Jag brukar inte ljuga. Jag kan inte ljuga, oftast. Men nu har jag gjort det. Här. Här där jag bara velat säga den verkliga sanningen. Jag påstod att jag inte kunde bli sårad längre. Det stämde inte. Är väldigt ledsen på en person. Mitt förtroende för människorna har fått sig ännu en smäll. Hur dum ska jag bli innan jag fattar att jag inte ska tro på något? Eller lita på någon.
Övertalade mig själv och mina vänner att gå ut och roa mej i fredags. Det var trevligt. Mådde gott av att se människor igen. På Skutan var det extra trevligt. Så bra att jag inte gick hem när Ancie gick. Tyckte nog att när jag nu kommit hit ska jag minsann stanna ute lite till. Det var inte bra. Ensam på Skutan. Mindes varför jag undvek att gå ut på kvällarna i Athen. Alla har sällskap. De flesta en partner att hålla om. Men jag är ensam... Det gör ont. Tårarna kommer. Här och nu. Fruktansvärd dag igår. Och sedan den här personens "svek" dessutom. Jag är så trött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar