Jippie...

... jag är inte deprimerad!

Himla synd att jag inte hade bandspelare med mig vid dagens samtal med psykiatrinnan. Det hade varit underhållning det.

Ett sammandrag:

Blå text symboliserar psykiatrinnans inlägg.

Eftersom jag inte är deprimerad så undrade hon vad jag ville att de skulle göra. Tabletter behövde jag inte. Oooops så förvånad jag blev. När hon hörde att jag hade kontakt med Vårdcentralen undrade hon varför jag överhuvudtaget var hos henne. Förklarade då att min läkarinna på VC vill att jag ska tas om hand på Psyk. Svar: Jasså?

Hur var du när du blev deprimerad första gången? Inte helt lätt att komma ihåg så här 20 år efteråt. Föreslog att hon skulle kolla i min journal som hon hade uppslagen i datorn framför sig. Här finns det bara uppgifter från 2008. Men det kanske finns mer därute. Det kom in en journal därutifrån som startade på 2000-talet nån gång. Var resten var visste hon inte...

Så, vad vill du? Eh, jag vill leva. ?? Leva! Kunna diska, laga mat, städa, stryka, träffa vänner. Ha ett LIV! Jaha... Hur ska vi kunna hjälpa dig med det? Vi kan ju inte komma hem till dig och göra det.

Nämnde då Bräcke Diakoni och avslaget på den rehabiliteringen. Som vanligt hade hon ingen aning om vad detta var. Fick förklara för henne att de har ett "program" för personer i min situation och att de har avtal med VG-regionen,. Jaså? Berättade också om anledning till avslaget. Att det inte stod något i remissen om vilka åtgärder som gjorts inom regionen. Nej, det är ju rätt! Vi har ju ingenting gjort.


Vad gör dom då? Svarade att de hjälper såna som jag att komma igång med ett liv. Det är en rehabilitering. Jaså. Men då bor man där också, eller? Jag svarade ja. Men, du har ju bostad! Eller? Hur bor du? Har du möbler?

Jag började samla ihop mina saker för att gå och sa till henne att hon faktiskt började bli ganska fånig nu!

Sen tvekade hon en del om hon skulle fråga Dagpsykiatrin (heter det så?) om de ville ta hand om mig. Eller kanske Kommunpsykiatrin? Vad det nu är.

Apropå interferonbehandlingen tror jag inte ens att hon själv visste vad hon svarade... Jag lämnar namnet till min läkare på infektion så får hon den diskussionen. Men, jag har ju ingen depression, så då är det väl ok med behandling? Kanske dags att upphäva sjukpensionen också?

Slutresultatet var i alla fall att hon tar kontakt med "Dagpsykiatrin". Vad de gör där vet jag inte riktigt. Samtal sa hon, samtidigt som hon konstaterat att det kanske inte är samtal jag är i behov av. Har prövats förr.

Tänk om jag hamnar på knäböjavdelningen igen! :)