1991. December 1991. Var det då det började? Eländet. Arbetade på PLM med papper, siffror och dator. Helt övertygad om detta var helt rätt mig. Sitta för mig själv och pula. Trots detta kämpade jag mig till studieledighet en månad. För att gå en reseledarutbildning. Nu var det ju inte så att jag ville bli reseledare. Såvida jag inte kunde jobba som typ platsansvarig och sitta vid skrivbordet och pula med papper och siffror. Det var jag ju bra på. Men människor. Fy, det kan jag inte hantera.
I november det året gick flyget till Grekland, Athen sedan vidare med buss till det stora hotellet i Vouliagmeni. Här skulle jag tillbringa en månad och komma underfund med om jag trivdes i Grekland även under "normala" förhållanden. Jag menar, utan att det var semester. Nu var det studier som gällde. Även om jag inte skulle bli reseledare ingick många intressanta ämnen i utbildningen.
Vi hade i alla fall inte tur med vädret… Sämsta decemberväder på decennier enligt greker. Men det säger de ju alltid. Så här varmt/kallt/blåsigt/snöigt/regnigt osv har det aldrig varit tidigare. Vi ska alla tro att vi varit med om något speciellt. De är omtänksamma de där grekerna.
Nu tillbaka till november 1991 igen. Första morgonen. Samling i det stora källarrummet där på det stora hotellet där i lilla Vouliagmeni. Tillsammans inklusive lärare är vi närmare 100 personer. Var och en ska ställa sig upp och säga några ord om sig själv. Det beslutas att vi ska gå i turordning. Den turordning som utav en händelse valdes innebar att jag raskt insåg att jag skulle få vänta till näst sist. Av 100 personer. Helt övertygad om att inte göra det. Det var helt ok om vi inte ville, sa de. En tjej vägrade att säga något. Skönt tänkte jag, då blir jag inte ensam. Sedan var det min tur och jag ställer mig upp och berättar bl a att jag eventuellt efter några år, när Lina vuxit upp, skulle vilja arbeta som reseledare. RIDÅ.
Helan högen samlad på hotelltrappan
December 1991
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar