Dagen har förflutit...

... med en känsla av totalt misslyckande.

Jag har utslag på armar, på ben, på magen. Små ettriga saker som kliiiiiiiiiiiiiiiiiiiaaaaaaaaaaaaar! Högerarmen är redan sönderriven, när följer resten?

Det är varken utslagen eller klådan som gör att jag känner mig misslyckad. Anledningen? Jag hade en tid på Vårdcentralen i förmiddags så att läkare skulle se på mina utslag. Den, tiden alltså, missade jag. Vaffö då då? Som vanligt hade jag sömnproblem och somnade strax innan det ar dags att gå upp. Då struntade jag helt enkelt i att gå upp...

Och här sitter jag med kliande utslag.

Men det finns ju värre saker. Såsom att fina relationer brister. Att se nära och kära separera gör ont. Nu! När de kämpat sig igenom de tunga åren med studier i kombination med barnafödande. Nu när de skulle börja leva ett "normalt" liv.

En moders/svärmors/mormors hjärta gråter. Vad spelar då några kliande utslag för roll?