Vid ett tillfälle serverades champinjonsoppa. När rasten var slut och det var dags att gå tillbaks till lektion satt två flickor kvar. Det var en (förlåt kommer inte ihåg vad du heter just nu)som äääääälskade soppan. Hon åt tallrik efter tallrik. Den andra, tja det var jag... Jag var och är fortfarande inte kräsen med mat. Men detta gick bara inte att stoppa in i munnen! Där fanns en väldigt sträng mattant, tant Stina, som hade koll på att ingen mat kastades bort. Denna gång fick jag faktiskt dispens eftersom rasten var slut.
Efter detta dröjde det måååååååååååååååååånga år innan jag år champinjoner. Champinjonsoppa har jag inte ens kommit på tanken att prova.
Också helt plötsligt, nu för en liten stunds sedan lärde jag mig något nytt. Det var inte champinjonernas fel. Förlåt små söta champinjonisar! Boven i dramat var detta:
Selleri. Det var sellerins fel hela tiden. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all denna selleri jag har. Höll som bäst på med att skölja för att sedan skära i bitar och stoppa i frysen. Men vill jag verkligen äta detta?
Så varför har jag överhuvudtaget köpte selleri om jag inte ens vet vad jag ska göra med det? Jo, jag ville ha detta:
Bladselleri. Till Fasolian (som jag ätit av i tre dar). Efter att ha letat i "alla" affärer utan att hitta bladselleri fick jag ge mig och köpte stjälkselleri som hade några enstaka blad.
"Det går lika bra med selleri" - Förutsatt att man har rätt selleri. Nästa gång får det bli enbart persilja. Går det lika bra som selleri?
Jag kanske får ta och odla lite själv...
Doftminne ska väl vara ett av våra starkaste? :) Stina ja - henne minns jag också :) Odla själv! Jag ska odla på kolonin - då får du där om inte annat :)
SvaraRaderaMen, det måste ju vara samma tillfälle som har fått mig att undvika champinjonsoppa i alla år, och jag hatar verkligen allt med selleri. Är det alltså Stinas fel?? (som tvingade oss att äta upp maten som HON lagt upp på tallriken)
SvaraRadera