tisdag 11 augusti 2009

Nu startar...

... min nya karriär. Känns faktiskt lite befriande. Jag siktar på att bli en "utslagen" i svenska samhället anno 2009. Jag ger upp. Mitt sista hopp är att jag klarar den karriären...

Jag har sedan 27 april 2008 försökt få till en nyordning i mitt liv. Det var då jag flydde från mitt hem pga att jag såg Vasilis stå och välja kniv. Vilken kniv skulle han ta? För att skada mig. Jag ryser fortfarande när jag ser stora knivar...

Nu har jag provat allt. Ingenting fungerar.

Jag har försökt få ordning på min hälsa. Hepatitbehandling är eventuellt förmodligen på gång, fast med en aning tveksamhet från läkarens sida. Jag har Crohn. Crohn tycker inte om Hepatitkuren. Jag har Psoriasis. Psoriasis tycker ännu sämre om Hepatitkuren. Jag har kronisk Depression. Kronisk Depression tycker absolut inte om Hepatitkuren. Ja ja jag kan förstå att läkaren var en aning tveksam...

Crohn. Ja, det är väl det enda som är på plussidan. Har i nuläget ingen inflammation i tarmarna.

Psoriasisen. Nu har jag verkligen försökt smörja och sköta om det en period. Hjälper föga. Psoriasisen vill ha massor av sol och salta bad...

Depressionen. Pillerknaprande hjälper föga. Remissen till Vuxenpsyk ledde till knäböj, huvudvridning och armviftningar. Hej o hå vad jag blir gla.

Ekonomin. Glöm den. Det är exakt vad jag ska göra. Bryr mig inte mer.

Sista livlinan gick av idag. Jag var väl inte överraskad men... Det gick så långt att jag tog till nödlinan: Ringde till Akutpsyk mitt i natten... Inte för att de kunde hindra mig att komma men. men... Jag fick lov att ta mig dit helt på egen hand (bekostnad). Jovisst kunde jag ha tagit bilen. Men tyckte det var dumt att riskera andras säkerhet. Jag hade knaprat några piller...

Nu är det morgon och det bryr jag mig inte heller om. Det spelar ju överhuvudtaget ingen roll när/om jag sover. I mitt förra liv ville jag få ordning på sömnen. Men det var sett som ett första steg till att få ordning på allt det andra. Å när jag nu skiter i allt inklusive det andra så:

Vad skönt! Jag behöver inte bekymra mig om soveriet längre!

I morgon måste jag bara en sak. Till apoteket och hämta ut mer lugnande.

2 kommentarer:

  1. Jag blir både ledsen och orolig Kära syster...

    SvaraRadera
  2. Måste du ta alla strider på en gång?

    //Uffe

    SvaraRadera