Jag kom ihåg hur jag berättade för vänner om hur jag hade haft det i Sverige, innan jag flyttade till Kos. Reaktionen och min egen känsla när jag berättade var att det var otroligt, att det var skrämmande. Att det var härligt att jag blivit så mycket bättre...
Mitt liv innan jag flyttade till Grekland bestod av att handla mat, gå till apoteket och till läkare punkt slut.
Jag ryser: jag är ju där igen!
All den förbättring jag så sakteliga lyckades bygga upp under åren på Kos har saboterats av att jag flyttade tillbaka till Sverige.
Hur ska jag ta mig ur detta nu?!? Det finns en fördel jämfört med 2002: Jag VET att det faktiskt KAN bli bättre.
Ja, ärligt, var inte rädd för en svacka. Du har gått framåt, men en svacka gör dig ju livrädd för en tidsmaskin tillbaka. När man mått skit är man livrädd, men jag har själv fått ta till mig att dippar har alla, även om jag har dem på mitt djuppa sättt. Dippar betyder inte alltid sjukdom, utan att man lever. Livet är som en jenkadans, två steg framåt, ett tillbaka. Jag tror det kommer gå bra.
SvaraRaderaKram!