... främst kan jag inte låta bli att undra över hur det gick för Pappa idag på KSS. Tja, jag undrar inte så mycket över resultatet av undersökningen som över hur han kom tillbaka till Lidköpings Sjukhus. Jag borde nog ha åkt med! Allt hände ju så snabbt. Jag kom upp på besök, fem minuter senare kom sköterskan och berättade att taxin till KSS skulle komma om fem minuter. Oooooo. Och idag när pappa var sitt gamla vanliga jag igen, förutom yrseln och problem att gå. Men humöret och ... det andra... Jag berättade några gånger för honom hur det skulle gå till på KSS. Men men, hade han tålamod att vänta på taxin? Jo, det måste han ju ha haft. Annars skulle ju sjukhuset hört av sig och vi fått lämna efterlysning :) . Pappsen! Jag är bara glad över att de inte hittat nåt problem i hjärnan. Pappa är arg för att de inte hittat nåt fel. Det är min far det!
Sen är jag ändå en aning orolig. Vad ska hända nu? Det kanske är helt "normalt" att en 82-årig man känner sig yr och har problem att gå...? Men då klarar han ju inte av att vara ensam hemma. Kanske skulle fungera med hemhjälp som söstra mi sa.
Så kom vi då in på det jag skulle säga sist och sist (?). Ancie och jag stannade kvar i Stadsträdgården en stund. Satt och småpratade i den fina parken. Så gick vi och kollade vad som var planterat i de stora krukorna: Citron, Fikon, Mandarin mm mm. Det gjorde ont... Det hade ju jag i min trädgård för ett år sedan...
Aj, vad det gör ont :( . Kanske att jag ska ta emot den där flygbiljetten i alla fall? Jag kommer till Grekland och jag får uppleva äventyr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar