORA TV!!
tisdag 27 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Min Bror och Jag
Han föddes i mars 1954, Jag december 1955. Han hade stora problem med att jag bet mamma i brösten.
Så sakteliga växte vi upp. Storebror älskade lillasyster, som kallades Lillan. Lillan lekte med storebror Tony och hans kompisar. Då var det fortfarande lugnt på vissa gator, såsom Siriusgatan, i Lidköping. Så där lekte vi mycket. Vi fick flytta oss när det då och då dök upp en bil.
Storebror Tony råkade döda Lillans undulat. I många år trodde Lillan att någon annan var skyldig. Tony, Lillan förlåter dig!
Lillasyster föddes. Mamman hade gått igenom tunga missfall. Barnen på gatan: Är din mamma alltid med barn?
Återigen föddes lillasyster. Återigen fick vi åka iväg... Jag tror att jag var hos farmor/farfar (där jag alltid ramlade ur sängen...) Men så kom ju moster Berit från Göteborg igen... Ja hon var ju där även den gång som Mamma genomled ett fruktansvärt missfall.
Liten var jag. Men minns mammas tårar. Hur hon "födde" barnet på toaletten...
Sen kom Ancie och för första gången lekte pojkflickan Lillan med dockor... Och så fick hon inte heta Lillan längre.
Så sakteliga växte vi upp. Storebror älskade lillasyster, som kallades Lillan. Lillan lekte med storebror Tony och hans kompisar. Då var det fortfarande lugnt på vissa gator, såsom Siriusgatan, i Lidköping. Så där lekte vi mycket. Vi fick flytta oss när det då och då dök upp en bil.
Storebror Tony råkade döda Lillans undulat. I många år trodde Lillan att någon annan var skyldig. Tony, Lillan förlåter dig!
Lillasyster föddes. Mamman hade gått igenom tunga missfall. Barnen på gatan: Är din mamma alltid med barn?
Återigen föddes lillasyster. Återigen fick vi åka iväg... Jag tror att jag var hos farmor/farfar (där jag alltid ramlade ur sängen...) Men så kom ju moster Berit från Göteborg igen... Ja hon var ju där även den gång som Mamma genomled ett fruktansvärt missfall.
Liten var jag. Men minns mammas tårar. Hur hon "födde" barnet på toaletten...
Sen kom Ancie och för första gången lekte pojkflickan Lillan med dockor... Och så fick hon inte heta Lillan längre.
söndag 18 januari 2009
Så otroligt tillbaka
Ja, tillbaka där jag var för typ sex år sedan. Vill inte! Hade samtal via ICQ ikväll med en vän som jag lärde känna då för länge sen. Mycket trevlig person, har träffat honom IRL. Men samtidigt känns det som att jag är där igen. Där, dit som jag inte orkade återvända.
Det är ingen dans på rosor att leva i Grekland, på Kos. Men det är ett liv. Du lever! Här i Lidköping förvaring...
Nej, nu ska jag gå och förvara mig på madrassen (som jag fått pli på, sticker inte längre iväg, hitan ditan)
Duvorna väntar i Stadsparken!
Det är ingen dans på rosor att leva i Grekland, på Kos. Men det är ett liv. Du lever! Här i Lidköping förvaring...
Nej, nu ska jag gå och förvara mig på madrassen (som jag fått pli på, sticker inte längre iväg, hitan ditan)
Duvorna väntar i Stadsparken!
torsdag 15 januari 2009
Det kom ett telefonsamtal
...Mattias, handläggare av bostadstillägg på Försäkringskassan. Bad så mycket om ursäkt, några gånger. Räknade ut mitt bostadstillägg där och då. Kommer in på mitt konto 21 januari.
Ljuset återvänder...
Ljuset återvänder...
onsdag 14 januari 2009
Löneförhöjning!
Dags att fira! Jag har fått 408 kr/mån netto mer i pension.
Nu vill jag ha bostadstillägg oxå.
Nu vill jag ha bostadstillägg oxå.
tisdag 13 januari 2009
Det kom ett mail
Fick precis mail från FK:
"Hej
Ditt e-postmeddelade har vidarebefordrats till handläggare av bostadstillägg.
Med vänlig hälsning"
Positivt? Negativt? Ingentingt?
"Hej
Ditt e-postmeddelade har vidarebefordrats till handläggare av bostadstillägg.
Med vänlig hälsning"
Positivt? Negativt? Ingentingt?
Hur påverkas man?
Jag undrar hur "dement" man blir av att vara socialt isolerad.
Jag gör så konstiga saker. Jag glömmer och glömmer och glömmer. Nu, allra senast: Var la jag kaffemåttet? Har t o m kollat i soppåsen om jag har slängt det. Skulle inte ha förvånat mig, gör som sagt var konstiga saker... Går omkring och pratar med mig själv. Snart börjar väl TVn svara mig.
Och som sagt, jag gör konstiga saker. I natt låg jag och funderade på hur allvarligt brott (inbrott) man kunde göra där eventuellt straff, om man nu blir upptäckt, resulterar i enbart fotboja (heter det så?). Inlåst i hemmet är jag ju redan...
Jag MÅSTE ha en säng snart. Idag vaknade jag med fruktansvärd huvud/nackvärk. Anledning: vaknade ett flertal gånger under natten. Kudden hade ramlat utanför madrassen och mitt lilla huvud hade följt med. Så där låg jag alltså med huvudet i en något jobbig vinkel...
Nu har jag inte ringt Försäkringskassan sedan i måndags. Kanske dags för en liten påminnelse. Ja terrorist blir man också av isolering. I måndags var jag i alla fall inte otrevlig i telefonen. Det är ju faktiskt inte personalens fel! Nu är mitt ärende under behandling. Vad nu det betyder? Får nog ringa och fråga.
Nu kanske det är dags att hoppa ur pyamasen och åka och köpa en veckoranson cigaretter. För de sista lånade pengarna... Mat har jag köpt. Men ju mer jag behöver sluta röka desto mer röker jag...
Hej hopp, Nästa år är ett annat år!
Jag gör så konstiga saker. Jag glömmer och glömmer och glömmer. Nu, allra senast: Var la jag kaffemåttet? Har t o m kollat i soppåsen om jag har slängt det. Skulle inte ha förvånat mig, gör som sagt var konstiga saker... Går omkring och pratar med mig själv. Snart börjar väl TVn svara mig.
Och som sagt, jag gör konstiga saker. I natt låg jag och funderade på hur allvarligt brott (inbrott) man kunde göra där eventuellt straff, om man nu blir upptäckt, resulterar i enbart fotboja (heter det så?). Inlåst i hemmet är jag ju redan...
Jag MÅSTE ha en säng snart. Idag vaknade jag med fruktansvärd huvud/nackvärk. Anledning: vaknade ett flertal gånger under natten. Kudden hade ramlat utanför madrassen och mitt lilla huvud hade följt med. Så där låg jag alltså med huvudet i en något jobbig vinkel...
Nu har jag inte ringt Försäkringskassan sedan i måndags. Kanske dags för en liten påminnelse. Ja terrorist blir man också av isolering. I måndags var jag i alla fall inte otrevlig i telefonen. Det är ju faktiskt inte personalens fel! Nu är mitt ärende under behandling. Vad nu det betyder? Får nog ringa och fråga.
Nu kanske det är dags att hoppa ur pyamasen och åka och köpa en veckoranson cigaretter. För de sista lånade pengarna... Mat har jag köpt. Men ju mer jag behöver sluta röka desto mer röker jag...
Hej hopp, Nästa år är ett annat år!
torsdag 8 januari 2009
Nu är jag så förbannad!
Dj..vla Försäkringskassan. Ansökte om bostadstillägg i okt. De har fortfarande inte ens tittat på ansökan.
Är så jävla arg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De svarade inte ens på mitt sista mail...
Jag ringde och fick ovanstående besked. Då var jag inte trevlig längre.
Mejlade socialdep. Mejlade FK igen. Inget snällt mail...
Jag kan inte ta ett dyrt lån till, för att överleva. Det finns faktiskt en och annan som är beroende av de bidrag som finns. Det är ju faktiskt inte för nöjes skull man söker.
Om jag skänker bort bilen kanske jag kan få hälp av socialen. Men betalar de billånet? Å andra sidan de kanske skänker mig en säng. Fast den får jag väl på avbetalning då?
Nej, jag får åka till Falbygden och lägga in mig en månad. Då får jag i alla fall mat...
Är så jävla arg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De svarade inte ens på mitt sista mail...
Jag ringde och fick ovanstående besked. Då var jag inte trevlig längre.
Mejlade socialdep. Mejlade FK igen. Inget snällt mail...
Jag kan inte ta ett dyrt lån till, för att överleva. Det finns faktiskt en och annan som är beroende av de bidrag som finns. Det är ju faktiskt inte för nöjes skull man söker.
Om jag skänker bort bilen kanske jag kan få hälp av socialen. Men betalar de billånet? Å andra sidan de kanske skänker mig en säng. Fast den får jag väl på avbetalning då?
Nej, jag får åka till Falbygden och lägga in mig en månad. Då får jag i alla fall mat...
lördag 3 januari 2009
fredag 2 januari 2009
Så ett recept till
Ett recept till.
Jag är ju för feg för att engagera mig där jag borde. MEN Tony vet!
Jag är ju för feg för att engagera mig där jag borde. MEN Tony vet!
Nytt år
Hur länge ska man komma tillbaks till "för ett år sedan"?
Förra Nyår sa vi: Vasilis och Jag Gott Nytt År till varandra. Vi hade en jättebra period tillsammans. Vi sa också att det det nya året kan inte bli sämre än det gamla.
Facit har vi inte ännu. Det enda vi vet är att vi inte är tillsammans längre. Kanske i tankarna men inte mer. Ett tel samtal hitan ditan.
Det gör ont! Jag säger det igen: Djävla droger! Förlåt att jag svär! Men jag älskar en person som älskar mig...
Idag har jag investerat på rea. Hittade ett väggur till köket som tickar så lugnande. Kanske att jag flyttar madrassen till köket? Eller uret till sovrummet? Eller sovrummet till köket? Om inte eller fanns...
Förra Nyår sa vi: Vasilis och Jag Gott Nytt År till varandra. Vi hade en jättebra period tillsammans. Vi sa också att det det nya året kan inte bli sämre än det gamla.
Facit har vi inte ännu. Det enda vi vet är att vi inte är tillsammans längre. Kanske i tankarna men inte mer. Ett tel samtal hitan ditan.
Det gör ont! Jag säger det igen: Djävla droger! Förlåt att jag svär! Men jag älskar en person som älskar mig...
Idag har jag investerat på rea. Hittade ett väggur till köket som tickar så lugnande. Kanske att jag flyttar madrassen till köket? Eller uret till sovrummet? Eller sovrummet till köket? Om inte eller fanns...
Jag är som strutsen
lördag 27 december 2008
Borde gå och lägga mig
... men jag vet inte vad som håller mig kvar. Det är inte sömnproblemet. Peppar, peppar ta i trä, men numera sover jag. Och Ancie: En natt sov jag välbehövliga 13 timmar! Sedan dess har soveriet fungerat bra om än med hjälp på traven av sömntabletter.
Speciellt pigg blir jag inte ändå tyvärr. I kväll var utekväll inplanerad sedan länge. Har inte varit ute och roat mig sedan vi var på Faros på Kos i augusti. Tyvärr så finns det ingenting för mormödrar här i Lidköping. Ancie och jag hade tänkt trotsa detta ikväll. Scotts på Harrys måste väl ändå locka blandad publik. Men åldersgränsen var 18. Inte speciellt lockande och vi var trötta så det bidde inget. Får hoppas och tro att det blir fler tillfällen att höra superidolerna som började sin bana med att repa i Annas och Nils garage. De var de inte så gamla då, grabbarna i "pojkbandet". Tänka sig vilken släkt man hamnat i. "Jag känner Lassie..."
Nu är juldagarna öv er. Det tycker jag är skönt. När mamma dog tog julglädjen slut. Har inte riktigt lyckats hitta tillbaka. Det blir ju inte enklare av att jag inte har råd att unna varken mina nära och kära, eller mig själv något. I år har jag inte ens köpt en köttbulle. Åt julmat hos Lina på julafton. Igår hade jag lite köttkrafs i frysen. Idag hade jag ett par fiskbitar i frysen. Hå hå jaja. Skulle va gott med lite skinka och sillsallad.
Jag får väl fira jul i januari när jag får två månaders bostadstillägg...
Kommer osökt att tänka på förra julen. Den var bra!!! Jag hade fixat julskinka, Sillsallad, Svenska Köttbullar, Jansons Frestelse och Lamm med potatis i ugnen. Så på det födelsedagstårta. På juldagen var vi i Pyli, på Margarita. Där var det minnsann inte bara artonåringar. Där var t o m små barn och morfarsfar... En ryska där tyckte det var så underbart att se ett par som tyckte så mycket om varandra. Det paret var jag och Vasilis. Och visst tycker vi mycket om varandra men om inte om fanns vore det bra.
Tillbaks till verkligheten:
Tur att det finns gratissaker. Eller hur Ancie? Efter att ha kämpat med två utslitna mobiltelefoner har jag nu blivit med TVÅ nya. Så kan det gå när mobiltelefonbolagen konkurrerar. Det bästa av allt är att det nog har gjort en miss? Både telefonerna är olåsta. Dvs jag kan sätta in vilket simkort jag vill. Det kan man kalla bra tycker jag. Slipper jag kostnaden för upplåsning när jag så småningom ska till Grekland och använda mitt grekiska kort.
Nej, kanske att jag ska försöka krypa till madrass så sakteliga så får vi se hur länge det dröjer till nästa svammel.
Den 27 december 1983, utbröt en brand i en transformatorstation i Enköping och gjorde att mer än sju miljoner svenskar blev strömlösa i över fyra timmar och cirka 65% av Sveriges elberoende hushåll slogs ut och det var södra och mellersta Sverige som blev hårdast drabbat. Systemen var så konstruerade att de hängde ihop, kopplades om, överbelastades och slogs helt ut. Det tog lång tid att återstarta kärnkraftverken som automatstoppades, så dessa var inte i drift förrän c:a nio timmar senare.
Speciellt pigg blir jag inte ändå tyvärr. I kväll var utekväll inplanerad sedan länge. Har inte varit ute och roat mig sedan vi var på Faros på Kos i augusti. Tyvärr så finns det ingenting för mormödrar här i Lidköping. Ancie och jag hade tänkt trotsa detta ikväll. Scotts på Harrys måste väl ändå locka blandad publik. Men åldersgränsen var 18. Inte speciellt lockande och vi var trötta så det bidde inget. Får hoppas och tro att det blir fler tillfällen att höra superidolerna som började sin bana med att repa i Annas och Nils garage. De var de inte så gamla då, grabbarna i "pojkbandet". Tänka sig vilken släkt man hamnat i. "Jag känner Lassie..."
Nu är juldagarna öv er. Det tycker jag är skönt. När mamma dog tog julglädjen slut. Har inte riktigt lyckats hitta tillbaka. Det blir ju inte enklare av att jag inte har råd att unna varken mina nära och kära, eller mig själv något. I år har jag inte ens köpt en köttbulle. Åt julmat hos Lina på julafton. Igår hade jag lite köttkrafs i frysen. Idag hade jag ett par fiskbitar i frysen. Hå hå jaja. Skulle va gott med lite skinka och sillsallad.
Jag får väl fira jul i januari när jag får två månaders bostadstillägg...
Kommer osökt att tänka på förra julen. Den var bra!!! Jag hade fixat julskinka, Sillsallad, Svenska Köttbullar, Jansons Frestelse och Lamm med potatis i ugnen. Så på det födelsedagstårta. På juldagen var vi i Pyli, på Margarita. Där var det minnsann inte bara artonåringar. Där var t o m små barn och morfarsfar... En ryska där tyckte det var så underbart att se ett par som tyckte så mycket om varandra. Det paret var jag och Vasilis. Och visst tycker vi mycket om varandra men om inte om fanns vore det bra.
Tillbaks till verkligheten:
Tur att det finns gratissaker. Eller hur Ancie? Efter att ha kämpat med två utslitna mobiltelefoner har jag nu blivit med TVÅ nya. Så kan det gå när mobiltelefonbolagen konkurrerar. Det bästa av allt är att det nog har gjort en miss? Både telefonerna är olåsta. Dvs jag kan sätta in vilket simkort jag vill. Det kan man kalla bra tycker jag. Slipper jag kostnaden för upplåsning när jag så småningom ska till Grekland och använda mitt grekiska kort.
Nej, kanske att jag ska försöka krypa till madrass så sakteliga så får vi se hur länge det dröjer till nästa svammel.
Dagens historielektion:
| 27 december | |
lördag 20 december 2008
fredag 19 december 2008
Ännu en månad
Idag är det "lön". Och återigen blev jag lika fattig. Dj..la Försäkringskassan. Ännu en månad utan bostadstillägg. Tror de att man inte har behov av det eller?
God Jul
God Jul
torsdag 18 december 2008
Fel startända
Apropå Nystart så har jag nog haft fel startända när det gäller att få struktur på det dagliga livet.
Var inställd på att först och främst få ordning på sömnen. En vecka i Britt-Maries liv ser i stora drag ut så här:
En natt helt utan sömn
Fyra nätter, somnar på morgonkvisten, sömnen vill inte infinna sig
Tre nätter, somnar på morgonkvisten, strejk, ingen idé att försöka sova
En natt, somnar vid hyfsad tid sisådär 12 - 01. Vaknar 05.30 (pip) kan inte somna om
Dagarna förflyter sedan i trötthetens tecken. Jag vill vara uppe och ta vara på de få ljusa timmarna. Inget vettigt blir gjort. Ideligen blir det lite vila på soffan eller i sängen, förlåt säng har jag ju ingen :) . På madrassen ska det vara.
Så nu får jag ge upp detta. Sömnstartpunkten alltså. Nu får jag ........ Oooo där var jag lite energisk och optimistisk och tänkte skriva nåt klokt. Nöjer mig med att skriva att jag ska försöka få till en annan utgångspunkt. Då kanske det löser sig med sömnen också.
Ha ha ha :) :) :) . Inte undra på att Google-annonserna handlar om sömn. Den dan de hänvisar till aktiva fritidsintressen ska jag fira!
Nu ska jag snart ta en promenad till Apoteket för att hämta sömntabletter... ridå. Men ok jag går i alla fall inte och vilar, varken på soffa eller madrass.
Var inställd på att först och främst få ordning på sömnen. En vecka i Britt-Maries liv ser i stora drag ut så här:
En natt helt utan sömn
Fyra nätter, somnar på morgonkvisten, sömnen vill inte infinna sig
Tre nätter, somnar på morgonkvisten, strejk, ingen idé att försöka sova
En natt, somnar vid hyfsad tid sisådär 12 - 01. Vaknar 05.30 (pip) kan inte somna om
Dagarna förflyter sedan i trötthetens tecken. Jag vill vara uppe och ta vara på de få ljusa timmarna. Inget vettigt blir gjort. Ideligen blir det lite vila på soffan eller i sängen, förlåt säng har jag ju ingen :) . På madrassen ska det vara.
Så nu får jag ge upp detta. Sömnstartpunkten alltså. Nu får jag ........ Oooo där var jag lite energisk och optimistisk och tänkte skriva nåt klokt. Nöjer mig med att skriva att jag ska försöka få till en annan utgångspunkt. Då kanske det löser sig med sömnen också.
Ha ha ha :) :) :) . Inte undra på att Google-annonserna handlar om sömn. Den dan de hänvisar till aktiva fritidsintressen ska jag fira!
Nu ska jag snart ta en promenad till Apoteket för att hämta sömntabletter... ridå. Men ok jag går i alla fall inte och vilar, varken på soffa eller madrass.
Dagens citat
Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar.
Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar.
Källa: Konfucius
torsdag 11 december 2008
Denna dag - 11 dec
Tja det var för två år sedan... Vi skulle ha gift oss sommaren 2007. Men men men...
Jag har tidigare sagt, tänkt och skrivit här att Vasilis har Borderline. Det är/var min egen amatörpsykiatriska diagnos. Det kanske ändå stämmer men jag har kommit fram till något annat.
Ja, jag har massor med tid. Och massor med tankar snurrar i mitt huvud, ständigt. Vi var så lyckliga då, 11 dec 2006. Vad hände? Ja, det har jag funderat över. Vi älskade varandra. Vi älskar fortfarande varandra.
Några dagar före jul 2006 blev Vasilis inlagd på sjukhus. Han hade väldigt ont i magen. Läkarna skrämde upp honom. Allvarlig sjukdom.
I Grekland är det så att remisser inte skickas. Du måste själv ta kontakt med vart det nu är du behöver vända dig. Vasilis sköt på detta.
NU! har jag lagt ihop 1+1... Han måste ha fått lugnande tabletter utskrivna redan då. Av läkaren på sjukhuset. Han måste ha skött det "ganska" bra i början. Jag fattade ju bara inte vad det var som hände. Han var så förändrad. Ibland. Otrevlig. Hotande. Var det jag som gjorde fel? Sa jag fel? Språkproblem?
Dj...la droger! Dj...la läkare som skriver ut!
Det finns en sång som jag pinar mig med i bilen. Bäst jag inte åker bil. Hittade den på You Tube. Hur får jag hit den?
Texten, på grekiska. Jag är inte poet. Och grekiskan är ett mycket rikt språk. Det går bara inte att översätta. Handlingen är ett avsked. En älskad person ska dö.
Vasilis är ska inte dö. Trots att överläkaren på medicin på Kos sjukhus gav honom den diagnosen. Efter utredning i Aten: Sår på tolvfingertarmen.
Vasilis skräck och oro fick honom till att ta till den lösning han kände till från sitt förflutna. Han lyckades länge och väl att få läkarna med sig. I slutändan: Sitter jag här. Och han i Thiva...
Και Βασίλη
Μόνο για σένα! ¨Οπος σ'ούπα για πάντα μαζί σ0υ και σ'αγαπάω
Jag har tidigare sagt, tänkt och skrivit här att Vasilis har Borderline. Det är/var min egen amatörpsykiatriska diagnos. Det kanske ändå stämmer men jag har kommit fram till något annat.
Ja, jag har massor med tid. Och massor med tankar snurrar i mitt huvud, ständigt. Vi var så lyckliga då, 11 dec 2006. Vad hände? Ja, det har jag funderat över. Vi älskade varandra. Vi älskar fortfarande varandra.
Några dagar före jul 2006 blev Vasilis inlagd på sjukhus. Han hade väldigt ont i magen. Läkarna skrämde upp honom. Allvarlig sjukdom.
I Grekland är det så att remisser inte skickas. Du måste själv ta kontakt med vart det nu är du behöver vända dig. Vasilis sköt på detta.
NU! har jag lagt ihop 1+1... Han måste ha fått lugnande tabletter utskrivna redan då. Av läkaren på sjukhuset. Han måste ha skött det "ganska" bra i början. Jag fattade ju bara inte vad det var som hände. Han var så förändrad. Ibland. Otrevlig. Hotande. Var det jag som gjorde fel? Sa jag fel? Språkproblem?
Dj...la droger! Dj...la läkare som skriver ut!
Det finns en sång som jag pinar mig med i bilen. Bäst jag inte åker bil. Hittade den på You Tube. Hur får jag hit den?
Texten, på grekiska. Jag är inte poet. Och grekiskan är ett mycket rikt språk. Det går bara inte att översätta. Handlingen är ett avsked. En älskad person ska dö.
Vasilis är ska inte dö. Trots att överläkaren på medicin på Kos sjukhus gav honom den diagnosen. Efter utredning i Aten: Sår på tolvfingertarmen.
Vasilis skräck och oro fick honom till att ta till den lösning han kände till från sitt förflutna. Han lyckades länge och väl att få läkarna med sig. I slutändan: Sitter jag här. Och han i Thiva...
Και Βασίλη
Μόνο για σένα! ¨Οπος σ'ούπα για πάντα μαζί σ0υ και σ'αγαπάω
Denna dag - 10 dec
Gick upp förhållandevis tidigt. Med tanke på när jag somnade. Drack mitt kaffe. Det börjar snöa. Ingen bilåkning med sommardäck. Britt-Marie går och lägger sig.
Går upp. Håglös. Uttråkad. Har massor att fixa här. "Orkar" inte.
MEN! Vad händer? Britt-Marie går ut på promenad. En liten lagom en. Hälskav och fotkläm i "nya" skorna. Men visst var det bra?
Sen blir det slappt igen och lite madrassläge oxå. Men jag har varit på promenix. Måste ju prestera nåt nu när Ancie är så duktig!
Tänk om jag skulle härma Ancie lite till? Kanske engagera mig i Kronblomföreningen?
Går upp. Håglös. Uttråkad. Har massor att fixa här. "Orkar" inte.
MEN! Vad händer? Britt-Marie går ut på promenad. En liten lagom en. Hälskav och fotkläm i "nya" skorna. Men visst var det bra?
Sen blir det slappt igen och lite madrassläge oxå. Men jag har varit på promenix. Måste ju prestera nåt nu när Ancie är så duktig!
Tänk om jag skulle härma Ancie lite till? Kanske engagera mig i Kronblomföreningen?
onsdag 10 december 2008
Några rader
Sedan i söndags bor jag i lägenheten. Det känns bra även om mycket saknas såsom sådana bagateller som en säng. Jag har madrass på golvet och det är ok. Bara lite problem med mina artros-knän. Om det nu är artros. Har inte hört av läkaren än. Väntar på röntgenresultatet. Jag har inte varit så lätt att få tag i. Telefonen flyttade ju en vecka före mig...
Så nu är jag hemma då? Det ska bli bra. Jag har ju inte haft något hem, i alla fall som känts som hemma, sedan i april när jag lämnade hemmet hastigt och olustigt.
Jag har för mycket pengar på mitt bankkonto! Vilket hemskt problem för en fattiglapp. För att överleva till 19 dec tackade jag ja till erbjudande om ett DYRT lån. Idag skulle jag kolla hur mycket jag förbrukat av detta. Och som sagt så upptäckte jag att jag hade för mycket pengar. Ringde och beskyllde stackars Ancie för att ha gjort fel. Hon skulle skicka pengar till Tony så hade hon skickat de till mig. Men, hon var oskyldig.
Tja, det är väl bara att tacka och ta emot. 2000 kr anonym insättare. Tackar, tackar. HiHiHi. Nu slog det mig! Står det inte att min blogg är värd 2000 nånting. Är det nån som köpt den, med rabatt?
Nu ska jag försöka sova...
Så nu är jag hemma då? Det ska bli bra. Jag har ju inte haft något hem, i alla fall som känts som hemma, sedan i april när jag lämnade hemmet hastigt och olustigt.
Jag har för mycket pengar på mitt bankkonto! Vilket hemskt problem för en fattiglapp. För att överleva till 19 dec tackade jag ja till erbjudande om ett DYRT lån. Idag skulle jag kolla hur mycket jag förbrukat av detta. Och som sagt så upptäckte jag att jag hade för mycket pengar. Ringde och beskyllde stackars Ancie för att ha gjort fel. Hon skulle skicka pengar till Tony så hade hon skickat de till mig. Men, hon var oskyldig.
Tja, det är väl bara att tacka och ta emot. 2000 kr anonym insättare. Tackar, tackar. HiHiHi. Nu slog det mig! Står det inte att min blogg är värd 2000 nånting. Är det nån som köpt den, med rabatt?
Nu ska jag försöka sova...
måndag 1 december 2008
Attans också!
Jag hade tänkt sätta in ett fint kort här. Så laddade jag in i datorn och det påtänkta fotot var av sämre kvalitet så att säga.
Vi struntade i flyttbestyr idag och åkte in till stan och tittade på julskyltning och tomteparad mm. Det var skönt att se lite folk omkring sig.
Synd bara att det slutade lite trist. Erland som ju är så full av spring i benen lyckades igen. Hoppandes och skuttandes och allt vad han nu gjorde på trottoaren så slog han i Pascals huvud med munnen. Lite blod i tandköttet och en av de nya framtänderna är lite lös... Så i kväll blev det bara till att äta mjukt och i morgon tandläkarbesök.
I morgon (läs idag) flyttar min telefon. Ha ha den flyttar först. Får se när jag kommer efter? Hoppas i alla fall att jag är inflyttad innan bredbandet som skulle ta ca åtta dagar. Vad skönt för alla evetuella läsare! Nu slipper ni höra mitt klagande på ett tag ;) .
Åter till fotot. Vi hälsade på Tomten i stallet på Limtorget. Mormor lyckades helt ovetandes göra intryck på Tomten. Han föste undan övriga besökare så att Mormor fick fotograferat barn och åsna och Tomte. Men som sagt. Det blev inget bra :( .
Vi struntade i flyttbestyr idag och åkte in till stan och tittade på julskyltning och tomteparad mm. Det var skönt att se lite folk omkring sig.
Synd bara att det slutade lite trist. Erland som ju är så full av spring i benen lyckades igen. Hoppandes och skuttandes och allt vad han nu gjorde på trottoaren så slog han i Pascals huvud med munnen. Lite blod i tandköttet och en av de nya framtänderna är lite lös... Så i kväll blev det bara till att äta mjukt och i morgon tandläkarbesök.
I morgon (läs idag) flyttar min telefon. Ha ha den flyttar först. Får se när jag kommer efter? Hoppas i alla fall att jag är inflyttad innan bredbandet som skulle ta ca åtta dagar. Vad skönt för alla evetuella läsare! Nu slipper ni höra mitt klagande på ett tag ;) .
Åter till fotot. Vi hälsade på Tomten i stallet på Limtorget. Mormor lyckades helt ovetandes göra intryck på Tomten. Han föste undan övriga besökare så att Mormor fick fotograferat barn och åsna och Tomte. Men som sagt. Det blev inget bra :( .
Ni får hålla till godo med en Bock i stället:
Oh Så Skönt, november är slut!
Dagens Historielektion
Oh Så Skönt, november är slut!
Dagens Historielektion
| 1 december | |
Den 1 december 1856, invigs de första svenska allmänna järnvägarna med lokomotivdrift mellan Göteborg och Jonsered, samt Malmö och Lund.
Men innan dess fanns privata järnvägar och enklare gruvbanor med spår av trä redan på 1700-talet eller tidigare, men den första dokumenterade järnvägen ovan jord anlades 1798 i Höganäs mellan kolgruvorna och hamnen. Den banan hade ursprungligen träräls och vagnarna drogs av hästar.
tisdag 25 november 2008
den 25 maj 2002 kl 18:40
Ja. Jag börjar som jag slutade sist. Jag är så trött... Jag är så orolig... Jag är så rädd... Jag är så ledsen... Vill bara gråta. Svårt att andas, eller snare, trögt. Jag äter piller för att bli pigg och glad. Jag äter piller som ska ordna till mitt psyke. Jag äter piller som ska lugna ner mej. Jag äter piller för att kunna sova. JAG BEHÖVER FLER PILLER!!!! Men för vadå? Hjälper pillren? Hur trött, orolig, rädd, ledsen skulle jag vara utan dem?
Jag och mina vänner försöker lösa våra problem. Men vi orkar inte. Vart ska vi börja? Var är ändan nånstans? Till garnnystanet. Så att vi kan få ihop ett något så när sammanhängande nystan igen.
Jag vill ge mig av. Bort. Bort. Men det är så mycket att ordna. Klarar inte det. Kan inte tänka. Orkar inte. Orkar inget. Bara några timmar mitt på dan. I bästa fall. Men om jag gör det? Ger mig av alltså. Bara sådär. Lämnar allt. Tar mina väskor och går. Struntar i resten. Andra gör ju så. Om jag nu är galen. Varför är jag inte tillräckligt galen för att göra detta?
Har alltid trott att jag varit så stark. Klarat allt själv. Sällan eller aldrig bett om hjälp. Nu är jag som ett barn. Eller har jag blivit åldring?
Tankarna snurrar. Som en virvelvind. Jag mår illa. Jag vill gråta...
den 19 maj 2002 kl 12:45
Jag brukar inte ljuga. Jag kan inte ljuga, oftast. Men nu har jag gjort det. Här. Här där jag bara velat säga den verkliga sanningen. Jag påstod att jag inte kunde bli sårad längre. Det stämde inte. Är väldigt ledsen på en person. Mitt förtroende för människorna har fått sig ännu en smäll. Hur dum ska jag bli innan jag fattar att jag inte ska tro på något? Eller lita på någon.
Övertalade mig själv och mina vänner att gå ut och roa mej i fredags. Det var trevligt. Mådde gott av att se människor igen. På Skutan var det extra trevligt. Så bra att jag inte gick hem när Ancie gick. Tyckte nog att när jag nu kommit hit ska jag minsann stanna ute lite till. Det var inte bra. Ensam på Skutan. Mindes varför jag undvek att gå ut på kvällarna i Athen. Alla har sällskap. De flesta en partner att hålla om. Men jag är ensam... Det gör ont. Tårarna kommer. Här och nu. Fruktansvärd dag igår. Och sedan den här personens "svek" dessutom. Jag är så trött...
Isolering
I morgon är det en vecka sedan jag var i stan. I torsdags var jag hos Lina lite. För övrigt jag suttit här i stugan. Vill helst fördriva dagarna fram till 19 dec i sängen. Men det går ju inte. Jag tror att jag har gjort ett stort misstag...
Enligt soc har jag gott om pengar och borde ha lämnat bilen på Kos. De pengarna jag skulle ha sparat på det skulle jag ha köpt möbler för. Så har hon mage att fråga om jag inte kan hämta hit grejerna från Kos. Hur? Med vilka pengar?
I morgon måste jag i alla fall handla. Det blir till att fundera, fundera och sen fundera lite till. Vad måste jag köpa? Jag har ju så gott om pengar... Måste jag ha kaffe? Måste jag ha bröd? Kanske att jag struntar i maten och köper en whiskey och har roligt en stund. Eller så kommer gråten. Vore skönt det också.
Varför lyssnade jag på alla? Som tyckte att jag skulle flytta hit.
Har lagt till ett nytt bildspel idag. Hösten 2007. September till november. Noterar att det inte finns några bilder från november. Det var då det som var skakigt blev värre. Det var då folk började undra om jag inte skulle flytta. I alla fall för en tid. Jag vägrade, visste att jag inte skulle klara det.
Det blir nog bättre till våren.
Enligt soc har jag gott om pengar och borde ha lämnat bilen på Kos. De pengarna jag skulle ha sparat på det skulle jag ha köpt möbler för. Så har hon mage att fråga om jag inte kan hämta hit grejerna från Kos. Hur? Med vilka pengar?
I morgon måste jag i alla fall handla. Det blir till att fundera, fundera och sen fundera lite till. Vad måste jag köpa? Jag har ju så gott om pengar... Måste jag ha kaffe? Måste jag ha bröd? Kanske att jag struntar i maten och köper en whiskey och har roligt en stund. Eller så kommer gråten. Vore skönt det också.
Varför lyssnade jag på alla? Som tyckte att jag skulle flytta hit.
Har lagt till ett nytt bildspel idag. Hösten 2007. September till november. Noterar att det inte finns några bilder från november. Det var då det som var skakigt blev värre. Det var då folk började undra om jag inte skulle flytta. I alla fall för en tid. Jag vägrade, visste att jag inte skulle klara det.
Det blir nog bättre till våren.
onsdag 19 november 2008
tisdag 18 november 2008
Det ser mörkt ut
Jomenvisst ser det mörkt ut. Det är ju november. Årets värsta månad alla kategorier. I alla fall i Sverige. Försökte komma på vilken månad som var värst i Grekland. Den enda jag eventuellt skulle kunna nämna är typ mitten juli - mitten augusti...
Jag ska snart flytta. Och jag saknar en massa saker. Det blir spännande att se hur jag pusslar ihop ett hem. Så ska man ju inte tänka tillbaka. Gjort är gjort. Men det känns surt. Vasilis har ringt. Han har lämnat Kos, igen. OCH han har lämnat allt i vårt hem där. Ett fullt utrustat hem och här sitter jag utan kastrull. Alla sura pengar vi betalat för att få ihop det där hemmet. Och här sitter jag utan fönsterskrapa. Och utan pengar. Men bil har jag. Den var ju bra för att få med mig lite saker hem. Som t ex en rulle med hushållspapper. Ja ja. Jag var inte riktigt klartänkt de där dagarna på Kos. Men jag har i alla fall kvar hushållspapper än. Det var en stor rulle. Och bilen då. Ja den hade jag tänkt sälja. Men jag är ju sk gymnasieekonom. Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna få till det till en i närheten av godkänd affär. Bara att få hit bilen och få den svensk kostade 10 000 kr. För att få köra den tillkom det diverse reparationer, men ok det hade ju behövt göras i vilket fall som helst. Nu har jag inte pengar till bensin. Men jag har bil i alla fall. Jippie.
Idag klarade jag av kapitel två hos doktorn. Hon hann ju inte med alla krämpor sist. Så lyckades jag förhandla i kassan. Jag tyckte inte att jag skulle behöva betala eftersom hon just inte hade hunnit med alla krämpor sist. Gymnasieekonomen segrade. Tilläggas bör att när jag kom hem hade det kommit en räkning från vårdcentralen avseende det uteblivna besöket. Den gången jag försov mig. Somliga straffar Gud direkt. Men gymnasieekonomen ska nog ta och skriva ett litet brev till landstinget så får vi se om jag sparar 125 kr där.
Så bidde det en diagnos till. En remiss till. Röntgen nästa. Förmodligen en artros (du fick rätt Ancie) som för tillfället är inflammerad. Och pga Kronblom alias Crohn får jag inte ta antiinflammatorisk medicin. Jaha. Men jag fick Citodon och sov gott sedan. Blodtrycket var på gränsen till för högt. Men doktorn tyckte att det inte var så konstigt med allt som är som det är med mig. Så det ska kollas igen när/om allt lugnat ner sig. Hjärtat slog i alla fall som det skulle. Så jag är inte hjärtlös i alla fall.
Blodlös är jag nog. De tappade mig på fyra stora rör med blod. Jag blir inte förvånad om Dr Maria ringer i morgon och har hittat nåt nytt spännande resultat. Nån liten sjukdom måste jag väl ha missat, eller?
Nej. Nu gäller det att bita ihop. Bita ihop och bli så bra som jag kan bli. Nummer ett på listan är att få ordning på sömnen. Fick nya sömntabletter idag. De förra fungerade inte så bra. Fast jag får nog vänta ut november och december. Jag längtar till sisådär mitten av januari när man märker att ljuset återvänder. Och fina dagar med blå atmosfär.
Jag skulle ha skrivit ner nåt mer men minns inte just nu. Eller så ids jag inte. Så det får bara bli en lite sorgsen avslutning:
Så full av kärlek
Så full av glädje
Så trogen
Så lekfull
Så underbart charmig
Men någon i omgivningen lurade i dig gift.
Dick, varför var du så nyfiken och godtrogen?
Jag ska snart flytta. Och jag saknar en massa saker. Det blir spännande att se hur jag pusslar ihop ett hem. Så ska man ju inte tänka tillbaka. Gjort är gjort. Men det känns surt. Vasilis har ringt. Han har lämnat Kos, igen. OCH han har lämnat allt i vårt hem där. Ett fullt utrustat hem och här sitter jag utan kastrull. Alla sura pengar vi betalat för att få ihop det där hemmet. Och här sitter jag utan fönsterskrapa. Och utan pengar. Men bil har jag. Den var ju bra för att få med mig lite saker hem. Som t ex en rulle med hushållspapper. Ja ja. Jag var inte riktigt klartänkt de där dagarna på Kos. Men jag har i alla fall kvar hushållspapper än. Det var en stor rulle. Och bilen då. Ja den hade jag tänkt sälja. Men jag är ju sk gymnasieekonom. Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna få till det till en i närheten av godkänd affär. Bara att få hit bilen och få den svensk kostade 10 000 kr. För att få köra den tillkom det diverse reparationer, men ok det hade ju behövt göras i vilket fall som helst. Nu har jag inte pengar till bensin. Men jag har bil i alla fall. Jippie.
Idag klarade jag av kapitel två hos doktorn. Hon hann ju inte med alla krämpor sist. Så lyckades jag förhandla i kassan. Jag tyckte inte att jag skulle behöva betala eftersom hon just inte hade hunnit med alla krämpor sist. Gymnasieekonomen segrade. Tilläggas bör att när jag kom hem hade det kommit en räkning från vårdcentralen avseende det uteblivna besöket. Den gången jag försov mig. Somliga straffar Gud direkt. Men gymnasieekonomen ska nog ta och skriva ett litet brev till landstinget så får vi se om jag sparar 125 kr där.
Så bidde det en diagnos till. En remiss till. Röntgen nästa. Förmodligen en artros (du fick rätt Ancie) som för tillfället är inflammerad. Och pga Kronblom alias Crohn får jag inte ta antiinflammatorisk medicin. Jaha. Men jag fick Citodon och sov gott sedan. Blodtrycket var på gränsen till för högt. Men doktorn tyckte att det inte var så konstigt med allt som är som det är med mig. Så det ska kollas igen när/om allt lugnat ner sig. Hjärtat slog i alla fall som det skulle. Så jag är inte hjärtlös i alla fall.
Blodlös är jag nog. De tappade mig på fyra stora rör med blod. Jag blir inte förvånad om Dr Maria ringer i morgon och har hittat nåt nytt spännande resultat. Nån liten sjukdom måste jag väl ha missat, eller?
Nej. Nu gäller det att bita ihop. Bita ihop och bli så bra som jag kan bli. Nummer ett på listan är att få ordning på sömnen. Fick nya sömntabletter idag. De förra fungerade inte så bra. Fast jag får nog vänta ut november och december. Jag längtar till sisådär mitten av januari när man märker att ljuset återvänder. Och fina dagar med blå atmosfär.
Jag skulle ha skrivit ner nåt mer men minns inte just nu. Eller så ids jag inte. Så det får bara bli en lite sorgsen avslutning:
Till Minne
av
Dick
av
Dick
Så full av kärlek
Så full av glädje
Så trogen
Så lekfull
Så underbart charmig
Men någon i omgivningen lurade i dig gift.
Dick, varför var du så nyfiken och godtrogen?
fredag 14 november 2008
lördag 8 november 2008
En dag i sängen
Igår var jag äntligen hos läkare. Fick lite mediciner för närmaste tiden. Hon konstaterade bara att jag behövde specialistvård. Skickar remisser hitan och ditan. Blodprover skulle jag ta. Men det glömde jag. Eller, jag vet inte hur det funkar här i Sverige längre.
Med hjälp av sömntablett gick jag och lade mig tidigt och sov tre-fyra timmar. Så började vridandet och vändandet igen. Upp på morgonen, upptäcker att jag är fruktansvärt yr, snubblar omkring och hjärtat slår. Kollar blodtrycket, inte bra. Är redo att ringa sjukhuset men lägger mig i stället. Nu är det nog ok tror jag. Bara lite tryck kvar i bröstet. Blodtrycket ok.
Jag som hade tänkt vara social idag och ringa syster för att höra om vi skulle se på TV ihop. Nu orkar jag inte. Ska nog sova snart igen.
I morgon är en annan dag.
Dagens historielektion
Den 8 november 1520, ägde Stockholms blodbad rum på Stortorget i Gamla Stan. På Kristian II:s order miste 94 personer huvudet, däribland Gustav Vasas far och många av hans släktingar. Adelsmännen blir halshuggna, för det är ett adligt privilegium, emedan övriga hängs i den höga galge som står på torget och en del blir upphängda med stövlar och sporrar på, så som de kommit inridande i staden. I flera dagar får de döda kropparna ligga kvar på torget och först på lördagen tänds ett stort bål på Södermalm, dit man släpar de dödas kroppar för att brännas. Sten Sture d.y. har varit död och begravd i ett halvår, men nu låter Kristian gräva upp hans kropp för att brännas med de andra motståndarna.
Kan jag ha varit med där i ett tidigare liv? Därför jag haft en sån dag idag? :)
Och varför i hela friden får jag inte till det med layouten????????????
onsdag 5 november 2008
SVBK - Sveda Värk o Bränn Kärring
Min huds protester mot att bo i Sverige. Klagade på fuktiga vintrar i Grekland... 
Önskelista:
- Sol
- Luftfuktare
- Cortison
Snart ser jag ut som Odjuret igen.
Dagens historialektion:
Den 5 november 1810, adopteras Jean Baptiste Bernadotte av kung Karl XIII och får det mer svenskklingande namnet Karl Johan. Jean hade redan den 21 augusti 1810, vid riksdagen i Örebro blivit vald till svensk tronföljare och utsedd som chef för den svenska krigsmakten den 25 september samma år.
Födelsedagskalas x 2
I söndags firade Lina och Pascal sina födelsedagar. Lina räknar neråt och Pascal samlar på år.
Detta kalas har Pascal pratat om i evigheter. När jag kom hit i somras var nåt av det första han sa till mig: Du får komma på mitt kalas! Lina berättade då att han planerat sedan i våras någon gång.
De flesta var välkomna på hans kalas. Inte alla dock. Vi var på Sommarland i Skara. Vi väntade på tåget för att göra en rundtur på området. Vi var inte ensamma. Bland många andra var det en liten söt flicka i Pascals storlek. Hon lekte med kedjorna i vänteområdet. Det störde tydligen Pascal. Kanske att han också ville leka som hon men inte vågade? Hur som helst så spänner den lille pojken ögonen i den lilla flickan och utbrister: Du får inte komma på mitt kalas!
Pascal kalasade ordentligt. Först var det dagiskompisar i halloweenmiljö, sedan kom släkten då borde det bli lugnare. Men, men det är livliga barnbarn jag har...
Nya lakan och täcken måste ju invigas:
Foto: Sofi Lind
Tårtdags. Pojken ser fram emot att blåsa ut ljusen. Men då sätter gästerna igång och ska sjunga!
Kommentator: Viktor Lilliesköld
Det var en stor dag för Pascal. De flesta gästerna åkte hem samtidigt. Den lille pojken sitter i fönstret och tittar på alla bilar. Jag ser hur förundrad han är och säger: Tänk, att det kom så många. Han tittar bara allvarligt på mig och nickar och fortsätter att titta på "trafikkaoset" som han orsakat.
lördag 1 november 2008
Jag Fryser
En av de positiva sakerna jag pratade om inför återflytten till Sverige var att jag inte skulle behöva frysa, inomhus.
Men, Jag Fryser. Som tur är flyttar jag snart. Förhoppningsvis blir det varmare i lilla lägenheten än i lilla stugan.
Första november och jag har noterat att månaden var alldeles för kort igen. Så blir det till att trolla igen, i arton dagar. Så småningom blir det nog bra...
Nej, fy då. Sitta här och gny. Nu får det bli nåt matnyttigt:
Dagens Historielektion:
Den 1 november 1905, upplöses den svensk-norska unionen efter förhandlingar i Karlstadskonferensen, som förhandlingarna mellan Sverige och Norge under tiden 31 augusti–23 september 1905 kallades. Den ledde till Karlstadskonventionerna, i vilka Norges rätt till självständighet godkändes och regler för unionsupplösningen föreskrevs.
Svensk Unionsflagga
och norsk
och norsk
Aktuella kommentarer till 9 maj 2002
'MEN som tur är, så är det ju som sagt kroniskt.'
Vad är det som är tur med att depressionen är kronisk undrar jag...
'Jag har nog blivit motbevisad nu'
Vem har ljugit? Det har jag förträngt.
Och så var det lille Erland:
Som blivit stor:
och storebror
Till Pascal
Och lite har ändrat sig. Då tampades jag med hemsidan. Nu, inatt, tampas jag med att få foton och text där jag vill. Ger upp...
den 9 maj 2002 kl 02:20
Hej, nu är jag här igen. Jag har haft ett par "bra" dagar. De gick bl a åt till att fixa till den här siten. Vi lyckades samarbeta.... Tyvärr fick vi inte ordning på allt, men jag tror att det är mer Tiscalis fel än vårt.
Medan jag fortfarande kommer ihåg det vill jag nämna att det är fantastiskt med depression!!!! Ok. egentligen inget fantastiskt med depressionen i sig. Men de här stunderna/dagarna/veckorna/ som liksom bara dyker upp och jag tror att jag aldrig mer ska bli deprimerad. Vad jag måste lära mig nu är att de här stunderna/dagarna/veckorna faktiskt kommer. Och att jag ska ta vara på dem och njuta. Lika omöjligt som det känns att jag ska må dåligt igen när jag mår bra, lika omöjligt är det att tro att jag ska få tillbaka de här stunderna/dagarna/veckorna när jag kan kliva ut ur skalet. Kärt barn har många namn. Jag kommer nog att kalla skalet, bubblan osv vid många olika namn, om jag fortsätter skriva här. Jag tror att det är positivt om jag skriver. Även om jag när jag skriver mår som sämst. Då är det ju alltid bra, eftersom jag får ut mina tankar... eller hur blir det?.
Nu så här, på väg tillbaka in i bubblan blir jag stressad. Jag får ångest. Jag blir orolig, Jag blir rädd. Jag vill bara gråta, jag vill inte mer... Inte nu igen! MEN som tur är, så är det ju som sagt kroniskt. Något jag måste leva med. Måste bara lära mig hur. Har alltid varit godtrogen. Trott alla om gott. Själv kan jag inte ljuga och trodde inte att någon annan gjorde det heller. Jag har nog blivit motbevisad nu, efter 46 år. Jag menar inte att alla ljuger. Bara att många undanhåller vad de egentligen tycker. Jag säger vad jag tycker, och det verkar vara ett hot, för dem...
Ska jag kunna lita på någon mer. Jag vill så gärna. Det är ju min natur. Att lita på mina medmänniskor. Usch... jag känner mig bitter. Jag vill inte bli en gammal bitter bitch. Jag är ju en människa som vill ha skoj, roa mig med vänner. Inte sitta här och vara besviken på omvärlden.
Har bråkat med Comviq i två dar. Har betalat 350 kr för att låsa upp telefonen, resulterade i att telefonen inte går att använda. Efter sex samtal till Comviq plus ett till Siemens har jag fortfarande inte fått någon kundservice. Undrar hur jag hade reagerat om jag mått "normalt"? Undrar hur jag hade reagerat den där gången i Prag när det strulade till sig med flyget, om jag hade mått normalt. I fallet med telefonen, startade allt som ett lugnt påpekande om mitt problem. I morgon kommer jag garanterat inte att vara lugn...
Fy vad jag svamlar. Men det beror på att mina sk vänner har börjat bråka med mej igen. Jag klarar inte att tänka riktigt klart. I morgon lär det bli värre. Undrar just vilken hjärncell som ska diskutera med Comviq i morgon? Det blir inte jag utan någon av mina vänner. De är mycket aggressivare än vad jag är. Jag blir lite orolig över vad de ska ställa till med i morgon.
Jag vill bara avsluta med en god nyhet. Igår tog mitt barnbarn sina första cirka fem steg. Det var i ren ilska för att han ville komma åt sin pappas mobiltelefon, (brås han på mormor tro?) . Men i kväll gick han utan att vara arg.
Foto tillagt 2008-11-01
Vi återkommer! Vi måste ju också skriva introduktionssidan. Vi har inte bestämt vem som ska göra det. Britt-Marie eller Britt-Marie tillsammans med hennes vänner. Spänningen blir oliiiiiiiiidlig. Vad blir resultatet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)