torsdag 30 december 2010

Apropå ett par ...

... länkar jag nyss la upp på Ansiktsboken.

Pappa var min idol när jag var liten och jag tyckte om att sjunga med honom. Jag sjunger/sjöng ju hellre än bra och när jag blev lite äldre än liten anmärkte han på att jag sjöng falskt. Falskt? Vadå? Vad betyder det? "Du sjunger fel."


Britt-Marie accepterar inte detta. Går in på rummet och knopar ihop en egen sång. Så ut till pappa för testa honom. Sjöng. Frågade: Så vad säger du nu då? "Bättre"

Jamen, det är ju klart att det är bättre, jag har ju skrivit sången själv så då kan jag ju inte sjunga fel!!!!!!!!!!!!!!!

Men min sångglädje dog...

...

Fortfarande ...

... här. Och det är morgon.

OM det blir behandlingsstart i januari skulle jag vilja ha/komma på en FEST innan. Eller förresten, jag ska kolla upp julklappen från Lina. Här ska det bli kryssningsbokning av. Jag och tre till. Erland tyckte givetvis att han, Pascal och Lina skulle föja med. :)
...

Vad händer ...

... här då?

Inte mycket om nåt alls...

Väcktes av telefonsamtal i förmiddags. Från Bilverkstaden. De har äntligen tittat på min bil och hittat felet. Kopplingen sa han och sen räknade han upp en hög med saker som skulle ingå i reparationskalaset. Jag sa bara ja ja. Han kom fram till den lilla nätta summan av 7000 svenska riksdaler. Tur att jag ska få en slant av pappa i januari.... I detta belopp ingick givetvis hämtningen av bilen från parkeringen. När jag "bokade in" den sas det att man skulle debitera ett symboliskt belopp för tjänsten. 500 svenska riksdaler kallar jag inte för symboliskt belopp. Bilen får jag i slutet av nästa vecka. Deras symboliska belopp och långa behandlingstid gör att jag inte återkommer till den verkstaden. Det får nog bli Falcks igen vid nästa tillfälle. Och det blir säkert snart. Besiktning skulle ha gjorts innan årsskiftet men det kan jag ju se i månen efter. Undrar om Bilverkstaden tar åt sig att utföra den tjänsten också, mot ett symboliskt belopp? Nej tack, jag åker allt själv.

Nästa händelse för dagen: Fick kallelse från Vuxenpsyk. Ny tid och NY LÄKARE!!! Ja, jag har klagat över Psykiatrinnan hos mina kontakter på Dagsjukvården. När jag berättade om saker hon sagt tittade de på mig som stora frågetecken. Ser med spänning (dubbeltydigt) fram emot att möta denne man.

Väntar lite otåligt på nyheter från KSS. Ja jag vet att det i bästa fall blir så att det blir i januari men otålig kan jag väl vara ändå. OM det blir behandlingsstart i januari följer Lina med Mammamamman för att hålla handen ;) .

Några sista ord för idag (inatt, denna morgonstund):

JAG VILL HA REGN!





...

torsdag 23 december 2010

I dag fick jag ...

... Herrbesök. Tänka sig en karl kom och knackade på dörren ;) . Nej, det var inte mig han ville ha. Han ville köpa min bil...! Han hade sett den ståendes på Nettos parkering och undrade om jag ville sälja den.

Det kanske är så man ska göra? Gå och ställa sig på en parkering och se ensam och övergiven ut?

Nu ska jag pumpa upp madrassen. Jag HAR herr- eller nåja, pojkbesök. Två troll som intagit min säng.

...

torsdag 9 december 2010

I mitt sömnlösa ...

... tillstånd kom jag på något intressant som Läkarinnan berättade.

Mitt tillstånd med hänsyn tagen till alla värden kan vara "icke-smittsam" :) . Eventuellt skulle restriktionerna i mitt fall kunna begränsas till att jag inte får ge blod eller donera organ. Men de lärde tvistar lite och man tar det säkra före det osäkra och helgarderar. Men det var ändå skönt att höra. Kanske kan oroa mig liiite mindre då?


 Hepatit C Virus, mina "gröna" inkräktare

...

Det kanske ...

... närmar sig?

Var på Infektion, KSS, idag. Nu är jag uppsatt på listan över de som eventuellt startar behandlingen i januari. Eventuellt, ja. Man startar bara tio åt gången, en grupp i januari och en i september. En annan läkare än min väljer sedan ut vilka som blir de tio "lyckliga".

Men det finns ett par saker som talar till min fördel: åldern. De flesta är yngre.

Beträffande behandlingstid och resultat finns det ett par saker som talar till min nackdel: åldern. Pga av min höga ålder måste jag räkna med 24 veckors behandling, men redan efter fyra veckor kan man se om det räcker med tolv veckor.

Lyckas inte denna behandling, delvis beroende på min höga ålder, så är det en ny behandling på gång. För min genotyp först om kanske fem år.

Sen ville de att någon anhörig följer med mig vid behandlingsstart. Någon frivillig?

...

fredag 26 november 2010

Apropå...

...det jag skev 13 juni...

Läkaren var förvånad över att jag gått upp ytterligare några kilo. Nu när jag berättade att jag gått upp 50... var han som ett frågetecken och hänvisade mig till Vårdcentralen ...
...

Kanske att...

... jag skulle tänka om?

Det finns ett hem i Grekland där jag är mer än väl välkommen. Skulle det kunna bli mitt andra hem? Kan förhållandet med V fungera bättre så? Om vi bara ses i bland?

När jag var på Kos sist fick jag för mig att jag mentalt gick igenom en massa och var klar med Vasilis. Men fortsatt så har jag tänkt på honom nästan dagligen.

I kväll tänkte jag på honom igen och då ringer telefonen. Ja, det var V. Har inte pratat med honom sedan i juni. Snacka om ömsesidiga känslor...

Jag tror att jag måste ta en tur till Thiva. Sa att jag inte kunde komma i jul pga Lina med barn. Kanske nyår?

Det kanske kan bli ett avslut då?


...

lördag 20 november 2010

Bättre ...

... påläst.

Var som ofta väldigt sömnig tidigt i kväll. Gick och la mig nio, somnade vaknade vid elva pga huvudvärk. Lyckades somna om men gick upp tolv.

Jag h ar tillbringat en del tid med att läsa på om Hepatit C och behandlingen. Inser att jag nog varit lite optimistisk när det gäller behandlingstiden. Tolv veckor kan räcka för min genotyp, men rekommendationen är ändå 24 veckor. Jaja sånt man får ta ...

Så får jag hoppas på att allt går vägen och eventuellt kanske utifall att se fram emot en längre vistelse på Kos till hösten 2011...

Om jag vore gjord av pengar skulle det allt va skönt med en tur till Sandra Spa (Polen) nån gång under pågående behandling.


Drömmar och fantasier. Nu känns det nästan som att jag skulle kunna sova igen. Dags för mer drömmar alltså ;) .
...

fredag 19 november 2010

Tittade på en ...

... bild på Kosnews blog. Nu pågår beskärningen av träden i staden.

Hur reagerade jag? Ångest!

Vet vad jag vill men inte kan...
...

tisdag 9 november 2010

Bara en liten ...

... reflektion.

När jag bodde hemma i Grekland gick alla resor Grekland - Sverige i rätt riktning. Såg alltså verkligen fram emot att komma till Lisch och träffa familj och sen var det skönt att åka hem igen.

Väl hemma på Kos tog det så gott som alltid ganska exakt tre månader så längtade jag allt efter de mina i Lisch.

Nu går ju resorna på fel håll... Nu har jag varit i Lisch i en månad och längtar galet hem till Kos...

...

söndag 7 november 2010

Skit, Shit och ...

... skatà.

Har haft ett par veckor när fötterna var nästan normala i storlek. Pratade med medicindoktorn i torsdags. Alla prover helt ok och eftersom jag då hade ganska ok fötter fann jag mig i det.

Nu, just nu, har jag absolut inte ok fötter. Vad f..n är det som är fel?

...

fredag 22 oktober 2010

Så sitter jag ...

... då här kl 5:13 och vill gå och sova men jag är inte trött...

Det är inte kul. Jag måste ha en normal dygnsrytm för att orka med. Vareviga dag är en kamp för att hålla humöret uppe. Jag har kämpat på bra, men sedan jag kom tillbaka från Kos så verkar det som att glöden slocknat. T ex så har jag inte kommit ur pjamasen idag. Och nyinflyttade grannen kom och ringde på och presenterade sig. Trevligt. Men undrar vad hon tänkte?

Nu ska jag vara lite positiv: De dagliga pyttepromenaderna på Kos har förbättrat min rörlighet. Ännu ett stort skäl till att jag måste få dygnsrytmen tillbaka annars blir jag ju snart förstelnad igen.

NLT har landat och jag går strax till sängs för att läsa den. Nej förresten. Jag är ju inte klar med onsdagstidningen än. Eller? Ja ja NLT blir det i alla fall. Sedan lär jag sova till i morgon sent igen. Mål: Komma i säng tidigt i kväll...

...

måndag 18 oktober 2010

Här sprudlar ...

... det av aktivitet. Not.

Kan det bero på att jag befinner mig i ebbläge? Deprimerad är jag ju inte som den visa säger.

På Kos var det givetvis bra. Men lite trist att inte vara så rörlig som jag ville. Fötter och ben protesterade. Inte ens cykel klarade de av. Benpåkarna hade problem med att hastigt inse att de behövdes som stöd när cykeln stannade...

Så det bidde till att hålla mig i och omkring hotellet och med utvalda viloplatser på vägen. Två gånger lyckades jag ta mig lite längre. En gång fram till centrum för att aktivera mitt Alphakort så att jag fick lite pengar.

Andra gången! Yes! Jag kom ut på en båttur med Frederike. Valde henne för att jag i så många år lovat att åka med. Sen att resan blev helt gratis plus kaffe och en öl gjorde ju inte saken sämre. En härlig dag var det!

På väg in till Pothia, Kalymnos


Tre veckor gick fort. Men det kändes ändå lite ok att åka. Saknade att ha mina saker omkring mig, mitt "hemma". Ett litet hotellrum är inte så kul i längden. Synd bara att mitt "hemma" ligger på fel plats.

Tillbaka i Lisch var det dags för arbetsträning som jag skolkade från. "Orkade" inte. Och ska sanningen fram så hade jag varken kläder eller skor heller. Det hade varit lite kallt och kufiskt att komma med pyamasshorts och sandaler. Det är varken lätt eller billigt att hänga med när kropp och fötter och ben brer ut sig på alla håll.
Nu har jag i alla fall hittat ett par skor för 50 kr. Jackan blev inte lika billig och inte byxorna heller...

Apropå svullna fötter. Mitt ämnesomsättningsprov var helt ok. Telefonsamtal med läkaren inbokad 4 nov.

Efter att ha förberett mig till själ och kropp (psoriasis) var jag redo att starta Interferonkuren. Enl min läkare skulle den kunna startas på ca en vecka efter beslut. Men men läkaren föräldraledig. Ber om en annan läkare men nej. Jag kommer att få kallelse till ord läkare i december. De har redan startat de tio som startas på hösten och nu ser det ut som att jag inte kan börja behandlingen förrän i januari. Ett trist bakslag. Jag grät t o m några tårar när jag fick beskedet.

Januari, februari, mars.... Det var ju i mars jag eventuellt ville inleda en längre vistelse på Kos...
...

måndag 13 september 2010

Idag var det ...

... dags för studiebesök nr två.

Oavlönat legoarbete. Rent principiellt så är jag nog emot att det är oavlönat. Men det är arbetsträning på en nivå som kan hjälpa mig framåt. Och underbar utsikt från jobbet får jag. granne med Lina ;) .


Så, nu blir det tre veckors semester och den 11 oktober börjar jag jobba :):):) .

Spännande.


...

torsdag 9 september 2010

Idag är det ...

... ebb.

En riktigt låg dag.

Humöret växlar kraftigt tydligen. Kanske att jag t o m är lite svagt bipolär? Nej visst ja. Tänkte inte på det. Jag har ju ingen depression ens...

I morgon är en annan dag.

...

onsdag 8 september 2010

Mötet är givetvis...

... avklarat sedan "länge".

Och jag har hunnit med studiebesök på 47:an. En samlingsplats dit jag kan gå när jag känner för det. Dit kommer jag att gå. Vill gärna hinna med åtminstone ett besök innan min lilla tripp. Men jag får inte stressa upp mig bara för att hinna med det...

Ett studiebesök återstår. Kanske blir det på måndag? Utsikten. Där utför man diverse "arbetsuppgifter" , får en "flitpeng" och har bestämda tider. Jag behövwer lite bestämda tider. Därför lockar det mig. Men det ska bli intressant att se vad det är för arbetsuppgifter. Är det till välgörenhet så är det ok. Annars är det väl inte rätt att betala en "flitpeng" för utfört arbete? Jaja. Jag har inte varit där ännu. Oavsett så är det bra för mig. Mitt mål är ju att komma i avlönat arbete och detta kanske är ett steg på den vägen?

Nya blodprov lämnade. Svaren skulle skickas i början av denna vecka. Så det blir väl till att jaga Medicin som vanligt. Nu har ju Herr Doktorn legitim orsak till att inte kunna svara. Han är ledig i tre veckor. Sen är jag inte här i tre veckor... Men, jag blev lovad att någon skulle ta tag i det. Det blir väl jag det :) .


I och med att jag inte ska vara härvarande i tre veckor så brådskar det eventuellt inte med svaret. Dvs om det är positivt. Annars är min tanke den att jag ska sola och må gott i tre veckor, sedan är jag inställd på att starta interferonkuren. OM svaret på provet är positivt måste jag skjuta på interferonet ytterligare.... Men det vore allt skönt att veta vad som gäller.

Känner mig redo för buskuren mot hep nu:

Må skit i tre/sex månader: Vadå det är ju ändå vinter!?!
Tappa håret: Det växer ut igen. Kanske jag kan få en häftig peruk?
Avmagra: Underbart
Psoriasis: Botar ju det jag har nu. Sen finns det ju salvor. Eller en solresa?
Crohn: Detb är nog ok, tror vi.

Sedan är ju chansen ganska stor att jag blir frisk från hep och kan ta tag i tänderna :) .

Den som lever får se.

måndag 30 augusti 2010

Spänd förväntan ...

... över vad morgondagen leder till.

I morgon bitti är det sk vårdplaneringsmöte: Deltagare: Jag, mina kontaktpersoner på Dagsjukvården och en dam från Kommunen.

Dagsjukvården ska givetvis avslutas inom kort och jag traskar vidare till kommunens omsorg.

Hoppas på ett bra möte! Spännande...

...

lördag 28 augusti 2010

Ooooh så skönt....

... hittade förklaringen till att jag varit så "låg" de senaste dagarna. :)

Jag hade bytt plats på två av medicinförpackningarna. I stället för antidepp medicinen har jag tagit antihistamin... :)

Nu blir det nog bättre om ett par dar igen.

...



onsdag 25 augusti 2010

Så sitter jag ...

... då här igen, tämligen nyvaken. Slocknade på soffan strax efter 19. Vaknade, somnade vaknade osv fram till 22. Då steg jag upp och tog på pjamas...

Var hos pappa idag. Hade tänkt mig att hjälpa till med lite av varje. Nej då. Nu behövde han inte hjälp. Han ska uträtta alla ärenden själv i morgon.

Lina ringde, Ville ha hjälp på ridskolan, bara lite. Men hon ringde typ när det var dags att åka och jag satt och åt. Sen vet jag inte hur det funkar med värken och tröttheten och och och. Nekade hjälpa till :( . Strax efter ringde hon igen och undrade om jag kunde hämta pojkarna, åka med dem till MacDonalds för vidarebefordran ut till Kålland. Lina hade upptäckt att de startat en vuxengrupp direkt efter pojkarnas ridlektion. Me usch och fy! Jag gjorde Lina besviken igen :( . Nu ska jag se till att ladda inför nästa tisdag.

Först ska jag ladda inför morgondagen: Line Dance Premiär.

...

tisdag 24 augusti 2010

Ännu en dag ...

... avklarad, med råge.

Det var skönt att komma till Dagsjukvården idag. Fick chansen att ventilera lite med "tjejen" som jag har bäst kontakt med. Hon har kommit tillbaka från semestern och märkte genast att jag blivit sämre igen. Till skillnad från psykiatrinnan då... Skönt att känna lite uppbackning.

Åkte sedan vidare till banken för att hämta bankgirobetalningslappar till pappa. Stekpannan (han hittar inte sin) var redan på plats i bilen. Så skulle jag då iväg till fadren. Sååååå fruktansvärt trött, sömning rentav. Hem i stället. Tänke mig att läsa tidningen och sedan uträtta dagens uppdrag. Somnade. Upp, värmde mat innan dagens uppdrag. Åt, så trött. Liiite tidning till. Somnade. Vaknade 21.00. Och nu sitter jag här 04:34 och undrar hur jag ska klara av gårdagens uppdrag idag?

F--n. Jag är en övervuxen människa som låter mig styras av en egocentrisk far. Med ålderns rätt får han lov att vara lite egocentrisk men han har väl inte alltid varit 83 år, eller?

 Jag måste tänka på mig oxå. Du är så skör ännu, som hon sa idag...


En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. 

Källa: Nalle Puhs Lilla Instruktionsbok
 ...

söndag 22 augusti 2010

Kände mig så ...

... nöjd.


Med hjälp av två Dimor och två Citodon lyckades jag GÅ till Hemköp, handla och gå hem igen. Utan att sätta mig en enda gång. Ont gjorde det, men jag KLARADE det.

Sen ringer telefonen...

...

lördag 21 augusti 2010

Lite resfeber....

... känner jag allt av. Bara ca 25 dgr och 15 tim till jag sitter på flyget.


Kanske skulle ta och skriva packlista som jag gjorde förr i tiden? Nej, det ska väl inte behövas. Jag kan ju handla på plats. Vad som är viktigare dock är lite annan planering. I år får det inte bli en massa hotellrumsvistelse. Så cykel ska hyras! Då tar jag mig smidigt runt i min lilla stad. Och till mitt älskade fd hem i Ambavri. Finns det en Trazanaki där tro (= min hund). Dick ("min" andra hund) finns ju tyvärr inte där. Han blev matförgiftad för två år sedan. Tyvärr ganska vanligt i Grekland.

Många saker poppar upp som jag vill göra, platser jag vill besöka, människor jag vill träffa.

Så, i stället för packlista så får det bli en att-göra-lista.

Längtar
...

tisdag 17 augusti 2010

Historien upprepar ...

... sig.

Har haft date med min psykiatrinna idag. Återigen undrade hon vad jag gjorde där. Du är ju inte deprimerad! Helst ville hon slopa all medicinering. Du har ju kontakt med vårdcentralen också. Nej sa jag. Nu går jag ju här. Vaffö dådå? För att de ville det i Falköping. Jaså? Sömntabletter? Nej det vill jag inte ge. Var har du fått de utskrivna? Falköping. Och via "Mina Vårdkontakter" på internet. Men? Kan man beställa medicin på internet?!? Ja, via "Mina Vårdkontakter". Vad är det? Föreslog att hon kunde gå ut och läsa på det stora anslaget som de hade satt upp i väntrummet...

Summan av kardemumman. Jag fick lite mediciner utskrivna. Och det blir en date till vid nyår ca. Sen vill hon ha bort mig därifrån. Undrar just vad dom skulle säga i Falköping om jag berättade?

Apropå att historien upprepar sig. Att jag tycker om gratissaker vet ju en del om ;) ,  det startade tidigt i mitt liv. Igår var jag med pappa till mäklaren. Han höll till i gamla Sparbankshuset. Där har jag varit som barn med mamma. Vid ett tillfälle kollade jag in lite broschyrer som de hade i ett ställ. En kassabok! Den såg kul ut så den tog jag. Senare slog det mig att den nog inte var gratis! Jag hade stulit! Så var jag då i samma lokal igen. Nu med pappa. På bordet stod det en mugg med pennor... Det var reklam på dem så de var nog gratis, eller?


...

onsdag 11 augusti 2010

Nattvak...

... var det längesedan jag var med om. Men så kan det gå när man går och lägger sig klockan 19.00.

Jag är så otroligt trött nästan jämt. Jäkla hormoner! Eller vad det nu är som är fel. I morgon kommer det nog en remiss för mer provtagningar.

Det värstaste för tillfället är dock att jag känner mig väldigt "skör". Nära ett nytt sammanbrott?

Nej, det tillåter jag inte! Ska se till att ta tag i operation skräpkörning så snart som möjligt så att jag får ordning i lägenheten. Den stora stora stora tunga tunga tunga trasiga TVn vet jag inte vad jag ska göra med. Vägrar att bära den igen. Sist hade jag ont i ryggen i ett halvår. Kanske skulle hänga en gardin över den och ha som prydnad i nåt hörn?



  ..

torsdag 5 augusti 2010

Till att börja med...

... så har jag inte sk Cusings Syndrom. Det tyckte vi var skönt doktorn och jag. Detektivarbetet fortsätter dock. Något är ju fel. På måndag kommer en läkare tillbaka från semestern. "Min" läkare vill då prata med henne om mig. Hon lär enligt honom vara den som kan mest om hormonsjukdomar här i Lidköping. Känns så skönt att det kollas upp. Mer provtagningar följer i nästa vecka.

På måndag blir det lite dagsjukvårdande igen. Går bara en gång i veckan numera. På tisdag har jag date med psykiatrinnan igen. Hon som jag aldrig mer ville träffa... Ska bli spännande att se hur hon bemöter mig denna gång. Efter påtryckningar från Falbygden...

Nästa måndag, den 30:e är det så dagsjukvården igen. Då har jag date där med kvinnan i Kommunen som har hand om de kommunala aktiviteterna för sådana som jag. Spännande att höra lite mer om det. Har läst lite på nätet och det finns säkert någon sysselsättning som passar mig.

Mitt uppe i dessa petitesser har jag så en far som ska flyttas. Det är mycket nu. Inte blir det lättare av att han "vet" och "kan själv" och sen varken han vet eller kan eller orkar eller förstår(?).... Flyttlasset går i alla fall den elfte. Har han packat allt då som han säger att han ska? Låter han bli att städa? Det kommer städfirma. Om jag orkade skulle jag vara där för att se till att han får gjort det han måste få gjort i stället för att torka fläckar på en matta i stället för att torka väggar i stället för... .... .... Hoppas flyttfirman har med sig lite lådor trots att jag sa att de inte behövde packa. Kanske skulle ta och ringa igen och förvarna?

Det känns inte lättare när jag har en känsla av att pappa inte kommer att klara av att bo i sin bostadsrätt särskilt länge. En av mina kontaktpersoner på dagsjukvården berättade om sin granne. Hon flyttade från hus till lägenhet. Bodde där i två, max tre månader innan det var dags för äldreboende...  Ja ja. Då blir det i alla fall inte lika mycket att flytta på.

Vem ska hjälpa mig då? Jag kommer knappt in i min lägenhet längre pga allt som måste till tippen. Kanske skulle ta och boka flytthjälp till mig med?

Idag blev det lite för mycket för mig med. Ett inte alls roligt ångestanfall men om en vecka blir det nog lugnare. Hoppas jag.

torsdag 22 juli 2010

En historisk dag...

 ... idag. Jag har tvättatm bilen! Och den är nästan ren på utsidan. Allt smuts lossnade inte, det var ju två år sedan den tvättades. Det var faktist Vasilis jobb att sköta detta men nu är han ju inte här så då fick jag ge med mig ;).

Återstår bara att fixa det på motorhuven som inte maskinen klarade. Oxå insidan oxå då förstås...

måndag 19 juli 2010

Det är faktiskt som så ...

 ... att jag, trots allt ser ganska positivt på framtiden. Det är några bucklor som måste passeras men det känns ändå som om 2010 blir året livet vänder den ljusare sidan till. Skönt att vara lite optimist för en gångs skull.

Positiva saker som hänt i år?
  • Jag börjar så sakteliga vakna ur den "koma" jag hamnade i när Tony lämnade oss.

  • Äntligen har de tagit mig på allvar på Psyk. Det känns skönt att ha något jag "måste" göra emellanåt. Varje dag blev för mycket men nu är det två dagar i veckan. På onsdag ska vi ha uppföljning - då kanske jag slussas vidare till Kommunens verksamhet. 
  • Min viktuppgång och mina svullna fötter, anklar mm mm. Ha ha :) Positivt!?! Ja, nu tar man mig på allvar inom sjukvården också. Utredning pågår.  
  •  
  • Handikappersättning!!! Yes! Jag är jätteglad att jag fick igenom det, men blir ännu gladare om min överklagan går igenom. 
Mycket vill ha Mer;) - Det handlar i huvudsak om kostnader för Klimatvård där försäkringskassan menar att Landstinget ska stå för det och Västra Götalands Regionen är snåla med allt som gäller hälsoresor. Men med hjälp av Psoriasisförbundet och min (över) läkare på Hud, KSS kanske det ordnar sig.

I morses lämnade jag blodprov till Dexametasontestet. Läkaren misstänker tydligen Cushings syndrom. Ännu en autoimmun systemsjukdom. Eller ? Ännu en? Alla hänger i hop på ett eller annat sätt. Jag har läst på en del de senaste veckorna. Det finns många och ibland vaga symptom på Cushings. Det har blivit ett antal aha-upplevelser.

OK, vet ej ännu om det är Cushings, men nåt lurt är det och doktorn håller med. Jag tror starkt på att det är behandlingsbart i alla fall :) .

Så till något annat, om inte doktorn säger stopp och belägg: I höstas "råkade" jag hitta en resa till Kos till hyfsat pris, 15 sep tre v Paritsa, direktflyg från Stockholm. Jag slog till och bokade, tänkte att det löser sig nog både med humör och ekonomi till dess...

Jag har slått bort den där resan ur tankarna totalt, inte minst när jag for till Polen! Nu närmar sig slutbetalningsdatum och snart ramlar den retroaktiva handikappersättningen in på kontot.

...




 

                                       

tisdag 13 juli 2010

Känner mig änna...

 ... nästan gråtfärdig.

Jag tycker att det räcker med hälsoproblem!!!

Pratade med medicinläkaren på Akuten idag. Och Dexemetasontestet ska göras och under tiden tills han fått resultatet ska han prata med sina kollegor om mitt lilla fall...

Han blev ganska stum när jag berättade att jag gått upp ytterligare tre kilo sedan vi sågs. Jag blir så trött (och ledsen). Kan de inte bara stoppa in mig och utreda?

Också gick teven sönder också...

 ...

fredag 9 juli 2010

Försöker komma underfund med...

 ... hur systemsjukdomar fungerar. Hittar väldigt lite information. I alla fall om hur de hänger ihop. Jag har i alla fall några av dem, tror jag.

Mina diagnoser i kronologisk ordning:

Psoriasis
Psoriasis Artrit
Klinisk Depression
Morbus Crohn
Hepatit C
Onda knän (Artrit/Artros?)
Besvärlig höft (Artrit/Artros?)
Kraftig Viktuppgång
Ödem i första hand upp till strax över knäna. Men jag tror nog att jag är lite svullen överallt.

Psoriasisen och depressionen förbättrades märkbart i Grekland. Då kliver i stället Crohn in i bilden. Och så småningom märkte jag av ett visst besvär med att ta mig i och ur bilen. Knä/höftproblemen startade.

Första tiden i Sverige: Knävärken fortsätter. Viktuppgången inleds.

Efter ett tag i Sverige: Psoriasisen återvänder och Crohn klingar av.

Någonstans på vägen övergår ett allmänt "stressat" tillstånd till depression. Svårt att säga när
 jag insåg att det var kört igen.  

Hela tiden ökar vikten fort och säkert. Ödem tillstöter. Vet inte riktigt när det startade. I vintras upptäckte jag att mina vinterskor blivit för små. Nu i sommar får jag vara glad när jag kan få på mig skor överhuvudtaget.  

Psoriasisen börjar avta, då rasar magen... Dags att skippa råkosten igen :(

Och som kryddan på verket: Alla de här sakerna gör att jag inte kan bota den botliga sjukdomen: Hepatiten...


.

onsdag 7 juli 2010

Nejdå...

 ... Jag är inte kvar i Polen, även om det skulle kunna tänkas se ut så här på bloggen.

I Polen hittade jag det fina vädret och det följde med till Sverige. Svensk Sommar är underbar när det är sommarväder.

I lördags var jag på mycket trevlig gårdsfest. Klarades väl av med betyg godkänt kanske. Med tanke på hur ringrostig jag är. Nu satsar jag på Folkfest i helgen.

Dagarna snurrar på och jag försöker få nåt nyttigt gjort varje dag. Två -tre timmar tillbringar jag på Dagsjukvården (social träning). Vi fikar, spelar kort, slappnar av och matar änder i Örthagsparken. I morgon är jag ledig. :)

I nästa vecka är doktorns semester slut och då har jag en telefontid inbokad. Vidareforskning beträffande mitt ödem som jag hoppas bli av med innan vintern. Kan bli lite kallt med sandaler då.

Utredning angående min rätt till handikappersättning pågår. Besked innan 1 augusti. Handläggaren på FK lät positiv...

Nu har jag nästan inte gnällt alls, eller? Säkrast att avsluta då.

 .

onsdag 16 juni 2010

Trodde ett tag...

 ... att jag hamnat lite fel.

I eftermiddags sökte jag mig till saltvattenbassängen. När jag kom in på det området möttes jag av grekisk musik och följande dekorationer:

bilderna får tyvärr komma senare

Så mycket...

... känslor kommer upp.

Inser att jag åååååldraaaats tio - tjugo år i och med återflytten 2008.Sitter som en åldring och tittar på livet. Nej! Inte som en åldring... I går kväll dansade en äldre dam ut från lokalen hållandes ett fast grepp om sin rollator...

Det kanske är en del i min läkandeprocess? En massa gamla skrotkänslor kommer fram. Ok, alla är inte skrot men väkdigt avlägsna, så en aning rostiga lär de i alla fall varit.

Once upon a time sa jag till mamma att hon inte fick komma och hälsa på mig då när hon passerat till andra sidan. Jag är därför nästan övertygad om att mina änglar hälsar på nattetid, när jag sover. De senaster nätterna har Tony varit med mig och hör och häpna (!) Ingemar och Anna.

Nu är det snart mat. Sen lite sol o bad sen gyttja.

tisdag 15 juni 2010

En liten...

... rapport.

Tyvärr så drabbades jag av ern djupdykning i humöret. Kan det ha berott på att jag glömde ta mina antideppmediciner kanske? Lätt gjort när man mår bra.¨Och att i det läget få en lapp i hande n fullteckanad med tider att passa. Ojnevojne. Det som är ett av mina största stressmoment. Nu är i alla fall humöret på väg upp igen!

Igår fick jag min första behandling (av 15) gyttjeinpackning på onda ryggen. Innan dess njöt jag i 39 gradig bubbelpool och på varma stenbäddar (?)  med avslappnande musik. Efter middagen lyckades jag ta mig nästan ända ner till havet. Åja, jag var på stranden men inte framme vid vattnet. Känns grymt att inse att konditionen bara inte finns där.

Idag har jag fått laser på min ena fotled och magnetterapi på knäna. Strax blir det Hydromassage, vad det nu är?

I eftermiddag är det grillning för alla hotellgäster och i kväll blir det dans med Polenupplevelsers´gäster. Igår var det operett, men jag orkade inte gå. Så otroligt trött, men det delar jag med de flesta gästerna här.

Das war alles für Heute

lördag 12 juni 2010

Det bidde det...

... visst! ASpropå föregående rubik.

Jag är i Polen! På hälsospa! Mycket raskt beslut och tusen tack-kramar till Ancie.

I Polen, ja, Fråga nig inte om detaljer, please. Nordvästra Polen vis Östersjön, Ortsnamnet börjar på P tror jag, resten är sjutusen gånger värre än grekiska.
. Kändes vw
Nu är det lördag kväll, jag på semester nånstans i norra Polen,nyduschad och... iklädd pjamas. Ja det är väl bara att acceptera, min kropp orkar för tillfället inte med allt Jag vill. Kanske därför jag är här?

Apropå det och annat... Hehe, jag skriver ju inte varje dag.

Nationaldagen firade jag med Pascal i Stadsträdgården. Kändes som ett kliv ut i livet! Och med denna vistelse här på Sandra gör jag nystart nr ? i ordningen.

Nationaldagsfirandet avslutades med besök på Akuten. Hade ringt rehab kvällen innan och sköterskan bedömde det som si och så akut: Men gå så snart du vill för en Läkare behöver kolla! Så jag lämnade över Pascal till Lina och mig själv till sjukvården.Summa somarum hittills: Inga hjärtproblem. Läkaren vill inleda en hormonrubbningsutreding pga svullnad och depression och +40 kg på två år.

I dag ville jag så mycket, men orkade så litet. I morgon är en annan dag!

Läkaren missade min avtalade tid idag. Medresenärer tyckte det var förskräckligt, jag ryckte på axlarna. Som på Falbygden när Ewa underade om jag inte var arg? Arg pga att vandalister slått sönder två rutor på min bil. Jomenvisstmendå? Det är ju bara sånt som händer i mitt liv och som påminner mig om att jag lever.

I kväll ville jagb roa mig. Här på hotellet elller ute på P byn, orkar ej...

Natti natti

måndag 7 juni 2010

Det bidde varken ...

 ... det ena eller det andra.

Fantiserade om att ta en billig resa nu innan sommarlovet börjar. Sen blir det förmodligen svårare att hitta billiga biljetter. Funderade över vart jag ville åka. Hade nästan berstämt mig.

Jag skulle verkligen behöva detta. Har ingen lust att återuppta ljusbehandlingen. Den som blev abrupt avbruten pga sjukhusvistelsen. Fyra - fem veckor till. Tyckte det lät mycket bättre med en tvåveckors resa. Och sedan hade jag planerat att starta Behandlingen. Såg framför mig hur jag var laddad fysiskt och psykiskt.

Så, i fredags svullnade mina fötter, anklar, vader, knän upp. I lördags ringde jag sjukvårdsupplysningen. I kväll har jag tillbringat sex timmar på akuten. Blodprover tagna för att bl a kolla om hjärtat pumpar som det ska. Läkaren adderade även mina problem: Depression + Kraftig Viktuppgång + Svullnad = möjlig orsak Hormonrubbning.

Proverna klara nån dag nu i veckan. Sedan blir det eventuellt Hormonutredning.

Tja, resorna blir billigare i mitten av augusti igen...

För övrigt har det varit en härlig dag. Strålande sol och Pascal-besök. Lille store Pascal som tappat sin första mjölktand. Han hade väldigt skoj i Stadsträdgården där Nationaldagen firades och nya Lekplatsen invigdes.

Nu måste jag gå och lägga fötterna i högläge.

Hade tänkt mig en bild eller två men iiiiiiiiiiiids inte

lördag 29 maj 2010

Tänkte att jag...

  ... kanske skulle skriva något.

Men, det är risk att det inte blir nåt gnäll. Då kan jag ju inte skriva, eller?

Ok. Skriver ändå. Kan säkert klämma in nåt litet gnyande här och där.

For iväg till Trollhättan, Näl, som avtalat. Där fick jag inte stanna. De kunde ta kontakt med Öppenvården i Lidköping åt mig. "Gnäll"

Turen fortsatte då till Falköping. På vägen dit kom det en sån där dum tanke som kan tänkas dyka upp ibland: "Om jag vrider ratten åt höger och kör av vägen?..." Det var bara en tanke, men den visade sig vara bra ;) .

Vägen mellan Trollhättan och Falköping har jag nog aldrig åkt förr. Där fanns både tranor och Striptease!

Tack vare att jag nämnde att jag tänkt tanken att vrida på ratten så fick jag stanna på sjukhuset. Det ångrar jag inte! Äntligen var det någon som såg mitt problem och som förstod. Utredning startad och eftervård planeras. De är helt underbara där. Överläkaren, Laijos, har jag förtroende för. Han pillrar till det med pillren så det blir bra. Och maten är god ;) . Jag är mäkta förvånad hur social jag klarat av att vara i samspel med både personal och medpatienter. Alla mediciner är utbytta, de tre senaste nätterna har jag både somnat och sovit som en normal människa. Härligt!

Dags för lite gnäll tycker jag. Eller hur? I söndags kväll ringde min mobil. Polisen i Falköping undrade om jag visste var min bil var. Jodå, det visste jag. Han berättade att den blivit sönderslagen. Bakrutan plus höger bak. Så, hur kan man få till detta till något positivt? Det är alltid bra att tänka positivt. I det här fallet: Under söndagen funderade jag på vad jag skulle kunna tänka mig att hitta på att göra för kul med min skatteåterbäring. Det slipper jag tänka på nu.

Nu har jag permission till söndag kväll. Idag har lille store Erland gratulerats, nio år. Ojne Vojne vad tiden går.

På måndag ska jag göra klar min bokhylla sen tror jag att det blir hemgång. Och från sjukhuset ska de ta Öppenvården i örat eftersom det inte hänt något på den fronten sedan 10 mars.

  
  



söndag 16 maj 2010

Samtalet...

 ... avklarat.

Ska vara på NÄL i morgon 9.30.

Så får vi se vad som händer sen...


-

lördag 15 maj 2010

Så ...

... sitter jag då här med telefonnumret framför mig igen.

Hur svårt kan det vara att ringa?!?!?!

Finns hjälpen här?


-

Det här är...

... nog inte så bra:

Gick och lade mig i går/ i natt. Tog en sömntablett. Kunde inte somna. Gick upp. Bestämde mig för att jag banne mig skulle sova:

1 tablett av varje sort sköljdes ner med en mellanöl. Den var kall och god. Sedan infann sig "lugnet" och jag tog en sömntablett och gick och la mig. Somnade.

Vaknade utsövd 15:00

Ja, ja, eftersom psykiatrinnan redan är övertygad om att jag är narkoman pga att jag har hepatit c så kan jag väl uppfylla hennes tro.

Nej, nej. Tror inte det även om det är lite skönt att gå in i tablettdimman.


-

torsdag 13 maj 2010

En rapport från...

... psolriket.

Tre veckor avklarade fyra - fem återstår. Segt så in i h-e. Om jag tillbringat de tre veckorna på en solig strand hade jag varit helt läkt nu.

Och hur står det då till i huden så här nästan halvvägs då? Psoriasisfläckarna börjar nog avta litegrann. Eksemet reagerade redan efter två psolningar och blev mycket bättre. Men det kommer nya... Och det kliar! Och kliar! Och sen kliar det lite också.

Smörja med det ena, smörja med det andra, smörja med det tredje. Oljebad. UVB-ljus. Också smörja lite mera.

Varför stannade jag inte hemma?

fredag 30 april 2010

Min ultimata dröm...

...hyra billig liten studio på Kos.

Jaja, jag är nu på gång med ett nytt projekt. Ibland faller andan på. Andan ja. Men "orken" att göra det som måste göras.

Fick i alla fall intyget från min hudläkare idag om att jag behöver klimatvård. Via Landstinget kan jag inte få det pga att man först måste ha testat Metothextrat som jag inte får lov att testa, pga levern. Hom förordade starkt att jag borde få Handikappersättning. Allt slitage av kläder och sängkläder. Och det är bar en liten del... Höga läkarkostnader varje år. mm mm mm  Och inte minst att jag behöver resa till solen minst 2 gånger per år.

Som synes har jag ett nytt projekt på gång. Mina projekt brukar dra ut på tiden. Hitta motivation. Hitta ork. mm Så kommer jag att tänka på det personliga ombudet igen. Men jag tycker att jag måste kunna klara detta.

Jag blir väldigt frustrerad när jag tänker på mitt liv innan. Så effektiv! T ex bytte tjänst på företaget jag jobbade. För att fylla min plats fick de ta im 2,5 personer. Ja, det var en gång men inte enda gången.

Ja! Med facit i hand förstår jag att jag är utbränd. Men det har aldrig komit upp i mina läkarkontakter? Det känns som att man inte tagit mig på allvar. Deras viktigaste frågor var om TVn pratar med mig, och liknande...

OK, ett erkännade till. Har haft ett par episoder. Den ruskigaste var när byggnaderna på fotot jag har i sovrummet började röra sig. Bytte plats, typ.


Och det var inte en av de två (?) nätterna när jag råkade ta för mycket medicin. Lugnande, sömntabletter. Men det var ganska kul och avslappnande de där typ 2 gångerna ;)


 Jag bara måste orka kämpa vidare för att få mitt liv tillbaka! Får jag inte det .... Så har jag ju inget liv oh då skulle man ju i förlängningen komma in i frågan om dödshjälp, eller...

tisdag 27 april 2010

Ojdå...

... vad tiden går fort. Snart en månad sen jag gnällde här.

Gnällämnen har givetvis inte saknats men jag kanske har känt mig för gnällig för att gnälla.

Dagens stora nyhet: Mötte årets första Sädesärla! Den där allra första gör mig alltid glad. Det gjorde den t o m i Grekland. Men då kom den när vintern närmade sig. Men, jag tycker ju om den grekiska vintern (i alla fall oftast) så den var välkommen där med. Inte minst för att jag var glad över att inte behöva tillbringa vintern i norr. Fåglarna har det bra dom.

Ljusbehandlingarna har startat. Varmt oljebad i en kvart. Psol-tiden kom idag upp i hela 30 sek. Måtte jag nu kunna genomföra detta 15 - 25 ggr. Varför inte?

Första behandlingen var i onsdags. På kvällen fick jag ont i ena ögat. Det bidde en liten käck ögoninflammation av det hela.


Idag var jag mycket bättre i ögat. Hade jag sett ut som lördags hade jag säkert inte fått lov att psola. Men, men. Undrar just vad som händer där i ögat just nu? Det har börjat skrapa, göra lite ont och rinna igen... Kan det bero på psolningen? Men, jag hade ju både skyddsglasögon och grön rånarhuva på mig!

Jag är så innerligt trött på denna kliande torra hud. Dessa stora fula utslag. Och de små kliande prickarna på armar och mage. Dessa inflammerade, svidande, kliande öron. Så börjar det då i ögonen också...

Om inte om vore så vore det så himla enkelt. Tillbaka hem till Ελλάδα. Mycket begränsad psoriasis, ingen torr hud, ingen klåda. Om inte om....

Nej, nu måste jag smörja mig igen. Och medicinera öronen. Och drömma om en högvinst på Lotto (som jag inte spelar).

onsdag 31 mars 2010

Deppig...

... deppigare, deppigast

måndag 29 mars 2010

Första morgonen...

... på länge som jag vaknade och ville kliva upp ur sängen. Det är en mycket glädjande känsla som jag inte är bortskämd med. Det kanske berodde på att jag tillbringade större delen av de två senaste dygnen i just sängen.

Tarmarna har varit jobbiga så att säga. Och är så fortfarande. Men jag upptäckte att två Citodon var en god hjälp.

Varit på apoteket och hämtat ut en påse till ett värde av drygt 1800 kr. Jag är dyr i drift.Så nu ska det smörjas och droppas och jag vet inte vad allt. Gud så mycket enklare det var att bo i Grekland...

Hos hudläkaren kom läkemedlet Methotextrat (ett cellgift) att nämnas igen. Det är den behandling som man kan få om inget annat hjälper. Men jag med min andra sjukdom kan inte få den heller...

Förra gången en läkare ville ordinera mig detta medel vägrade jag. Köpte ett Psolarium och började resa två gånger om året till Grekland. Det fungerade ypperligt. Och helt symptomfri hade jag nog varit om jag kunnat göra en tredje sol- och saltabadresa.

Två - tre resor per år behöver jag alltså. Och hur ska det gå till?

lördag 27 mars 2010

Känns som om ...

... det är förlossning på gång ;). Tredje dan med magkramper. Kan det vara Kronblom på gång tro?

Av hudläkaren blev jag ordinerad sol och salta bad på sjukhuset. Hmmm, undrar om de har nån CD med vågskvalp?



fredag 26 mars 2010

Undrar just...

... hur många gånger jag sagt, eller jag kanske bara har tänkt... att nu får det vara, orkar inte med fler NEJ. Jag är sjuk och i behov av hjälp. Hur gärna jag än vill så är det helt klart att jag inte klarar av mig.

Känner mig så gammal och trött. Livet är förbi så varför kämpa? Jag kan väl lika gärna sitta här och förtvina. Även om förtviningsstadiet tyvärr inte infunnit sig än. + 35 kilo på två år, pga av
στεναχόρια som vi säger i Grekland. Hittar inget helt rätt ord men motsvarar sorg, ledsenhet, orsakat av problem.

De lider nog av mycket στεναχόρια i Grekland just nu ;).

Och dessa läkare som tjatar om Grekland. Kan du inte flytta tillbaka? MEN! Det är ju inte så enkelt heller. Två gånger har jag gjort mig av med mina saker och flyttat. Nä! Nu vill jag må bra HÄR där jag är. Jag har i alla fall velat göra ett försök. Men det finns ju ingen hjälp att få. Orka, orka, orka osv

Men, kanske en liten trevare till... TONY sa åt mig att kontakta psykvården på NÄL. Han rekommenderade dem varmt. Jag har nu ett nummer framför mig till en avdelning som skulle passa mig.

Får se om 1: jag orkar ringa 2: de vill ta emot mig Undrar vilken punkt som blir det största problemet.

I slutändan blir det väl så att jag får leva ett par år till via Facebook.

Gonatt nu måste jag snart gå upp

torsdag 25 mars 2010

Laddar inför...

... morgondagen.

Haha vilket skämt: "Laddar". Tror faktiskt att mitt batteri är förbrukat. Inte som med bilbatteriets problem. Det överladdade så alla säkringar gick. Fast. Känns onekligen som om en eller annan säkring pajat här med. Bilen fick ny generator. Kan jag få en också, tack?

I morgon är det KSS, igen. Nu är det hudläkarbesök. På plats tänkte jag också ordna med frikortet som jag blir berättigad till nu. Då måste jag vara där i tid. Så måste bilen tankas. Hur dags måste jag gå upp? Är så trött på att bli så stressad för ingenting!

Efter KSS kommer trollpojkarna. Så ska vi försöka oss på att ta oss till Ellies 6-årskalas. MÅSTE bara "orka". Jag vill orka.

Apropå pojkarna så fick de sin ridlektion i tisdags. Gladde mig mycket åt att det ordnade sig trots skröpliga jag.

Nu måste jag nog "hoppa" in i duschen. Och sedan smörja mig enligt konstens alla regler. Så att psoriasisen åtminstone ser lite omskött ut i morgon när doktorn kollar.

Får man lov att drömma? Skulle inte ha nåt emot ett besök här

tisdag 23 mars 2010

Nu blir det ...

... svammel.

Idag har jag gjort mina barbarn besvikna. Pga mig fick de ingen ridlektion. Förlåt!!!!

Mår inte bra. Min terapeut är kass. Och terapeuten är jag. Har faktiskt försökt med både det ena och det andra. Positiva tankar. Lösningar. En massa "i morgon ska jag". mm mm mm

I natt eller snarare i morses fick jag sparken. Terapeuten-jag alltså. Kommer ingen vart. Möjligen bakåt. Tankarna börjar vandra åt det hållet dit de inte får vandra. Då kommer ångesten.

Och så har jag en bil att hämta på verkstan.

Det enda positiva med läget är att en och annan tår lyckas trilla ner.




lördag 20 mars 2010

Vill bara...

... ta tillfället i akt att berömma mig själv.

Idag har jag både fått bilen bogserad till verkstad (Tack Pinnen!) och frostat ur frysen. Två saker samma dag. Wow!

torsdag 18 mars 2010

Ännu ett...

... kors i taket (och det är inte ens påsk än).

Jag har varit i kontakt med bilverkstaden. Ska leverera Asproulaki under helgen så tittar de på honom på måndag. Tjoho. Nu har jag några dagar på mig att putta dit honom.

Vet inte...

... om jag vågar/bör börja behandlingen än på ett tag.

Även om jag nu inte är deprimerad enligt psykiatrinnan... Men det vore lite surt att behöva avbryta behandlingen pga depression. Det finns ju tusen andra saker som kan inträffa så att behandlingen måste avbrytas.

Vet inte ... Status för övrigt säger i alla fall att det inte är någon brådska med behandling. Men! Jag vill ju bli av med det här giftiga blodet!?! NU!!!!

Tja, jag har ju varit på gång sedan i augusti 2007 för att få till en behandling. Så? Vad spelar ett år hit eller dit för roll?

Ska nog ta och försöka få lite bätttre ordning på min ickedepression i alla fall, först...

Eller?

Nu har det blivit 18 mars. Grattis till dig Tony på din 56 årsdag som du inte fick uppleva här (men kanske där?)

Och nästa begravning är inbokad. Linas farmor, Anna Axelsson. Det blir ett tomrum det också. Ännu en person som "alltid" funnits där. Men hon gick nog ändå bort på ungefär det vis vi alla skulle föredra. Hon har levt ett långt och innehållsrikt liv. Varit ganska frisk om än med en del problem. En stroke, två veckor på sjukhus och sedan var det över. Alternativet kanske hade varit att leva de sista åren oförmögen att ta hand om sig själv.

onsdag 10 mars 2010

Jippie...

... jag är inte deprimerad!

Himla synd att jag inte hade bandspelare med mig vid dagens samtal med psykiatrinnan. Det hade varit underhållning det.

Ett sammandrag:

Blå text symboliserar psykiatrinnans inlägg.

Eftersom jag inte är deprimerad så undrade hon vad jag ville att de skulle göra. Tabletter behövde jag inte. Oooops så förvånad jag blev. När hon hörde att jag hade kontakt med Vårdcentralen undrade hon varför jag överhuvudtaget var hos henne. Förklarade då att min läkarinna på VC vill att jag ska tas om hand på Psyk. Svar: Jasså?

Hur var du när du blev deprimerad första gången? Inte helt lätt att komma ihåg så här 20 år efteråt. Föreslog att hon skulle kolla i min journal som hon hade uppslagen i datorn framför sig. Här finns det bara uppgifter från 2008. Men det kanske finns mer därute. Det kom in en journal därutifrån som startade på 2000-talet nån gång. Var resten var visste hon inte...

Så, vad vill du? Eh, jag vill leva. ?? Leva! Kunna diska, laga mat, städa, stryka, träffa vänner. Ha ett LIV! Jaha... Hur ska vi kunna hjälpa dig med det? Vi kan ju inte komma hem till dig och göra det.

Nämnde då Bräcke Diakoni och avslaget på den rehabiliteringen. Som vanligt hade hon ingen aning om vad detta var. Fick förklara för henne att de har ett "program" för personer i min situation och att de har avtal med VG-regionen,. Jaså? Berättade också om anledning till avslaget. Att det inte stod något i remissen om vilka åtgärder som gjorts inom regionen. Nej, det är ju rätt! Vi har ju ingenting gjort.


Vad gör dom då? Svarade att de hjälper såna som jag att komma igång med ett liv. Det är en rehabilitering. Jaså. Men då bor man där också, eller? Jag svarade ja. Men, du har ju bostad! Eller? Hur bor du? Har du möbler?

Jag började samla ihop mina saker för att gå och sa till henne att hon faktiskt började bli ganska fånig nu!

Sen tvekade hon en del om hon skulle fråga Dagpsykiatrin (heter det så?) om de ville ta hand om mig. Eller kanske Kommunpsykiatrin? Vad det nu är.

Apropå interferonbehandlingen tror jag inte ens att hon själv visste vad hon svarade... Jag lämnar namnet till min läkare på infektion så får hon den diskussionen. Men, jag har ju ingen depression, så då är det väl ok med behandling? Kanske dags att upphäva sjukpensionen också?

Slutresultatet var i alla fall att hon tar kontakt med "Dagpsykiatrin". Vad de gör där vet jag inte riktigt. Samtal sa hon, samtidigt som hon konstaterat att det kanske inte är samtal jag är i behov av. Har prövats förr.

Tänk om jag hamnar på knäböjavdelningen igen! :)

tisdag 9 mars 2010

Hur svårt...

... kan det va?

Måste få igång bilen så jag kan få den till verkstad så jag kan använda den.

Hur kan det va så himla svårt?

söndag 7 mars 2010

Eventuellt så...

... kan det eventuellt snart vara behandlingsstart. I april? Bye bye sommaren 2010 i så fall. Men det är ju något jag måste göra.

Var hos min läkare på KSS i onsdags. Hon har hårdpluggat :). Jag är ett något speciellt fall i och med att jag har flera diagnoser som inte "tål" interferon.

Beträffande Crohn är vi lugna. För det första så är Kronblom i djupt viloläge. För det andra har hon läst på: En del blir sämre, en del blir bättre och en del opåverkade.

Psoriasis: Blir oftast sämre, men det är ju behandlingsbart. Hon vill att jag stämmer av med hudläkaren som jag träffar i slutet av mars. Just nu är inte utgångsläget det bästa... Och inte tror jag de kostar på mig klimatvård. Idag har jag i alla fall inlett en behandlingsomgång med cortison så får vi se hur mycket nytta det gör fram till dess jag träffar hudläkaren.

Depression: Är väl det största "hotet". Hon vill prata med den psykiatriker som jag ska träffa på onsdag.

Utöver dessa biverkningsrisker så finns det ju tusentals andra. Men de är ju inte specifika för mig, de gäller alla. Kort sammanfattat: samma biverkningar som man får av cellgifter...

Ja ja. Härliga 12 alt 24 veckor att se fram emot. Men sedan är det 80% chans att jag blir friskförklarad efter ett år :) .

En kick-off skulle inte kännas helt fel. Och sedan blir det till att fira i höst nån gång.

lördag 27 februari 2010

Kors i ...

... taket.

Efter att ha varit vaken några timmar blev jag som vanligt trött. Strunt samma, tänkte jag. Jag går och lägger mig lite. Men något for i mig. Bestämde mig för att åtminstone dammsuga lite innan.

Så blev det och hastigt.... Fel, inte så hastigt kanske. Men så småningom var alla  mina golv i min  lilla lägenhet både dammsugna och torkade.

Sen var det skönt att sova lite, tre timmar...

Nu är det mysigt att promenera omkring barfota utan att få en massa skräp på fötterna. Får njuta så länge det varar.

Kommer osökt att tänka på den tiden när det inte fanns ett dammkorn i mitt hem. Min dåvarande sambo klagade på att jag använde tofflor inomhus. "Då känner du ju inte om det är smuts på golvet".

Kanske skulle börja använda tofflor igen? Men inte idag :)

fredag 26 februari 2010

Om jag ändå...

... vore lite piggare.

Läste just i NLT om ett jobb jag skulle vilja ha om inte om fanns. 6 - 8 tim i veckan.

Men, det är inte läge för det än, på länge :(

måndag 22 februari 2010

Det här är ...

... inte kul.

Och då är det inte snön jag tänker på.

Igår skulle jag ta en promenad till affären.

Tittade ut genom fönstret. Ja, det är ju inte min cykel ändå.


Och bilen är inte att tänka på. När kan man komma fram med den?


Här kan man ta pulkan från fönstret.


Övergångsställe? Det var där förut.


Tog mig över gatan i närheten av övergångsstället. Men var är trottoaren? Ok, hittade en stig.



Vid stigens ände tornade ett "berg" upp sig. Detta blev mitt fall.



Uppför gick fint. Men när jag skulle ner på andra sidan halkade jag och föll. OK, snön var mjuk. Det stora problemet var att jag hade stora problem att komma upp på fötter igen. Inte kul.

Mera WII Fit åt folket!

torsdag 18 februari 2010

Funderingarna...

... fortsätter.

Jag ska väl banne mig inte behöva bli missbrukare för att få hjälp!?! Såg på TV idag om hjärnoperationer på psykiskt sjuka. Främst personer med tvångstankar men även depression,

Så drastiskt behöver det väl ändå inte bli!?! Det talades i alla fall om att man var tvungen att göra allt man kunde för dessa personer så att de skulle kunna leva ett bra liv.........

Jag orkar inte försöka längre med att försöka få hjälp. Det är så tungt med avslag och med att själv behöva ta reda på vilken hjälp som faktiskt finns.

Det hade varit mycket lättare i Grekland. När jag låg på sjukhus efter att ha blivit slagen blev jag informerad om att hjälp fanns. Via typ kvinnojour på Rodos. Haken där var att jag var tvungen att göra en polisanmälan. Ville inte det. V var ju själv i behov av hjälp.

Ett sista försök ska jag försöka göra. Ska kontakta kommunen och se om jag kan få ett sk Personligt Ombud.
Mer info

Får jag det blir det till att göra en kraftansträngning för att få ihop alla de "trådar" jag behöver hjälp med.

Fast jag har nog slutat tro på att jag ska få någon hjälp på varken det ena eller andra sättet. Det blir väl overksamma piller i vanlig ordning.

Funderingar...

... vid datorn.

Här sitter jag och spelar spel. Tankarna far iväg. De hamnade på avslaget på remissen till Rehab.Kan det "bara" ha varit en miss i remissen? "Remissen avslås då det inte framkommer i vilken mån regionens egna resurser använts."

Regionens resurser användes i mitt fall till knäböj, nackvridning hos sjukgymnast... Påverkade inte psyket så mycket så att säga.

Den rehabilitering jag hittar inom regionens egna resurser tycks vara riktade mot barn, ungdomar och missbrukare. Kan det vara därför regionen slutit avtal med Mössebergs Rehab? Som har det jag behöver.

Ja ja. Jag kan inte bli barn igen. Jag kan inte bli ungdom igen. Återstår missbrukare. Sista utvägen för att få hjälp att komma tillbaka?

torsdag 11 februari 2010

Det kom ett svar...

... från Psykiatriska Öppenvårdsmottagningen.

Via "Mina Vårdkontakter" skickade jag igår ett meddelande till enhetschefen där jag beskrev hur fel han hade.

Tittade nu i mina vårdkontakter:

Svar från mottagningen:
Vi har mottagit ditt meddelande och kontaktar dig2010-02-11, klockan 0900 via brev.
Ytterligare upplysningar:
Vi skickar kallelse omgående.



Med vänlig hälsning


Ibland går det undan...

onsdag 10 februari 2010

Det kom ett brev ...

... med posten idag.

Skrivet i en mycket otrevlig ton. Fullt av osanningar. Det kändes som ett riktigt påhopp.

Det är jobbigt att ta när man inte är så stark psykiskt. Ja, det skulle kunna vara jobbigt även för den som är lite starkare.

Det finns nog en del personer som behöver lära sig lite om hur det är att vara deprimerad mm.

Vart kom brevet ifrån?

PSYKIATRISKA ÖPPENVÅRDSMOTTAGNINEN
Bo Karlsson
Enhetschef

måndag 8 februari 2010

Så har jag då ...

... gjort det igen.

Avbokat en läkartid. Denna gång Hud, KSS. Orkar bara inte. Inte minst pga att jag skulle ha fått tillbringa hela dan på KSS. Tänkte åka med Ronden och då blir det så. Vanlig buss? Jobbigt, byte och hur får man tillbaka reseersättning. Får man kvitto på bussen? Orkar inte ta reda på det.

Så nu blir det en ny tid i slutet av mars. Då hoppas jag att bilen är i form så jag slipper buss. Trist bara att allt blir så fördröjt. Måste ju klara av detta besök på Hud för att få ordning på psoriasisen innan nästa hemska steg...

Jaja. Positiva saker: Tvättar i stället. Plus att jag hinner med att motionera med Pascal och ponny i morgon :)  .

torsdag 4 februari 2010

Usch...

... och fy!

Hemmet förfaller. Jag förfaller.

Ligger kvar så länge jag kan i sängen. Vill inte gå upp...

onsdag 3 februari 2010

Jag känner mig...

... onekligen tämligen korkad.

Apropå att bli upprörd, arg och vad det nu var jag skrev.

Hur korkad får man lov att bli? De känslorna finns det ju mycket större anledning att rikta år annat håll!

Än har jag inte "vågat" ge mig in i den diskussionen. Kanske bäst att låta bli, det blir bara så fel när jag "bryr mig".

Idag har jag i alla fall lufsat runt i ett ridhus fullt med sågspån. Det tär på en gammal kropp. Vilken himla tur att ponnyn inte ville trava. Och ännu mer tur att inte Pascal proppsade på att få galoppera!

måndag 25 januari 2010

Oj, jag har fått...

... en idé.

En lösning som funnits mitt framför näsan hela tiden. Men är man blockerad så är man.

Nu blir det till att fundera.

onsdag 20 januari 2010

När jag blir...

... upprörd, eller kanske t o m arg, brukar jag inte dra mig för att ringa, maila eller skriva snigelpost.

Nu är jag upprörd, kanske rentav arg och jag vet inte hur/vad jag ska göra.

Vederbörande är en familjemedlem som jag älskar. Hon, ja det är en hon, har nu gjort något som faktiskt upprör mig. Ja jag blir t o m lite arg. Det känns som om hon leker med omgivningens känslor. Som värsta lilla bortskämda våp. Förlåt mina ord...

Har hon inte förstått vad hon har, hade? Förstår hon inte vad hon gör andra? Och vad hon förlorar? Och vad hon kommer att ångra?

Jaja, Måste reda ut tankarna innan jag ger mig på henne. Ok! Jag kommer ju helt säkert över detta, men gör hon det?

tisdag 19 januari 2010

Ett blogginlägg...

... med bara positiva nyheter.

Japp det ska jag försöka åstadkomma nu. Var på Medicin. Inga tecken på Crohn! Yes! Han höll med mig om att jag kunde testa utan medicinen. Det lär ju gå bra. Berättade inte att jag slutade med den för ett år sedan.

"Du har säkert Crohn, men inte just nu" sa han. Och rev sitt huvud.

lördag 16 januari 2010

Nu är det...

... skrämmande.

Det är verkligen hög tid att något händer i mitt liv. MÅSTE komma igång. På något sätt!

Skrämmande? Vad är det som är så skrämmande? Jo! Jag gör saker som jag sedan inte har en aning om att jag gjort... Det ena exemplet efter det andra har dykt upp nu, speciellt senaste veckan/veckorna.

Idag skulle jag betala med mitt bankkort. Remsan slutade fungera för länge sedan. Jag har dragit mig för att beställa nytt kort pga att det tar en vecka innan det nya kommer. Det har ju fungerat bra att betala med chipet eller med leg.

Idag så... fungerade inte det heller längre. Gick hem kollade kortet online. Det är makulerat. Förmodligen av mig. Kan inte ens med att ringa banken och fråga om jag har gjort det? :(

Behöver nog snart ett Personligt Ombud om det ska fortsätta så här...

Och alla dessa mail jag skickat till höger och vänster (förstår jag när svaren börjar ramla in)

:(

torsdag 14 januari 2010

Skickade ett mail...

... till Göran Hägglund.

Meddelande: Min högsta önskan är att bli så bra att jag kan leva ett normalt liv med arbete i 10 - elva år till.

Vad för rehabiltering erbjuds vi som har "icke tidsbegränsad" sjukersättning?

Förmodar att vi är strukna från alla åtgärder?

Fick i dag avslag på remiss från min läkare för att få delta i ett rehabiliteringsprogram. Misstänker starkt att avslaget beror på ovansående.

Ingen hjälp får man till att må bättre, ingen hjälp får man att komma i arbete och således är man inte heller värd lika mycket som det stora flertalet. Dvs vi är med höga skatter med och betalar deras jobbskatteavdrag, som vi inte har en chans att få...

Detta är allvarligt!

Väntar på den nya regeringen
----------------------------------------------------------------------

Anledningen att jag skickade var ju givetvis ovanstående. Men jag tror att vi är ganska många som nu lämnas helt åt sitt öde pga att de eventuella insatser som kommer att göras för de som hamnar i en akut sits ekonomist.

Vi andra har vår ekonomiska bit "säkrad". Men vi kanske vill bli friskare vi också?

Har nog hamnat på nån lista över avskrivna inventarier - inget värde.

onsdag 13 januari 2010

Djupt, djupare...

... djupast.

Undrar om jag kan komma ännu djupare än djupast?

Och avslaget från Per Angesjö, Primärvårdskansliet Regionens hus i Mariestad var inte precis lyftande...

måndag 11 januari 2010

Medans jag stod o diskade...

... ramlade ett minne över mig, tungt som ett stenblock.

Jag kom ihåg hur jag berättade för vänner om hur jag hade haft det i Sverige, innan jag flyttade till Kos. Reaktionen och min egen känsla när jag berättade var att det var otroligt, att det var skrämmande. Att det var härligt att jag blivit så mycket bättre...

Mitt liv innan jag flyttade till Grekland bestod av att handla mat, gå till apoteket och till läkare punkt slut.

Jag ryser: jag är ju där igen!

All den förbättring jag så sakteliga lyckades bygga upp under åren på Kos har saboterats av att jag flyttade tillbaka till Sverige.

Hur ska jag ta mig ur detta nu?!? Det finns en fördel jämfört med 2002: Jag VET att det faktiskt KAN bli bättre.



söndag 10 januari 2010

Vardagen ...

... infinner sig igen. Det är skönt. Nu blir det lättare att veta om det är onsdag eller söndag.

Med vardagen följer också fortsättningen på vårdkarusellen: Medicinavd, KSS, Medicinavd. Vad jag vet hittills. Väntar på ytterligare två kallelser till två andra experter. Jag håller experterna sysselsatta jag.

Förresten så har jag fått svar på leverbiopsin. Det har jag nästan förträngt. Några frågetecken fick jag allt. Får ta upp det med fredagens expert.

Miniutdrag ur svaret: måttlig, tämligen diskreta, mycket bra (som en tröst?) Ingen skrumplever än på många år. (Skål!) Ingen panik . Optimerad behandling av psoriasis krävs (klimatvård?)

Jaja livet går vidare

lördag 9 januari 2010

Underbart är kort...

... alldeles för kort.

Vaknade med en härlig känsla idag. "Hoppade" upp ur sängen, vred på persiennen: Sol! Allt kändes toppen. Ja, jag t o m trallade på nån låt en liten stund. Det hör absolut inte till vanligheterna.

På med kaffet. Dricker kaffet.

Så var det slut på det roliga. Det bara rann av mig...

Det var i alla fall kul så länge det varade!

lördag 2 januari 2010

Mitt Nyårslöfte...

... måste onekligen bli:

Att aldrig mer, varken muntligt eller skriftligt, berätta om hur bra min sömn funkar. Osööööökt slutar mekanismen att fungera då.

Mitt inköp av WII Fit Plus leder till stadig viktuppgång... Ska nog inte skylla WII för det. Vikten har varit på stadig uppgång sedan maj 2008. Men med WII Fit ser man ju det så tydligt. En kurva som borde gå neråt stiger, stiger och stiger.

Något måste vara fel. Min vinterjacka har gått sönder (blivit för liten?). Äger ett par långbyxor som jag kommer i. Plus de där shortsen du såg Ancie. Vi hade roligt åt att de var så otroligt stora. Det är de inte längre... Skorna får jag knappt på mig, t om fötterna har blivit feta, eller i alla fall svullna. Har aldrig haft rynkor på fötterna förr... ;)

Nu blir det till att ta upp detta vid nästa läkarmöte 19 jan. Då hoppas jag på en medicinsk förklaring till att jag gått upp 31 kg (och ökar) sedan maj 2008.

fredag 1 januari 2010

Årets första...

... inlägg.

Har tillbringat nyårsaftonen hemma med Facebook, WII och lite TV. Det går ju bra det med. Kunde ju alltid ha gått fram till torget. Fyrverkerierna är fina. Stämningen på topp och halva Lidköping på plats. Men det är just det. Alla är där. I sällskap. Då känns det lite jobbigt att vara ensam.

Nu har jag i alla fall bytt ut väggalmanackan. Nya oskrivna blad. Hoppas på att fylla dagarna med brasaker.

Jag ringde Vasilis strax efter 23:00 (dvs Nytt år i Grekland). Allt är väl med honom även om han återigen är arbetslös. Arbetsmarknaden i Grekland är tuff. Hoppas bara att det inte knäcker honom igen. Har tidigare sett hur dåligt han mått när han varit utan jobb. Det är så overkligt på nåt sätt: Jag sitter och pratar i telefon med den person jag älskade/älskar. Samtidigt vet jag att han kan bli en djävul...

Och, jag blev återigen inbjuden att hälsa på. Måste erkänna att det lockar... Finalen av karnevalen och Rena Måndagen (12 - 15 feb) med Vlachiko Gamo i Thiva vore inte fel. Vi hade ju planerat att åka dit något år just den helgen...

Glöm det!!!