Blev något förundrad på annat sätt också, när jag tittade på vissa plagg. Fick jag på mig den för ett år sedan? Hur gick det till? Ja ja. Jag har ju gått upp nästan 20 kg i vikt nu på ett år så det förklarar väl saken.
Ska jag slänga de små kläderna? Som jag gjorde med dom stora kläderna. Då för tre år sedan när jag gick ner 23 kg i vikt. Det skulle inte vara så dumt att ha dem idag...
Jag är väldigt trött och less på det här livet nu. Äntligen var vi på gång att komma iväg ut på något. Förmodligen kul. Gjorde misstaget att kolla ekonomin innan. Det bidde till att stanna hemma i cellen. Har inte varit "ute" sedan i augusti. Hemma på Kos. Där som jag gick ut två - tre gånger per vecka. Kanske bara en sväng till tavernan, men ändå. Träffade lite folk. Nu är jag folkskygg.
Var/är så "knäckt" att jag sa nej till Lina beträffande två möjligheter att träffa barnbarnen...
Idag gick jag ut och satte mig lite på gården. Hoppades innerligt att det inte skulle vara någon annan där. Så jag skulle bli tvungen att prata. Det var det inte :) . Det var skönt att sitta en stund och läsa.
Gröna stolar och bord och parasoll... Jag tycks vara förföljd av grönt. Som jag inte tycker om, hävdar jag bestämt. Apropå kläderna. Blev glad när jag såg en blus jag använt mycket, som jag trivs i och tror att jag kan använda nu också. Mönster: Gröna elefanter...
Ja Du Syster =( Jag känner igen din känsla... Och det där att "Hoppas ingen är där" - fast det är Precis Det man behöver - egentligen. Tror det bottnar mycket i att man inte trivs med sig själv. Man känner sig i underläge. " - Vad har jag att komma med? Lika bra jag sitter här för mig själv. Då behöver jag inte "göra mig till" heller" Eller nå´t sån´t. Så är det för mig. Så sorgligt. Vi är 2 Underbar kvinnor i vår Bästa ålder! Och jag VET att Vår Älskade bror Är så Stolt över oss. Du vet ju själv att han "visade upp" oss bland sina kompisar när vi var i Lysekil =) Vi fick ju hälsa på flera och han presenterade Stolt - " - Det här är mina systrar!" Men - jag Vet också - att det hjälper int eatt huvudet Vet - man måste Känna det också. Och det är Det vi aldrig fått riktigt (förutom från en - men hon orkade inte dra hela lasset själv...) Och Du - släng Inte de små kläderna! Minns hur du saknar de stora nu! Rätt som det är behöver du dem igen!!! KRAM Lillasyster
SvaraRadera